Ovalkapital

Palmås som läser Latour som läser Tarde, om politisk ekonomi – resultatet blir förstås omvälvande. Var på väg att skriva “radikalt“, men det ordet vore helt malplacerat, då dess växtmetafor syftar på latinets radix som betyder “rot”. Det vore inte att gå tillräckigt långt, för här handlar det om vad som föregår rotsystemet: ett frö.
(Från latinets semen kan man, åtminstone på engelska, avleda ordet “seminal“. Intressant nog förekommer det dock inte i substantivform, så som “radicals” ofta används.)

Traditionell politisk ekonomi, menade Tarde, hade stirrat sig blind på hårdvaran, och helt missat att världens tillblivelser styrs av kod. Om du letar efter politiken – leta i hur koden blir till, samt hur den cirkulerar!

Idag kan vi prata i termer av hårdvara och mjukvara, men för 105 år sedan fick Gabriel Tarde att leta efter samma abstrakta logik i botanikens värld. Han zoomade in fröet och skilde på dess två delar:

“the germ” [“grodden” eller “embryot” på svenska] i en fröväxt skiljer sig från de små knippen av näringsämnen som omsluter grodden – det som vi kallar “cotyledon” [en bladformig “frövita”].

Den radi… förlåt, seminala politiken i detta sammanfattar Karl Palmås:

Med andra ord; det är genom att studera germs som vi kan förstå förändring, difference – medan cotyledon-kapitalet (med andra ord, det kapital som traditionell politisk ekonomi skriver om) endast kan skapa upprepning av samma, repetition.

Uppföljningarna lär under maj månad fortsätta att skjuta i höjden på Karl Palmås blogg, likt rädisorna och havren på min balkong. Terminologin ställer dock till viss förvirring, på gott och ont. Förr eller senare gäller det att hitta begrepp som låter oss slippa hakparenteser och hoppandet mellan latinska och engelska låneord. Låt oss därför göra ett litet experiment. Vi lämnar tillfälligt det seminala och prövar det ovala. Ni vet, från latinets “ovum” (ägg).
Ett ägg har i stort sett samma konstruktion som ett frö. Fröet har (ofta) en frövita, ägget har en äggvita. I bägge fallen handlar det om ren energi, redo att förbrännas av ett spirande embryo. Frövitan kan domineras av olika energiformer: stärkelse (spannmål), protein (baljväxter) eller fett (oljeväxter). Äggvitan är mer okomplicerad då den består av rent protein, löst i vatten.
När vi rör oss inåt mot äggets gula stupar dock ovaliteten. Gulan är nämligen också bara en energikälla, av något mer diversifierat slag. Tyvärr, vill man nästan säga, för nog vore det snyggt om fröets embryo – mjukvaran – vore gul! Solens färg, kopimis färg. Nåväl, frukostfilosofin har sina begränsningar. Åter till växtriket!

Åtskillnaden mellan hårdvara/frövita till mjukvara/fröembryo måste i ett första skede presenteras som en uppvärdering av “mjukvarans” betydelse i den politiska ekonomin, på bekostnad av “hårdvaran”. Förändring framför upprepning. När väl denna förståelse är etablerad och fått ett antal konkreta tillämpningar, kan det tänkas vara dags för ett andra skede där vi åter börjar lägga vikt vid “vitan”, utan att för den skull bortse från embryot. Vitan är, kort sagt, energi.
“Energy is everything“, skriver molekylärbiologen(!) Michael Lardelli i en artikel om oljekrönet som bör läsas. Påståendet är helt sant – som korrektiv till den traditionella politiska ekonomin, som har förnekat den fossila energins ändlighet. Energi är allt, ur det kvantitativa perspektivet, vilket är ett högst relevant perspektiv. Men det är oförmöget att stå på egna ben. Utan att kompletteras med en förståelse av kvalitativ förändring – mutation, skillnad, embryo – kan det bara utmynna i tragiska betraktelser över den stundande energikrisens avgrundsdjup.
Lika meningslöst är ett rent kvalitativt perspektiv, som bara vill se till oändlig innovationskraft men blundar för energins ändlighet. Synsättet finns högst närvarande i politiskt populära begrepp som “kunskapssamhället” – även om man då drömmer om hur innovationerna ska förvandlas till pengar och i förlängningen energi. Gulan ska bli till vita – inverterad alkemi?

Kalle Palmås är i sitt inlägg inne på att “germs” står för difference medan “cotyledon” (frövita) producerar repetition – ett begreppspar som associeras med Gilles Deleuze. Samme filosof har, i sin bok om Nietzsche, diskuterat frågan om kvalitet kontra kvantitet. Deleuze kommer fram till att Nietzsches genealogi avfärdar såväl försöken att skapa renodlat kvantitativa metoder (nationalekonomi) som försöken att renodla det kvalitativa (cultural studies). Bägge vägar leder, kort sagt, till en ofruktbar nihilism. Genealogin handlar om att se hur kvantitativa skillnader motsvaras av skillnader mellan aktiva och reaktiva kvaliteter.
Återupptäckandet av den politiska ekonomins “mjukvara” handlar således inte om att förneka dess “hårdvara” (proteiner, olja, gas). Motsättningen, om någon nu skulle se en sådan, är falsk. Snarare kan den tardeanska vändningen vara ett hjälpmedel för att trassla oss ur ur 1900-talets förståelse av politisk ekonomi, där metafysiska idéer om pengar stod i vägen för såväl mjukvara som hårdvara.