Sedan många år tillbaka är jag med i Stim, varifrån jag även brukar erhålla någon tusenlapp per halvår eller så. Igår fick jag, via opinionsfirman Demoskop, en inbjudan till “Stims medlemsundersökning 2009″, vilken jag just fyllt i via ett webbformulär, där jag tilltalades just i egenskap av medlem.
Underligt, för jag är ju inte medlem av Stim utan bara ansluten, likt de allra flesta andra som får pengar därifrån. Skillnaden är helt enkelt att bara medlemmar har rösträtt i föreningen. Och för att bli medlem måste styrelsen godkänna ens ansökan. Stim kan alltså icke kallas för en demokratisk organisation. Frågor om makt och inflytande figurerade knappast alls i formuläret, vilket rimmar lite illa med att Stim vill presentera sig som “musikskaparnas intresseorganisation”.
Här handlade det mest om servicefrågor. Jag svarade så gott jag kunde. Givetvis uppmuntrade jag Stims val att på försök tillåta Creative Commons-licenser, vilket sannerligen var på tiden. Hur det kommer att fungera i praktiken är dock oklart.
Av allt att döma kommer Stim endast att godkänna Non Commercial-licensen, vars innebörd är allt annat än klar. Exemplet som ges är att man ska kunna använda musiken “i en välgörenhetsgala eller en blogg utan reklam”. Att fildelningsnätverk inte nämns är högst anmärkningsvärt. Kanske är det rentav så att Stim anser att fildelningsnätverk på något sätt är “kommersiella”?
Även detta senaste drag trumpeterade Stim ut med självgoda ord om att man nu skulle vara “först i Sverige med Creative Commons-licens”. Vad menar de med detta? Jag såg till att i medlemsenkäten efterlysa lite mer ödmjuk retorik från Stims sida.
Enligt Stims årsredovisning 2008 fanns 58669 “anslutna medlemmar” varav 2659 var musikförlag. Antalet röstberättigade medlemmar var blott 446, varav 23 musikförlag.
Av de anslutna var det mindre än hälften, 23374, som fick några pengar alls under året. Även bland dessa fick det stora flertalet ut mindre än tusen kronor. Vi var 8550 som fick mellan 1000 kronor och en halv miljon, medan 89 stycken – gissningsvis främst förlag – fick ut över en halv miljon.
Givetvis kan man fråga sig vilket värde en opinionsundersökning bland alla Stim-anslutna har. Skiktningen är uppenbarligen extrem. Finns det ens någon poäng att leta efter en samlad opinion?
13 kommentarer ↓
Eftersom jag försöker sammanställa hur mycket av pengarna som samlas in av STIM, Copyswede och liknande intresseorganisationer som de facto når ut till artisterna (ej förlagen) så undrar jag om du har en sammanställning?
Jag letar igenom årsredovisningarna jag har tillgängliga men där skiljs inte dessa åt.
/Niklas.
Scaber Nestor: Vad jag kan minnas har jag aldrig sett några uppgifter där de delar upp upphovsmän/förlag i slutresultat. Har du kontaktat Stim med frågan?
Kontaktat via mail i samband med mitt blogginlägg http://scabernestor.blogg.se/2008/november/kassettskatten-nagra-siffror.html
men ej fått svar, har sedan låtit det bero för att annat har kommit emellan.
“som första rättighetsorganisation i Sverige” står det i pressmeddelandet. När det gäller tonsättare så finns det ju inte sådär jättemånga konkurrenter. =)
@Lars.
Kanske något konkurrensverket borde sätta tänderna i?
Varför är det inte konkurrens på det området?
STIM är ändå inte en statlig myndighet/organisation.
Scaber och Nestor, det låter som om det skulle kunna vara intressant att bidra på den här sidan.
Sidan tillkom i samband med jävsmisstankar av vissa företrädare för rättsväsendet. Det är intressant att bygga sociogram över organisationer och dess personal. Ett spännande mönster framträder.
Scaber och Rasmus menade jag.
Det är inte helt sant att STIM har monopol och är den enda musikalisk upphovsmansorganisationen man kan gå med i som svensk, men närapå. Har inte studerat villkor och geografisk täckning i detalj för alla sällskap som finns, men grävde lite i vad som var möjligt att ansluta sig till och vad man fick för det innan jag valde STIM för några år sedan. Tittade då på tyska BEMA (enbart för kompositörer med betydande och väldokumenterad kommersiell potential), brittiska PRS (öppet för alla, medlemskap på mer än livstid mot en engångsavgift), ameikanska ASCAP (fruktansvärda blanketter) och kanadensiska SOCAN (trevligt alternativ, men det föll på att utlännningar inte var välkomna).
Eller vad det tyska alternativet heter. GEMA?
Hallå eller. Välgörenhets gala är väll ett av de största kommersiella event som existerar?
“kändisar” o artister uppträder, tv-brukar sända, man kan ringa in och skänka pengar, ibland brytts det för reklam beroende på kanal som sänder. Hur i *censur* *censur*
*censur* *censur* kan man inte kalla det för kommersiell verksamhet?
Jag är skeptisk till Stim men tycker inte man kan dra slutsatsen att Stim inte gynnar musikskapare utan bara förlag.
Det går lika bra att tolka förlagens stora vinster som att de agerar bank/buffert åt skaparna genom att köpa rättigheterna till deras alster på spekulation. (Därmed inte sagt för att Rasmus påstått något annat.)
En inte allt för vågad gissning är att CC-NC inte kommer att användas av förlagen så den blir nog ganska ovanlig för stimmad musik.
[...] Stims så kallade medlemsundersökning [...]
[...] Jag är lika lite intresserad av sifferexercis som Manne i detta fall, men förklaringen till att inte alla Stim-anslutna räknas med har nog inte med yrkesverksamhet att göra, utan på att Stim skiljer mellan en liten grupp medlemmar (med rösträtt) och den stora majoriteten anslutna (ut…. [...]
Kommentera