Inlägget “Musik är odemokratiskt och exkluderande” har fått extraordinärt många kommentarer, från de svavelosande arga till de lyriskt lovprisande. Läge för uppföljning, som kanske bör separeras i minst två delar. Detta första inlägg tar sikte på den del som specifikt hänger samman med Piratpartiets drag att lyfta fram låten “Bryssel som mål (med flaggan i topp)”.
Först någonting om vad Copyriot är för en blogg. Om ett par dagar fyller den ju fem år, så det börjar bli möjligt att (manuellt eller automatiskt) dra vissa slutsatser om dess inriktning. Copyriot har hela vägen och till stor del ägnats åt konstkritik, litteraturkritik och musikkritik. Inga konstigheter, detsamma gör tusentals andra bloggar. Vissa kommentatorer till föregående inlägg [#38] verkar dock ha svårt för detta. De vill uppfatta Copyriot som ett språkrör för “rörelsen”, med därav följande plikter och lojaliteter. Så har aldrig varit avsikten och så kommer det aldrig att bli. Copyriot är fristående – särskilt i partipolitiskt hänseende!
Några vänder sig mot att Copyriot alls uttrycker synpunkter på en låt. Thomas [#5] menar att musikkritik inte bara är “snobbism”, utan rentav “farligt nära gränsen för kulturell censur”. Andreas [#31] fruktar att musikkritik kan göra folk “skrämda från att lansera mer piratvänlig musik”. Någon bloggare menar att det är “ogint” att dissa ett uttryck som är “ärligt menat” och ger mig tipset att använda avstängningsknappen.
Nej, ingen har tvingat mig att lyssna. Men sådana argument kan lika gärna användas för att brännmärka all form av kulturkritik, allt värderande utom möjligen det som sker genom en påstått fri marknad. Kommentarer av ovanstående slag uttrycker en i grunden nihilistisk syn på kultur. Detta sagt utan att peka ut enskilda personer som kulturnihilister, för kanske är detta någonting som kännetecknar vår tid, som ännu genomsyrar allas våra sätt att tänka kring musik.
En relaterad synpunkt uttrycks av Jonas [#11], som skriver:
Piratpartiet behöver teckna en bild av sig själva som “kreatörer” (ursäkta ordvalet) och då är musik givet.
Poängen är given: man vill bryta med den stelbenta producent/konsument-logik, som används för att reducera ett bejakande av fria kommunikationer till en simpel “vill ha”-mentalitet. Om många betraktar Piratpartiets medlemmar som en stor hop av konsumenter, vill man i stället lyfta fram olika slags producenter som gillar fildelning. Det är rimligt, men fortfarande problematiskt.
För det första så bibehåller man ju den logik som säger att människor kan delas upp i två grupper, minoriteten som producerar kultur (utan att konsumera någon) och majoriteten som konsumerar kultur (utan att producera någon). För det andra befäster man föreställningen om att “kreatörer” har ett tolkningsföreträde i dessa frågor. De som kan göra låtar med text får en gräddfil till partihemsidan, som andra inte har. För det tredje hamnar vi då åter i den kulturnihilism där all kultur är lika bra. Målet framstår bara som att skapa mer kultur – inte bättre kultur, bättre urval eller bättre sammanhang.
Kort sagt bekräftas inte bara upphovsrättens världsbild, utan också dess skygglappar för allt det som ligger utanför dess domäner, det som aldrig ens har bett om dess beskydd. Och man lämnar öppet målet öppet för den motståndare som faktiskt vågar tala om kvalitet.
