Åklagaren lade mycket krut på att påvisa att de åtalade drivit The Pirate Bay i vinstsyfte. I slutpläderingen påstod han att vinsten uppgick till tio miljoner kronor om året, efter att driftskostnader betalts.
– Vinsten är minst tio miljoner. Då är inte The Pirate Bay någon ideell verksamhet, utan en affärsverksamhet. Det är geschäft, sade Håkan Roswall under pläderingen.
Påståendet bekräftas inte i tingsrättens dom. Enligt tingsrätten är det endast klarlagt “att åtminstone sammanlagt 1 200 000 kr betalats till de tilltalade för reklamutrymme på The Pirate Bays webbplats”. Inte ett ord om vinst! Snarare bekräftas att reklamen finns där för att täcka driftskostnader. Ändå skriver tingsrätten, i följande mening, att betalningarna belägger att driften av The Pirate Bay får anses “ha skett inom ramen för ett kommersiellt syfte” (s. 71-72).
Detta som uppföljning till konstaterandet tidigare i domskälen, att åtalet om medhjälp innebär att “tingsrätten måste pröva /…/ om, och i vilken omfattning, det är fråga om ett kommersiellt utnyttjande av nämnda verk och prestationer” (s. 49).
Varför detta behöver klargöras blir tydligt senare i domskälen, där straffsatsen diskuteras. (s. 78-80). När maximistraffet för upphovsrättsintrång i början av 1980-talet höjdes från sex månader till två år, betonades det i förarbetena (prop. 1981/82:152) att de högre straffen endast skulle användas vid “omfattande kommersiella olovliga utnyttjanden”. Man syftade givetvis på exemplarframställning och -försäljning, inte på medhjälp till tillgängliggörande. Hur som helst – för att utdöma ett års fängelse, måste domstolen anse det belagt att det påstådda brottet i någon bemärkelse är “kommersiellt”. Tingrätten menar i sin dom att “tillhandahållit möjligheterna för andra att tillgängliggöra och ta del av upphovsrättsligt skyddat material”, och att detta har skett “på ett kommersiellt sätt” (s. 80, 103).
I korthet: Tingsrätten avfärdar i det tysta åklagarens påståenden om att de tilltalade tjänat pengar från annonserna på The Pirate Bay. Ändå, menar tingsrätten, är The Pirate Bay är en verksamhet med “kommersiellt syfte”, eftersom den är finansierad.
Ordet “kommersiell” används inte särskilt många gånger i domen. Bortsett från referaten av parternas inlagor, nämner tingsrätten det bara i nyss nämnda fyra-fem passager. Begrepp som “vinst” eller “förtjänst” (eller motsvarande) används inte alls i beskrivningarna av The Pirate Bays verksamhet.
Domskälen representerar därför en begreppsglidning. “Kommersiell” definieras av SAOL som “affärsmässig; som i första hand tjänar vinstintressen”. Den äldre definitionen i SAOB tar fasta dels på handelsväsendet, dels på erhållande av vinst.
Begreppslidningen kunde även noteras i höstas, i förarbetena till Ipred-lagen, samt i socialdemokraternas motförslag. Där användes det slippriga begreppet “kommersiell skala” som i klarspråk bara tycks betyda “stor skala”. Någonting ska alltså kunna stämplas som kommersiellt, med den strängare rättsliga syn som det kan medföra, alldeles oavsett om det inte finns ett vinstsyfte eller en vinst.
Även om man skulle stå fast den gängse definition där någonting måste ha ett vinstsyfte för att klassas som kommersiellt, kvarstår oklarheten hos vem som ett vinstsyftet ska finnas, för att den strängare straffsatsen ska kunna utdömas. Rimligtvis hos den som döms, kan man tycka. Men tingsrätten har valt att behandla The Pirate Bay som ett “team” (s. 67-68, 78) bestående av inte fyra utan fem personer: de fyra dömda samt den israeliska annonsförsäljaren Oded Daniel.
