Konstnärsnämnden stängde av nät och kollade datorer, på uppdrag av en amerikansk intresseorganisation?

Under den gångna veckan uppmärksammades att svenska universitet stänger av studenter från nätet, grundat på rena spekulationer. Det har räckt med att vissa intresseorganisationer två gånger påstått att fildelning förekommit från IP-adressen, för att universiteten ska göra sig till deras hantlangare. Europaparlamentarikern Lena Ek (c) kontrade med en gedigen JO-anmälan vars resultat ska bli intressant att se.

Nu tillkommer ännu ett liknande fall. Denna gång gäller det inte ett universitet, utan en statlig konstinstitution. Bolinerna är lika lösa. Bloggaren Munkfisk har fått sig tillsänt en kopia på ett brev som kring årsskiftet ska ha skickats från Ann Larsson, kanslichef på konstnärsnämnden, till de nio konstnärerna med ateljé på Iaspis, som är ett internationellt utbytesprogram.

Klicka för större bild

Enligt brevet har följande skett: Konstnärsnämnden mottog “ett skarpt formulerat brev” rörande fildelning från “en amerikansk organisation som representerar olika klienter och deras intellektuella äganderätter”. Denna oidentifierade organisation påstod att det hade förekommit olovlig fildelning från en IP-adress tillhörande Konstnärsnämnden. Ann Larsson köpte uppenbarligen organisationens beskrivning som en sanning, då hon i sitt brev talar om “the illegal activity” som ett obestridligt faktum. Vidare meddelar hon att om inte Konstnärsnämnden agerar, så kommer dess internetleverantör Sunet att stänga av hela Konstnärsnämnden från nätet. Huruvida detta har någon som helst grund, eller bara är ett sätt att skylla ifrån sig ansvar, återstår att besvara.

Den oidentifierade amerikanska organisationen hade pekat ut en viss IP-adress, som visade sig vara den adress som alla Iapis nio ateljéer delar på. Det gick alltså inte att peka ut och bestraffa en enskild konstnär. I stället valde man att 9-12 januari stänga ner nätet för alla konstnärerna, i väntan på att IT-konsulten Jörgen från firman “Datacommunication” fick gå igenom datorerna.

On Monday 12th January, in the afternoon you will get your connection back by showing your computer to Jörgen, out internet consultant. He can also check for viruses and spyware. He only checks the computer with regards to the specific issue of file sharing, nothing else. If the computer is ok the connection will be turned on and functioning as usual. /…/
We will in the future make an agreement for the use of our internet for artists. Our wish is that you have a good and functioning workplace and fast internet connection and we do not mind file sharing as long as it is legally made.

Exakt vad detta skulle betyda är lite oklart. Konstnärerna skulle alltså lämna in sina datorer för att få dem “kollade med avseende på fildelning”, en operation som kunde resultera i att datorn antingen var “OK” eller inte. Samtidigt påstår Ann Larsson att Konstnärsnämnden inte har någonting mot fildelning i sig.

Frågor som väntar på svar:

1. Vad gick “datorkollen” den 12 januari ut på?
   
2. Varför valde Konstnärsnämnden att agera så här bryskt, enbart på grundval av ett obekräftat påstående från en amerikansk intresseorganisation?
   
3. Skulle de agera likadant om en enskild rättighetsinnehavare skickade ett brev med ett påstående?
   
4. Räcker det inte att låta fall om “illegal aktivitet” hanteras av polisen?
   
5. Vilken roll spelade Sunet? Kan det verkligen stämma att Sunet hotade hela Konstnärsnämnden med avstängning?

Om inte Konstnärsnämnden reder ut det här, kommer deras och Iaspis förtroende att naggas ytterligare, inte minst bland de konstnärer som minns hur Konstnärsnämndens dåvarande jurist försökte att regissera bort upphovsrättskritiska inslag ur ett konstprojekt.

Slutligen ska upprepas att brevets källa är oklar. Det kan förstås vara fejk (kanske rentav konst). Oavsett vilket bör Konstnärsnämnden genast bringa klarhet i historien.

Uppdatering: Tydligen hade en av konstnärerna låtit kopiera upp just detta brev senast som Iaspis hade öppet hus (ett evenemang som jag brukar besöka, men denna gång inte hann till). Historien var alltså redan känd i vissa kretsar, vars kommunikationskanaler till en bredare debatt uppenbarligen var bristande. Detta gör det bara ännu märkligare att Konstnärsnämnden inte har gått ut med ett officiellt klargörande.