Här hävdades att låten “Bryssel som mål (med flaggan i topp)” påminde i stilen om bandet Ultima Thule. Vi var flera som fick sådana associationer, och då handlade det inte om detaljer i texten utan om kombinationen av låt, produktion, sångstil och text. Fast visst, som någon [#31] påpekade: “Svängig treackordsrock kan lika gärna vara Ebba Grön som Ultima Thule.. eller vilken nittiotalstrallpunk som helst.” Så må det vara. Poängen är inte att musiken skulle ha en inneboende nationalism, utan de mer grundläggande signaler som den sänder. “Den kommunicerar en mycket specifik typ av maskulinitet”, konstaterades i föregående inlägg, en kampmaskulinitet skulle kanske min historikerkollega Andrés Brink säga.
Låten i sin helhet är, kort sagt, vit och grabbig. Så oerhört passande till de bilder av Piratpartiet som visas upp i YouTube-videon:
Idel vita män i lila kläder. Inser inte Piratpartiet att homogeniteten är ett problem för dem? Jo, många gör det utan tvivel. Klara Tovhult verkar exempelvis göra ett strålande jobb. På hennes initiativ har partiet startat kvinnonätverket Nätstrumporna. Piratpartiet ska också ha en eloge för att de har varvar hälften kvinnor på EU-valsedeln.
Kampsången – oavsett om den var en officiell kampanjlåt eller inte – var ett steg i motsatt riktning, för en mer homogen partikultur. Det är glädjande att medlemmarna i Piratpartiet verkar börja diskutera sådana frågor.
33 kommentarer ↓
Du beskriver och diskuterar den födelseprocess som varje parti, som vill ut i det politiska systemet genomgår, alltså institutionaliseringen av organisationen. Den processen är avgörande för partiets ideologiska utveckling och för hur partiet kommer att kunna mobilisera för sin politik. Den processen är avgörande för partiets framtid och därför mycket viktig att diskutera brett. /VS
Jag uppskattar pp för att de inte diskuterar kvalitetskultur. Varken på marknadens eller någon annans premisser. Tanken på att man kan vinna i kultur ser jag som en kvarlämna från den gamla världens topplistor. I en värld där all musik finns tillgänglig, kommer förvisso viss musik konsumeras mer, men det gör den på inget vis bättre.
Kristoffer Nolgren: Jag säger ju inte att PP (eller någon annan) ska upprätta listor över bra och dålig kultur!
Men om de ska diskutera kultur, vilket de i högsta grad gör och bör göra, då kan de inte stanna halvvägs och säga “mer kultur är bra, oavsett hur den framställs och upplevs”. I praktiken gör de heller inte så, utan tar ställning i kvalitativa frågor, t.ex. för deltagande.
Bara det att använda begreppet “kreatörer” är att göra en inlaga i en kvalitetsdiskussion, för då säger man samtidigt att det finns andra som inte är kreatörer.
Såsom varande vit, grabb, piratpartist så hoppas jag verkligen att partiet lyckas framställa sig som ett så heterogent parti som möjligt och därmed välkomnar just en blandning av alla sorter – för att till slut vara just detta istället för att bara se ut så.
Dels så rör frågorna verkligen alla, även om många utanför vita män-kretsen kanske inte är intresserade – och framförallt så mår alla grupperingar bättre av en stor blandning, både idémässigt och rent socialt.
Jag tycker det är bra att du ställer dessa frågor och rör om lite. Det är alldeles för grabbigt och det märks även på argumentationen – om man inte visste vad frågan handlade om kunde stundtals båda sidan av debatten kunnat föras av Jan Guillou (nedlåtande, förolämpningar, avfärdande).
Kanske skulle man kunna konstruera motsvarigheten till ett Turingtest, där anonymiserade åsikter (dvs man behåller bara “argumentationen”) får avgöras om det är Jan Guillou som debatterar eller inte?
“Idel vita män i lila kläder. Inser inte Piratpartiet att homogeniteten är ett problem för dem?”
Jo, det är just den här framtoningen som gör att PP inte skiljer sig ett smack mot alla andra homogent gubbiga föreningar. Jag fruktar att i alla andra frågor än integritet och uppgivsrätt, kommer PP att visa traditionella gubbiga åsikter.