Av allt att döma har Oded Daniel kunnat behålla en ansenlig vinst, efter att han betalt fakturor åt The Pirate Bay. Här finns ett klart kommersiellt syfte – hos en person som inte ens blev åtalad. Då väcks två intressanta frågor. För det första: Smittar vinstsyfte via e-post? (Tingrättens tal om ett “team” implicerar detta.) För det andra: Varför har ingen väckt åtal mot Oded Daniel? (En ledtråd till den andra är att Israel saknar utlämningsavtal. Men även i Israel finns det antipiratbyråer och domstolar.)
10 kommentarer ↓
[...] published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Tingsrätten avfärdade åklagarens påståenden om miljonvinster Möjligtvis liknande inlägg: Hackeretik kontra IPRED: Ett praktiskt försök i Umeå [...]
Det här har säkert redan dragits upp till leda, men draften till ACTA innehåller följande vackra nyspråksaktiga definition av “commercial scale”:
Willful copyright or related rights piracy on a commercial scale includes:
(a) significant willful copyright or related rights infringements that have no direct or indirect motivation of financial gain; and
(b) [..]
När tingsrätten i domskälen redogör för hur förhållandet till e-handelslagen har analyserats anges inledningsvis webbsajten med dessa torrentfilsnedladdning och trackern som exempel på två tjänster som potentiellt skulle kunna falla under denna lag.
Men när det fastslås (s. 75) att varken paragraf 16 eller 17 utan endast 18 är tillämpliga så sker det endast i relation till lagringen av torrent-filer på webbsajten. Den finns ingen redogörelse för hur tracker-tjänsten analyserats i detta hänseende.
Nu är jag inte helt säker på att trackertjänsten skulle täckas av e-handelslagens beviljande av ansvarsfrihet, men det hade varit intressant att få reda på hur tingsrätten resonerade.
[...] fler medlemmar än kristdemokraterna. Frågorna ställs, men inte av journalister i traditionell media. Nästa steg är att rösta in piratpartiet i eu-parlamentet för att ha en chans att stoppa de [...]
Rasmus: “Man syftade givetvis på exemplarframställning och -försäljning, inte på medhjälp till tillgängliggörande”
Detta kanske är en rimlig tolkning från förarbetena, men är du säker på detta? Hur motiverar du detta påstående. Det vore intressant att veta.
Henrik Hansson: Från propositionen och övriga förarbeten framgår ganska tydligt att man hade i åtanke försäljning av piratpressade skivor samt kassetter och videoband. Exemplar.
Därmed inte sagt att det är formellt fel att använda den högre straffsatsen på tillgängliggörande, men det hela måste nog förstås utifrån sitt sammanhang.
Till saken hör också att begreppet “tillgängliggörande” har fått en annan innebörd sedan 2005, då “överföring till allmänheten” bakades in som ett nytt begrepp i upphovsrättsliga sammanhang. En ytterst olycklig reform.
En annan intressant del av domen:
“Rätten till denna ersättning är alltså inte beroende av att det visas att målsägandebolagen lidit någon faktisk skada och att det olovliga förfogandet därmed orsakat skada.”
@ Rasmus och David:
I vilken utsträckning tror ni att begreppet “kommersiell” används för att få genom fildelningslagar, för att sedan omdefinieras från “vinstdrivande” till “storskalig”?
Mao, med ena handen använder man begreppet i sin gamla betydelse (det är fler som är negativa till försäljning etc av piratkopior), medan man med andra handen omdefinierar ordet för att även täcka in helt penningalös fildelning.
DanceK: I mycket stor skala stiftas lagar just så. Dessutom börjar man ofta – som i fallet Acta – med att tala om piratkopierade läkemedels hälsofara etc, för att sedan gradvis förskjuta reglernas räckvidd till internets.
[...] om detta som alltid: Några utvalda: Unni Drougge (ny hjälte!), Isobel på Expressen. satmaran, Copyriot, Jens O, m.fl. Kommentarer [...]
Kommentera