Det finns något mer än ljud och plast i kassetbanden och tror att det handlar om att det är ett rätt bra format för att fortsätta lyssna.

Även om J Period lyckas så är det som sagt få som har genialitet nog att få folk att lyssna vidare i ett digitalt format. Jag har ärligt talat verkligen svårt att inte trycka på en knapp när det börjar bli lite tråkigt, hehehe, om det så är för att flytta fram i en låt eller att helt byta till någon annan. Det sitter i den fantastiska möjligheten att göra det men jag kan också se något halvtragiskt i det att jag inte orkar stå emot. Hederliga gamla mixtapes däremot gör sällan att jag spolar fram eller bak. De görs fortfarande i kassettbandsformat och köps i skivhandlar, klädbutiker och andra streetkultur-relaterade sammanhang. Och musiken där är fortfarande inspirerande, framåtsträvande, ny.

Men vi kanske inte pratar om samma kassettband, eller?

J Period som nyligen släppte sin redan legendariska digitala mixtape “The [Abstract] Best of Q-tip” pratar om om hur den generation som växte upp med A Tribe Called Quest första tre album också är den sista generationen som utan problem kan introt till nästa låt när de hör utfadningen av en albumlåt.

Jag tycker att J Period i sitt resonemang fångar in en rätt viktig förändring som har med konsumtionsbeteende, kunskap om och upplevelsen av musik och väldigt lite med nostalgi att göra. Resonemanget utgör samtidigt också utgångspunkten till hur han till slut sydde ihop mixtapen och också på ett genialt sätt lyckas överföra den där upplevelsen, den där kunskapsinhämtningen och det där konsumtionsbeteendet av musik till digitalt format. Han skapade sin egen lösning på problemet men jag tycker nog att det är alltför få som har kommit på formeln för hur man kan göra det. Jag saknar alltför ofta tålamod när jag lyssnar på cleana digitala låtar som har en tydlig start och ett lika tydligt slut. Det är för lätt att trycka på skip, plocka bort det onödig och för få skapar ett nödvändigt samband mellan låtarna. J Period lägger in cliffhanger efter cliffhanger, höjer spänningen inför varje nytt spår och det gör att det håller. Trycker man på skip eller hoppar över något så känns det verkligen som att man gick miste om något.

“Jag gillade visserligen den introverta tekniska diskussionen om kassetter och format.”

Ja, jag med, menade inte att nedvärdera det. Det går ju prata om sånt här på flera nivåer samtidigt, liksom. Bra när diskussioner om kulturpolitik, estetik, format, innehåll och sånt blandas.

Ok, då ska vi se om vi kan reda ut det här. Du börjar med att ringa upp Stefan Z med anledning av att du vill veta mer om NMFHU (även om inte uppgifterna är införda i kalendariet). Han berättar för dig om Lavas upplägg, om de olika aktiviteter och underavdelningar som är aktiva (varav NMFHU är en liten del i ett stort sammanhang). Sen struntar du blankt i allt han har berättat för dig, och skriver istället en gnällartikel om hur fånigt upplägget är, om hur otidsenligt det är med musik på kassett, om hur ointresserade kidsen är av kulturevenemang av den typen, om hur man åtminstone borde byta ut nollbudgetfilmen mot mobilfilm* osv. Sen bryr du dig inte om att över huvud taget dyka upp på evenemangskvällen i fråga, vilket får din artikel att framstå som än mer märklig**. När så du får mothugg i 2-3 artiklar på andra ställen på nätet väljer du att gå in i kommentarsystemet och framhärda. Trots att du gång på gång blir omkullargumenterad, av både Fredrik A, Stefan Z och andra framhärdar du, och hävdar dessutom att NMFHU inte tillhör en kultur som behöver särskilt stöd (anledningen får vi inte veta, mer än att du påstår att deras röst redan är tillräckligt stark). Vi gör en uppställning:

1. Lava är till för ungdomar mellan 13-25
2. NMFHU är en enda liten beståndsdel av hela Lavas verksamhet
3. NMFHU produceras av ungdomar i åldersgruppen (inte Stefan Z), och frekventeras av ungdomar i åldersgruppen

Vad är problemet? Du framstår ju bara som ogin.

Du är inte mottaglig för motargument, antingen för att du inte läser dem, eller för att du väljer att strunta i dem. Ditt utspel om indienepotism faller, som Stefan Z redan påpekat, ganska platt, då man betänker vilka sammanhang du själv skriver i. Den typen av pajkastning kanske vi kan undvika i fortsättningen? Jag tycker faktiskt att det är dags för dig att erkänna att du haft fel på i princip alla punkter ända från början. Å andra sidan kan jag ju inte vara säker på att du läser det här inlägget heller, så jag kanske skriver helt i onödan.

Med hopp om bättring trots allt,

mvh, Petter

* för övrigt var Luvas bakgrundsfilm tagen med mobil. Godkänt?

** Hade du åtminstone kommit dit hade det ju vittnat om att du var intresserad av att föra en dialog, att du eventuellt kunde tänka dig att revidera dina fördomar.