Apropå politisk musik i Eu-val :-)
http://www.rooth.com/ezel/Zanna_-_Med_euro_pa_fickan.mp3
Väldigt bra skrivet. Måste bara få säga att jag är så innerligt tacksam för att den här bloggen finns och jätteskönt att du står så fri.
Det blir extra graverande för Piratpartiet när de inte har någon uttalad maktanalys att det ser ut så här. Misstanken att de ligger tveksamt åt höger (vilket du kanske antyder) kan nog dyka upp även om den inte är sann. Även om det inte är så kan det ju finnas Piratpartistiska element som ligger till höger, tillsammans med de som ligger till vänster… Det lär väl visa sig om partiet kollapsar efter det har kommit in i riksdagen.
Jodå, vi är väl medvetna om att det är ett problem och flera utav oss har jobbat aktivt för att ändra detta under lång tid (och då menar jag mer än det senaste halvåret eller så). Men bara för att man är medveten om problemet så betyder det inte att det är lätt att fixa det. Ibland kommer man inte på vad som ska göras och ibland försöker man med nåt och det funkar inte.
Den bilden som användes i videon är en nästan ett år gammal bild som visar dåvarande distriktsledare och delar av styrelsen (möjligtvis hela… dåligt minne ;)) om jag inte minns fel.
Om en sådan bild skulle tas idag så skulle könsfördelningen i alla fall se helt annorlunda ut.
När det gäller etnicitet så ser det inte heller så bra ut, det vet jag. Men där uppkommer en intressant fråga angående utseende. Jag är t.ex. inte helt svensk, men det är inte något som syns utåt och kanske inte heller något som “man” bryr sig om? Spelar det nån roll om man är invandrare om det inte syns eller hörs på personen i fråga?
Och när det gäller själva låten i fråga så har jag inget emot att den lyftes fram, men jag tycker det var väldigt klumpigt skrivet att få det att framstå som nån officiell kampsång. Om partiet har nån sådan så har vi i så fall haft Hymn till Warezhavet som kampsång ända sen 2006. Men nu menar jag personligen att vi inte har en enda kampsång, utan snarare flera – det finns många piratiga låtar. Vissa gillar jag, andra inte. Och det är så det bör vara. Och alla dessa kan lyftas fram utan att nån blir till en officiellt kampsång.
@Birdseed
Sådana där maktanalyser har en tendens att bli konspirationsteorier, tex. “makthavarna vill att medborgarna ska vara okunniga för att kunna befästa sina maktpositioner”.
Intressant kan sägas, i samband med mansbilden och musiken, att en jag spelat upp musiken först var övertygad om att det var en tjej som sjöng.
Yarr harr harr!
Känns som att du helt börjar tappa greppet lite. Thomas menade så vitt jag kan se inte att musikkritik ligger “farligt nära gränsen till kulturell censur” eller snobbism. Bara att det här inlägget var det. Jag är beredd att hålla med.
Jag tycker fortfarande att du har en ganska snedvriden musikbild om du tror att musik är något som alltid är exluderande. Visst, det finns den bilden också, men att säga att musiken per definition är exluderande, eller att det till och med är dess syfte, tycker jag är ganska en ganska konstig inställning. Jag respekterar att du har den. Jag kan bara konstatera att jag har en totalt annan. Eller att ens musiksmak på något sätt skulle vara resultatet av ett etiskt val och “noga övervägande av uppsatta regler”. Jag går mer på känslan.
Precis som Rick säger att det är fel att döma ett parti efter hur billigt det är att gå med gäller förstås detsamma för musik. Folk väljer ju knappast politisk inriktning efter musiksmak.
“Är du med i folkpartiet?”
“Njaee… Jag gillar inte låten”
Jag tror att folk är så pass självtänkande att de kan klara av att vara med i ett parti, även om de har en officiell låt de inte tycker om.
