Comments on: Pirater i metropolen: Braudel, Vivaldi, Venedig

By: JÅ

JÅ — Mon, 08 Jun 2009 08:31:28 +0000

Ok, låt mig vara litet utförligare. Att förneka att människor (företag, samhällen, kulturer, ja, organismer och organisationer i allmänhet) lär av varandra (härmar varandra, kopierar varandra, stjäl från varandra, absorberar varandra etc.) och att detta spelar en väsentlig roll för deras utveckling vore underligt. Detta invecklade och fascinerande samspel väcker en mängd frågor. Hur lär (kopierar etc.) de av varandra? Hur kan de lära av varandra? Vilka är förutsättningarna för att de för det första ska kunna upptäcka att det finns något att lära av någon annan, för det andra ska kunna genomföra en läroprocess och för det tredje ska kunna nyttiggöra sig resultaten av denna läroprocess? För att en mänsklig individ, ett företag, ett samhälle etc. ska kunna lära av eller kopiera sin omgivning måste hon dessförinnan besitta en ”apparat” (ett på en gång stabilt och anpassningsbart nervsystem, en koordinerande självuppfattning, en gemensam moral, en organisation, institutioner, strategier, kunskaper, teorier, maskiner, kommunikationsnät etc.) som möjliggör denna inlärning eller kopiering. Min självklara poäng är att denna apparat är viktigare än den kopia den producerar. Hur mycket viktigare den är framgår dels av att det inte blir några kopior utan apparaten och dels av att det hos denna apparat finns ett moment, som vi kan uppfatta som strukturellt, kreativt, slumpmässigt eller något annat, som leder till att resultatet av kopieringsprocessen alltid kommer att avvika mer eller mindre mycket från originalet. Eftersom varje företeelse även bestäms av det sammanhang den ingår i och de processer den är en del av kommer varje kopia att från och med sin födelsestund börja fjärma sig från sitt ursprung. I en inte helt ointressant mening finns det därför inte några kopior. Denna apparat måste kunna göra saker som att känna igen vad som går att kopiera, avgöra vad som kan vara intressant (lönsamt, spännande, roligt, strategiskt betydelsefullt etc.) att kopiera, kunna utföra själva kopieringen, kunna anpassa kopieringen efter sina egna förutsättningar (inre såväl som yttre), kunna utnyttja det färdiga resultatet av kopieringen på ett produktivt sätt etc. Kopierandet har alltså sin förutsättning i en (i förhållande till kopian) mycket avancerad ”kopieringsapparat”. Denna apparat kan givetvis i vissa avseende vara ett resultat av tidigare kopieringsprocesser. Men dessa processer har med samma nödvändighet sin förutsättning i någon tidigare kopieringsapparat av någon annan (men inte nödvändigtvis mindre avancerad) ”modell”. Att försöka fastställa ett mer exakt mått på en kopias specifika vikt i förhållande till den apparat som frambringar den vore givetvis intressant. Var det det japanska industrispionaget som möjliggjorde de japanska industriframgångarna eller var det den japanska industrin som möjliggjorde det framgångsrika japanska industrispionaget? Är det mattvävarna som skapar mattvävartraditionen eller är det mattvävartraditionen som skapar mattvävarna? Är det fildelarna som frambringar (en ökad) kulturell homogenitet eller är det samhället (behovet av kulturell homogenitet hos samhället) som frambringar fildelarna? (Eftersom fildelningen är ett utflöde ur populärkulturen, som i sekulariseringens spår har tagit över religionens roll som kulturellt sammanbindande kraft, skulle jag själv svara det sistnämnda.) För att kunna besvara frågor som dessa måste vi på något sätt kunna avgränsa kopieringapparaten från sin omgivning.

By: P

Mon, 08 Jun 2009 04:08:46 +0000

Fabio Biondi är bra på Vivaldi han med. Finns att ladda ner.

