Rick Falkvinge är givetvis allt annat än “ultrakapitalist”, om man definierar “kapitalism” som någonting mer än blott en åsikt. Materialistiskt betraktat, i linje med Marx, är kapitalisten den som äger kapital samt använder detta kapital för att ackumulera mer kapital. Då är Rick Falkvinge sannerligen inte kapitalist, även om han heller inte är en arbetare som säljer sin arbetskraft. Om det nu ens är relevant att använda klassbegrepp för att etikettera individer. Hur som helst så är åsikter någonting annat.
Citatet, som kommer ur ett längre personporträtt av Rick Falkvinge, kan vara värt att läsa i sitt sammanhang, för genast därpå talar han om “digital kommunism”. Bara det borde nog räcka för att tagga ner i farhågorna om att piratpartiet skulle ha en dold högeragenda. Och om nu vissa inom partiet skulle vilja gå i sådan riktning, finns det alldeles säkert tillräckligt med andra som verkligen inte vill det, så det värsta som skulle kunna hända vore en partisplittring. (Vilket förresten alls inte alltid behöver vara en dålig sak.)
Nu tror jag alls inte att så kommer att ske. Jag underströk också detta när Claes Lönegård på Fokus intervjuade mig till den aktuella artikeln. Visserligen är det sannolikt att vissa interna slitningar kommer att uppstå om nu Piratpartiet får tillgång till ett eller flera mandat i Europaparlamentet. Men jag tror faktiskt inte att de kommer att följa en simpel vänster/höger-linje.
Om vi ska tillåta oss att spekulera lite, är andra motsättningar inom Piratpartiet betydligt mer sannolika. Inte minst är det lätt att föreställa sig hur minimalism ställs mot ideologisk breddning. Medan vissa kanske föredrar att låta Piratpartiet vara ett strikt avgränsat “fokusparti”, funderar andra på hur den gemensamma synen på fri informationsdelning kan få relevans för alla möjliga andra politikområden, även bortom sådant som patentens betydelse för fattiga länders situation.
En mer praktisk motsättning, som inte är mindre tänkbar, skulle kunna gälla synen på hur partiets representation i Bryssel ska användas. Antingen kan man se Bryssel som en språngbräda mot riksdagen, alltså sätta det egna partiet först. Eller så kan man använda sitt betalda kansli till att sammanställa information och mobilisera opinioner för att uppnå förändring i Europa, i allianser som ser bortom enskilda partiers taktik.
Så tänkte jag, när jag sade bland annat de ord som citeras i artikeln:
– För Rick Falkvinge är det här så viktigt, stort och historiskt att jag tror han helt uppriktigt har lämnat de eventuella högerpolitiska drivkrafter han tidigare hade bakom sig, säger Fleischer.
– Han ser verkligen piratpartiet som en historisk rörelse som är i analogi med arbetarrörelsens, miljörörelsens och gayrörelsens framväxt. Det är inte bara retorik, så tror jag faktiskt han tänker.
För övrigt så utgör Rick Falkvinges senaste bloggpost ett ganska intressant exempel. Det är ganska välskriven science fiction, en ljus framtidsvision – fast extremt naiv, det att den uträknar varje matkris och energikris. I den mån som de ämnena berörs, antyds att de kan lösas som med ett trollslag, enbart genom att avskaffa patentsystemet. Vilket givetvis inte stämmer. Men sådan naivism kan i sig inte utgöra ett argument mot Piratpartiets förmåga att katalysera vissa förändringar. Åtminstone inte för oss som ser på röstande som en handling, inte som en bekännelse – pragmatiskt, inte programmatiskt. Framför allt: kom ihåg att partipolitik inte är allt. Långt, långt, långt ifrån.
15 kommentarer ↓
I en ev. ideologisk breddning av PP:s partiprogram är nog narkotikapolitik en potentiell toppkandidat.
Det har skvallrats i press om vissa pp-profilers åsikt gällande cannabis och legalisering. Pirateri och harm reduction känns som en utmärkt kombo!
Tack för allt! Go kväll!
Jag tror du är spot on i din analys.
Jag delar också din uppfattning om att framtidsvisionen är naiv — det enda som går att göra är ju att extrapolera utifrån dagens kända konfliktlinjer, och det var det jag ville illustrera med min dystopi och utopi.
Med tanke på att Internets konfliktlinjer i stort sett har eskalerat från nichediskussioner till mainstream på femton år, så vore det naivt att tro att man känner de konfliktlinjer som gäller om tjugo…
Christian: Jag håller det inte för särskilt troligt. Även om jag vet att det finns folk i PP som gärna skulle vilja se en avkriminalisering av cannabis, tror jag inte att de är så pigga på att koppla samman frågorna. Breddningen skulle nog då ske på ett annat sätt. Men nu ska jag överlåta vidare spekulationer åt andra.