@Tor – kanske. Om man ska vara lite elak kan man nog påstå att det du just skrev är exakt det Marxister menar med “ideologi”, till exempel. :)
Å andra sidan bygger i princip all radikal politik och väldigt mycket humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning de senaste 30 åren på att hitta mycket djupare maktstrukturer än så. “Vilja” är nog rätt underordnat strukturer i samhället, uppfostran, språket och så vidare som för vidare en situation där vissa har mycket mer makt än andra. Att tänka på till exempel könsmaktsordningen som en medveten konspiration ger helt fel bild, det är mycket mer internaliserat än så.
Mattias: Frågan om exkludering var inte ämnet för den här uppföljningen, utan för nästa.
Tills dess kan jag bara påpeka att jag aldrig sagt att ens musiksmak är eller bör vara resultatet av ett etiskt val. Däremot är musikbruk en etisk fråga. När och hur man använder musik alltså. Oavsett om det handlar om vid vilka tidpunkter det är OK att pumpa basfrekvenser i ett hyreshus, eller om vilka sätt som olika typer av politisk organisering bör eller inte bör använda musik.
Etik är helt enkelt läran om det rätta handlandet. Helst inte att förväxla med moral, som handlar mer om orubbliga principer.
Det börjar likna problematiken som ställde till med problem i feministiskt initiativ – de mest extrema intellektuella formerna av “läran” börjar kritisera mer allmänna inslag..
en varningsflagga – interna stridigheter sänker vilken förändring som helst
Risken att legitimera meningsmotståndarens begrepp får man nog ta, analogt med att analysera exempelvis könsroller kan sägas belägga den oönskade uppdelningen. Annars står argumenten oemotsagda och att enbart blunda löser inget. Jag tror inte det står i motsats till att ytterligare problematisera begreppen.
Den andra och trejde invändningen som båda kretsar kring kulturell kvalitet tycker jag betydligt svårare. Men precis som “hur ska de få betalt” så är det inte en enskild fråga utan ett helt komplex utan en specifik lösning. Det bästa vi kan hoppas på är nog en fortsatt diskussion.
Jag fattar inte hur “jämför” et al. kan förväxla Piratbyrån med något internt i Piratpariet — vilket är vad jämförelsen med Feministiskt initiativs styrelse(!)stridigheter antyder.
Och där avslöjade icke-undertecknad för er och mig själv att jag tydligen först och främst ser Copyriot som en del av Tapirbyrån. Sorry Rasmus.
Mattias: Jag tror dessutom att du missförstått lite vad som menades med “exkluderande” i originalinlägget (sorry Rasmus om jag inte kan vänta till nästa inlägg).
Det är ju inte svårare än att konstatera att musik skapar samhörighet – inkludering – som ju alltid även innebär exkludering.
Piratpartiet är inte speciellt toppstyrt [1], utan man uppmuntrar istället sina medlemmar att göra saker på eget initiativ. Det skulle ge fel signaler om man alltför snävt avfärdade dessa initiativ. Även om det finns en intressant frågeställning här så kan jag inte förstå hur någon associerad med Piratbyrån, som är uttalat “oorganiserat”, väljer att göra en grej av att Piratpartiet publicerar en länk till det något en medlem har skapat.
Sen att man nu, angående homogenitet, “verkar börja diskutera sådana frågor” stämmer ju inte. Enligt min uppfattning så har man redan från början förståt att man verkar vill eller kan vara en homogen grupp. Senast i samband med den kraftiga medlemsökningen så uttalade sig bland andra Christian Engström angående detta [2].
Så visst är det intressant hur mycket man som parti bör styra sin image och medlemmarnas aktivitet. Och ifall du vill vara Piratpartiets personliga “image-kritiker” så går det bra för mig, även om det kanske skulle vara lämpligt att faktiskt gå med i partiet först.