By: rasmus

rasmus — Fri, 05 Jun 2009 16:10:51 +0000

Men JÅ, har du läst Fernand Braudel? Har du ens läst de korta utdragen ovanför? Han bestrider inte det du säger, utom möjligtvis att han har ett större perspektiv på historiens energiflöden än bara “mänskliga samhällen”. Ingen säger att det “bara” handlar om att kopiera. Vad han säger är att när ekonomins centrum flyttar från en plats till en annan, sker en kopiering av vissa element i den ekonomiska, inte minst finansiella, strukturen. Därtill finns det en mängd olika faktorer. Varför envisas du med att låtsas som att någon bestridit det?

By: JÅ

JÅ — Fri, 05 Jun 2009 13:13:27 +0000

En region når inte ekonomisk framgång genom att kopiera en annan region utan för att det finns vissa egenskaper hos det mänskliga samhället som leder till ekonomisk framgång och dessa egenskaper tenderar när villkoren är gynnsamma att med vissa variationer upprepa sig. För den som inte tänker efter kan detta se ut som om en region kopierar en annan.

By: rasmus

rasmus — Fri, 05 Jun 2009 11:53:03 +0000

JÅ: Ingen påstod att det var hela hemligheten, dumbom. Braudel är tydlig med att massor av våld är involverat. Icke desto mindre betonar han kopieringsaspekten.

By: JÅ

JÅ — Fri, 05 Jun 2009 11:37:06 +0000

Så hemligheten bakom ekonomisk dominans är helt enkelt att en ambitiös handelstad kopierar en framgångsrik konkurrent och på så sätt konkurrerar ut denne. How very nice. Sån tur att ingen annan konkurrent hann komma på samma genialiskt enkla idé! Och om någon gjorde det, sån tur att det inte fungerade! Men så synd att själva kopieringsprocessen verkar vara så långsam. 200 år för en simpel kopia! Vad kan det bero på? För att få den teorin att gå ihop får man nog förse termen kopiera med synnerligen elastiska resårband.

By: rasmus

rasmus — Thu, 04 Jun 2009 16:24:59 +0000

Leiph: Jag är medveten om att även tiden kring 1600 var en storhetstid för den venetianska musiken, även om jag faktiskt förbehåller mig rätten att hålla Vivaldi högre utan att bli stämplad som populist.
Hur som helst: bägge exemplen funkar för att illustrera den tes som antyds i inlägget. Antingen inträffade den musikaliska blomstringen 100 eller 200 år efter att den ekonomiska blomstringen upphörde.

By: Leiph

Leiph — Thu, 04 Jun 2009 15:27:16 +0000

“Venedigs musikliv nådde sin storhetstid först i början av 1700-talet”

Nja, om man med storhetstid vad avser kulturella fenomen tillåter sig att mena nyskapande och inflytande så är skiftet mellan 1500- och 1600-talen Venedigs musikaliska storhetstid vad avser konstmusik. Det var då som man uppfann operan och den sk venetianska flerkörigheten. Såvitt det går att förstå ur källmaterialen så ville “alla” göra som de i Venedig.

Norra italien, inklusive Venedig, var stilbildande för konstmusiken under 13 – 1500-talen. Googla gärna på Italian Ars Nova eller Trecento.

En av artikelns länkar ger följande beskrivning: i.e. the medieval Maritime Republic of Venice—was often popularly called the “Republic of Music”.

Så just detta exempel var inte helt klockrent.

Med Venedig är klockrent ett av de bästa exemplen på välståndsbringande kapitalism, och hur man genom skråtänkande lyckas förstöra de välståndsbringande krafterna.

By: Markus Magnuson

Markus Magnuson — Thu, 04 Jun 2009 14:23:15 +0000

MrHama:
Ja, översättningen är tyvärr undermålig, man får ha god språkfantasi istället! Ämnena som tas upp är tusen gånger värt läsningen.

By: MrHaMa

MrHaMa — Thu, 04 Jun 2009 13:14:46 +0000

@markus
Jag har faktiskt Gomorra och väntar i bokhyllan men jag bävar över den enligt internauts bristfälliga kvalitén på översättningen