Det verkar som att man försöker driva opinion mot Piratpartiet genom att föra på tal Falkvinges övriga politiska åsikter, trots att Piratpartiet har som linje att inte lägga sig i frågor som står utan för deras spektrum. Det är oroväckande att man avfärdar detta löfte utan att egentligen ha någon anledning till det. Piratpartiet har inte smygkampanjat andra frågor än de som de är menade att kampanja för. Skepticism är bra, men detta är ju lite löjligt, särskilt med tanke på att jag har sett väldigt få frågor från gammelmedia om de praktiska problemen kring Piratpartiets koncept om att hålla en smal profil (för praktiska problem finns alltid).
Jag ser ogärna att en breddning av PP:s politik börjar i den ändan. Ska jag vara rak så ser jag det ogärna över huvud taget.
Däremot ser jag gärna en breddning med avstamp i våra tankar kring mänskliga rättigheter. Närmast ser jag gärna stärkta skrivningar i stadgar och principprogram angående var vi står i frågor som rasism och främlingsfientlighet.
Om PP kan förbli ett fokusparti finns bra mycket bättre förutsättningar att hålla ihop partiet. Och åtminstone så länge vi inte är så stora att båda (hypotetiska) fraktionerna är över 4% bör vi definitivt förbli ett parti.
Adam Smith, Stuart Mill och även Marx verkade i dåtidens ledande länder och byggde sina ideologier utifrån rätt smala grundtankar.
Vad vi ser nu är kanske starten på en ny ideologi, uppkommen i det just nu ledande landet och baserad på informationsfördelning. Hur den kommer att utvecklas är för tidigt att sia om men att försöka bli klassiska libertarianer är inte rätt väg, dvs legaliserad narkotika och prostitution är inte rätt väg att gå. Dessutom finns ju redan Klassiskt Liberala Partiet för dem som vill följa en ideologi från 1800-talet.
(Med ledande länder avser jag dem där nya problem visade sig tidigt. Jag är inte heller nöjd med ordet “informationsfördelning” som sammanfattning av PP men “informationsteori” är upptaget för något annat.)
Off topic, men ändå:
“Om det nu ens är relevant att använda klassbegrepp för att etikettera individer.”
När skulle det annars vara relevant att använda klassbegreppet?
SGH: För att analysera ekonomiska strukturer, typ.
Vad sägs om fred som ny ideologisk fråga då? Piratdemonstrationer för att stoppa Terrorism-terrorn?
Tänk er när en vågmästrad statsminister manar till krigsslut i Afghanistan och Irak för att blidka svenska väljare.
Fy för rena sprutor! ;)
PP:s paradfråga, den personliga integriteten, kan väl tolkas som en mänsklig rättighet i enlighet med FN:s definitioner, tex Artikel 3 [se http nedan]
En idé kan vara att tolka samtliga dessa artiklar utifrån informationsfördelningsperspektivet, eller ja, PP:s perspektiv, som en övning i att väva en mer heltäckande ideologi?
Om man kan argumentera med hjälp av denna globalpolitiska konsensus, så kanske ens [för]handlingsmöjligheter i Europaparlamentet breddas?
http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6renta_Nationernas_allm%C3%A4nna_f%C3%B6rklaring_om_de_m%C3%A4nskliga_r%C3%A4ttigheterna
I all blygsamhet vill jag tipsa om min rapport om framtidens politiska frågor som jag skrev åt Eudoxa för något år sedan:
http://www.eudoxa.se/content/archives/Nyapolitiken.pdf
Här finns flera köttben för (pp) att börja gnaga på. Exempelvis frågan om morfologisk frihet (att fritt kunna modifiera sin kropp), passion vs trygghet, regionalism vs nationalism, technogaianism vs socialekologi. M.fl.
För det första: Ett lysande inlägg.
För det andra: Man får verkligen hoppas att PP är fritt från individer som ser utökade mandat inom EU och Riksdag som någon sorts egensyfte. Personligen tror jag att ett mandat i EU var viktigare än ett i Riksdagen; det är ju trots allt från EU som IPRED och co kom.
För det tredje: Är det inte lite spännande att så många utanför PP försökt stämpla PP som ett höger/vänsterparti? Och inte alltför sällan verkar man tycka att PP hör hemma på “andra sidan” av den politiska mitten.
Jag undrar ju genast varför Falkvinges framtidsvision innehåller fysiska pengar – men så har jag väl läst snuskigt mycket scifi också.
Julia:
Fysiska pengar har en väsentlig fördel gentemot kreditkort (eller *rys* rfid-baserade lösningar), man kan betala anonymt. Något som passar PP rätt bra tycker jag :)
[...] moderaterna i praktiken”, Rick Falkvinges intervju i tidningen Fokus där han sa att han är ”ultrakapitalist” och menade att ”Moderaterna är inte så renodlat kapitalistiskt som jag tycker om. De är [...]
Kommentera