Att du sedan på twitter refererar till “Piratpartiet-låtens våldtäktsmaskulinitet” gör att du i mina ögon, i alla fall i denna fråga, går från intressant debattör till internet-troll.
[1] “Hur vi arbetar”, http://forum.piratpartiet.se/Topic142397-69-1.aspx
[2] http://www.dn.se/nyheter/sverige/piratpartiet-jublar-over-medlemsboom-1.847067
den där bilden kommer dyka upp som en jobbig orubblig gif i skallen varje gång jag hör namnet piratpartiet hädanefter. total NSF-vibb. och det kan inte vara enbart de identiska tischorna, jag minns när jag hamnade på nån utomhuslig PB-ferre för några år sen och 95% bar identiska tischor utan att sända ut nån sån vibb. jag vet inte ifall det var för att de flesta var fulla och betedde sig som regellösa mellanstadiebarn med plastsvärd på jumpasalsdisko (detta helt sagt som någonting positivt) eller för att … färgen på tischorna inte var lila, att de inte var instoppade i brallor och… instoppade i brallor.
ordet “front” + vita män i lila tröjor är en väldigt väldigt väldigt dålig kombo.
speciellt när de är instoppade i brallor. men det är nog mest färgvalet lila som avgör det hela. plus ordet front. man kan sammanfatta det hela som en lila front instoppad i brallor och konstatera att det är en väldigt dålig kombo.
[...] förklarar sig angående kritiken av en piratlåt och kommer in på ett viktigt ämne. Var är alla kvinnorna någonstans? Blir vi/de [...]
Homogenitetsdiskussionen har kommit upp på många håll nu. Hoppas den leder någon vettig vart!
Personligen så är jag av åsikten att kön/sexuellläggning7hudfärg/längd/vikt/hår-beskaffning är irrelevant så länge som ingen hindrar någon att ta för sig pga av det, om sen något bara atrherar män så är det så och man måste inte atrahera alla människor direkt, iaf inte om det innebär att man förändrar sig på något sätt, dvs gör mer än att pusha de som nu inte tillhör den typen av människor som atraherats redan. Så därför är jag personligen smått allergisk mot saker som feminismen i stort.
men med det menat så skall ingen hindra någon att ta för sig oavset vad för typ av människa du e, och skulle en utomjordning komma o vilja ta för sig så ska den inte heller hindras:P Och man ska behandla alal lika, lika bra och lika dåligt lix..
Man väljer oxå vad man ser, och vad man tolkar in i det man ser.
Sen kan vi fråga oss om kvinnor och män måste ha samma intressen? Sen så måste vi inse att de finns anledningar till varför bilden där bara inhåller vita män som inte partiet kan direkt påverka utan som är mycket större och ligger djupare än något man kan förändra lättvindligt( som många gärna vill få det att låta som).
och visst ser det alltid bättre ut om man får med nån utanför majoritets typen i det offentliga för då kan man visa hur duktiga man är som motverkar homogeniteten på ett otroligt skrapa på ytan sätt utan att ta hänsyn och anlysera kultur skillnaderna melaln manlig kultur,kvinlig kultur, i de olika ålderspannen, i de olika livssitutionerna,att många som ahr anan hudfärg än den blekfisvita ofta tar åt sig av andra kulturyttringar och kommer i många fall från andra platser än de blekfisa kamraterna.. etc etc..
så för mig känns det som frågan trivialiseras utan någon djupare förståelse för varför det är som så, och utan att förstå att den delvis nog alltid komemr att vara så i någon viss grad pga av de kulturella, de biologiska, de klass mässiga skilnaderna som kommer att finnas över en överskådlig framtid i någon grad.
[...] och verkar i dagsläget innehålla en mängd olika möjliga tillstånd. Små skiftningar, som en kampanjlåt eller ett nätstrumpeinitiativ, kan knuffa partiet i ena eller andra riktningen. Troligen kommer vi [...]
