Demonstration till båts

Förra inlägget nämnde en demonstration till båts. Under fredagen gick den av stapeln och blev faktiskt till någonting närmast episkt. Arrangörer var aktivisterna kring konstlokalen och sociala centret Sale, med gästspel från oss på Embassy of Piracy. Här kommer ingen fullständig berättelse, men väl fyra bilder och ett manifest.

Demonstrationen (totalt cirka sextio personer) inne på Venedigbiennalen, dit vi plankade med de tre båtarna och tågade rätt in i utställningslokalerna medan tal hölls och flygblad delades ut. “This is not a performance”, betonades det, även om ingen på allvar tror att en så fullständig utanförposition kan uppnås. (Jämför med inlägget om “konstpeppens politik“.) Responsen från biennalens besökare och anställda var positiv.
Här står vi inne i en ytterst tilltalande gigantinstallation av Tomas Saraceno, vilket omedelbart påminner om ett visualiserat internet av pyramider, men vars fullständiga titel lyder Galaxies Forming Along Filaments, Like Droplets Along the Strands of a Spiders Web.

Gruppfoto utanför biennallokal. Pirat-estetiken var som synes ytterst framträdande. Huruvida folket från Sale brukar köra den, eller gjorde de på grund av samarbetet med oss, är inte helt klart. Hur som helst bidrog det till att späda på det redan väldigt intensiva surret i biennalvärlden om vad The Pirate Bays närvaro egentligen innebär. Ingen vet, men alla pratar om saken.

Båtarna åker vidare med piratflaggor, musik och sextio demonstranter. Efter biennalen bar det av till Palazzo Ducale och till nya privata konstmuseet Punta della Dogana. På dessa ställen var mottagandet delvis ett annat, vilket förstås hade att göra med att påpeka “this is not a performance” var betydligt lägre.

Tobias Bernstrup och Mai Ueda framför hymnen Pirates of the Internets ute på en av båtarna på sjön, en bra bit bort från de storögda turisterna vid Markusplatsen, som bör har hört ganska bra för båtens ljudsystem var fett.

Vad gällde då det hela? En mer ingående analys av kan få vänta. En massa sades i talen, både om de konkreta förhållandena i Venedig och om den abstrakta kopplingen till The Pirate Bay. Här får det räcka med att citera texten från det flygblad som delades ut:

Venice is a culture factory; Biennale, museums, art foundations and events.
This factory is based on the exploitation of precarious labor, on the employment of interns and of not remunerated workers.
A few people take advantage from the richness that everyone is producing.
Art, language, culture and knowledge are common goods. They belong to us.
We are precarious workers, trainees, students.
We are cultural mediators at Punta della Dogana, that is students working for free in the didactics.
We are workers of the cooperatives at the Civic Museums, with no certainty about the stability of our wage.
We are temporary workers at the Biennale, forced to a non remunerated training of two weeks with no guarantee of being employed.
We are not asking for some help in a time of crisi, we just want to get what appertains to us, always. More income, less precarization, higher wages, fair housing conditions, free access to knowledge and culture.
ARE YOU A PRECARIOUS WORKER IN A CULTURE FACTORY SOMEWHERE IN THE WORLD?
BECOME A REBEL AND TELL US YOUR STORY AT: SALEDOCKS@GMAIL.COM

Slut citat; start diskussion; återkommer till händelsen och ämnet.