Lite i förbigående kan jag konstatera att just den där bilden på ledningen fick jävligt mycket intern kritik när den kom ut. (Som jag minns det var det ganska direkt efter det som Klara började jobba aktivt med att få ledningen att se mindre hemsk ut.)
Min egen video till låten har bara tre lilaklädda vita piratmän – fyra om man räknar med Jonas Birgersson – varav en ur Lazy Town. (Man skulle kunna kommentera på det patriarkaliska förhållandet där, men han är nog främst kapten i egenskap av vuxen.)
Bilderna från FRA-demonstrationen har en övervikt av vita män, men det skulle vara svårt att dölja att det var så det såg ut. Det var i alla fall inte helt homogent.
Annars är den största gubbsamlingen där det nuvarande EU-parlamentet. Den som tycker Christian skulle passa in alldeles för bra där bör överväga att kryssa Amelia eller Anna i stället.
Notera även att jag noga undvikit nationalistiskt bildspråk i min illustration av texten “Kom igen nu svenskar…”. :-)
(Personligen gillar jag inte låten särskilt mycket, men kände mig manad att komma med ett alternativ efter att ha skällt på Johan angående den första videon, som gick helt i blågult. Uj uj uj.)
Den teoretiska och praktiska problematiken tycks här ställas på sin spets. Förstår det som att du vill mena att själva handlingen (fildelning) I SIG innebär någonting subversivt. Det är en intellektuellt enkel hållning: ansvaret är ingens och allas. Samtidigt är det väl så att det “subversiva” är någonting eftersträvansvärt? Ett ställningstagande alltså. Men ett “objektivt” sådant. Jag tänker på Hegel. Men visst, jag är inte heller särskilt förtjust över grabbar som skrålar unisont.
Ville: Eh, nej.
Rasmus, skrev du inte en text på liknande tema i svenskan förra sommaren? Återkommer.
Skulle kanske Visbypirater vara ett bättre musikaliskt val för Piratpartiet?
Så släng nu upp er händer
och kasta loss.
Du vet att häva gäller
när du super med oss.
Svälj rommen som om su vore helt desperat;
och olla flaggan om du är en riktig pirat!
http://www.visbypirater.org/media/visbypirater/olla_flaggan/mp3/01%20-%20Introduktion.mp3
http://www.visbypirater.org/media/visbypirater/olla_flaggan/mp3/02%20-%20Olla%20flaggan%20om%20du%20ar%20pirat.mp3
Ahruman,
det stämmer. Det där var första bilden på hur vi samlade såg ut afk, när vi alla samlades efter något dygn på Dreamhack, stoppade in t-shirtarna i tröjorna (efter någon trött allmän uppfattning om vad som ser prydligt ut) och försökte att inte se helt glåmiga ut.
Ja, det var fail på det. Vilket lyckligtvis ledde Klara till att förbarma sig över vår brist på estetisk kunskap.
Bilderna på ep-kandidaterna är i mitt tycke klart bättre.
Tekniska ting har alltid varit mer av grabbarnas domän. Och Internet handlar i hög grad om teknik. Men tjejerna kommer allt mer och mer med på piratskutan. Det ser man om man försöker följa med i vilka som är nätaktiva i piratpartifrågorna. De “Sjörövar-Jennys” som finns verkar också hålla ganska hög profil!
Dock är hänvisning till att en kampanjsång bara har manlig kör ingen bra indikator. Man kan anföra konstnärliga skäl för en enkönad kör. “Manskör” är ett etablerat begrepp, och blandade körer gör att man får tänka litet annorlunda för tonarter m m.
–Ahrvid
“Tekniska ting har alltid varit mer av grabbarnas domän.”
Fel. I så fall har du en snäv definition av tekniska ting. Tänk efter lite så ska du se att de traditionellt kvinnliga domänerna är fyllda av teknik, och har varit det sedan urminnes tider.
Kommentera