Först, i cyklisk anda, en upprepning:
Härmed förklarar vi fildelningsdebatten för begraven. När vi hädanefter talar om fildelning, är det som ett av otaliga sätt att kopiera. Vi talar om bättre och sämre sätt att indexera, arkivera och kopiera – inte om huruvida kopieringen är rätt eller fel. Vintern rasat ut bland våra fjällar. Ge plats åt våren!
Av alla sätt att kopiera, är fildelning bara ett. Av alla sätt att fildela, är P2P-nätverk bara ett. Av P2P-teknikerna är bittorrent bara en, även om den numera dominerar stort. Fildelningen som inte går via P2P-nätverk har däremot en enorm omfattning, även om den är mindre synlig och saknar symboler likt The Pirate Bay.
Fildelningen som inte sker i P2P-nätverk kan delas upp i tvÃ¥ kategorier: offline och online. Offline kryllar det av smÃ¥ överlappande sneakernets för kopiering frÃ¥n person till person via bärbara lagringsmedier vars kapacitet skjuter i höjden. Online-kategorin fÃ¥r i sin tur delas upp i tvÃ¥ kategorier: Ã… ena sidan slutna FTP-servrar som i de allra flesta fall handlar om vanligt utbyte mellan vänner, men där finns ocksÃ¥ den sÃ¥ kallade “scenen” som utgör AntipiratbyrÃ¥ns främsta mÃ¥ltavla. Ã… andra sidan öppna webbservrar där stora mängder upphovsrättsskyddat material läggs upp och sprids: RapidShare, MediaFire, Zshare, MegaUpload, och en massa andra sidor för sÃ¥ kallade “one-click hosting“. De drivs av kommersiella företag och finansieras via reklam och Turing-trix. Trots att de – till skillnad frÃ¥n The Pirate Bay – faktiskt sprider upphovsrättsligt skyddat material, i oerhört stor skala, har de klarat sig frÃ¥n Ã¥tal. Dels för att de i efterhand plockar bort material om rättsinnehavaren klagar, men kanske främst för att de inte publicerar sina index utan förlitar sig pÃ¥ att användarna sprider länkarna via andra kanaler, exempelvis (mikro)bloggar, MSN och IRC.
Bolachas grátis (“gratis kakor”) är ett portugisiskt initiativ som är intressant i sammanhanget. Det är en blogg, kompletterad av en mikroblogg pÃ¥ Twitter. Bloggen uppdateras flera gÃ¥nger per dag av ett sjumannalag. Varje inlägg presenterar ett nytt album med bild och en kort text, som ibland är skriven av bloggens egna skribenter, ibland citerad frÃ¥n andra musikkritiker. Därtill tvÃ¥ till fyra länkar: “try” som gÃ¥r direkt till en nedladdning, “buy” för den som vill köpa en cd, ibland även “listen” med länk till artistens MySpace och “look” som gÃ¥r till musikvideos pÃ¥ Vimeo.
Bolachas grátis presenterar inte vilken musik som helst, utan inriktar sig pÃ¥ vissa kategorier av oberoende och ofta experimentell musik. Dess i skrivande stund senaste inlägg presenterar den framväxande subgenren “crimson wave”, obskyrt sÃ¥ det förslÃ¥r, via en skiva släppt pÃ¥ CD-R – det säger sig själv att artistens publik flerdubblas tack vare denna piratspridning och att tala om förlorade intäkter blir ganska absurt.
Bolachas grátis ser ut att grundats hösten 2006. De höll till på Blogspot tills för ett år sedan, då de kastades ut och flyttade till WordPress.com, som dock också menade att länkandet stred mot användaravtalet. Sedan maj 2008 finns Bolachas grátis på Baywords, blogghotellet som drivs av The Pirate Bay. Där lär de få stanna.
Visserligen finns det inget som tyder pÃ¥ att faktiska rättsinnehavare har försökt att vidtaga Ã¥tgärder mot Bolachas grátis. Musiken som de befattar sig med är sÃ¥dan som, med fÃ¥ undantag, ger grönt ljus pÃ¥ RIAA Radar. Men det hela väcker principiellt intressanta frÃ¥gor i en tid lagstadgad internetcensur, riktad främst mot The Pirate Bay, är pÃ¥ tapeten. Ska dÃ¥ även blogghotellet Baywords filtreras bort, eftersom de inte stänger bloggar som länkar till oauktoriserade filer pÃ¥ hostingtjänster? Eller ska nätfiltren rikta in sig pÃ¥ enstaka bloggar, i en katt-och-rÃ¥tta-lek? Här blir det intressant att exemplifiera med Bolachas grátis pÃ¥ Twitter, som alltsÃ¥ länkar till Bolachas grátis-bloggen, som i sin tur länkar vidare till filerna i frÃ¥ga. SÃ¥ länge en sÃ¥dan mikroblogg finns som ingÃ¥ng, spelar det i princip ingen roll om “huvudbloggen” tvingas stänga och flytta varannan dag – det är ju bara att börja använda ett nytt ställe att peka mot, exempelvis nÃ¥got av alla övergivna forum. Blir dÃ¥ Twitter skyldiga till “medhjälp till medhjälp till medhjälp“?
Givetvis är det bara en tidsfrÃ¥ga innan Twitter hamnar i blÃ¥sväder rörande “indirekt länkande” till upphovsrättsskyddat material. Antingen genom att de självmant plockar bort användare med hänvisning till sitt användaravtal – vilket sannolikt kommer att leda till explosiva protester, kanske även till att användare flyttar till andra tjänster – eller genom att upphovsrättsindustrin hotar Twitter med Ã¥tal för att de inte censurerar bort länkar till länksidor.
Exemplet Bolachas grátis blir givetvis också intressant mot bakgrund av den senaste veckornas tendenser till Ipred-noja. Antipiraterna har ju inga möjligheter att se IP-numren på vilka som laddar ner från hostingsajterna. I princip kan sägas att en intensifierad jakt på användare av P2P-nätverk (t.ex. The Pirate Bay), bara driver fildelningen från P2P-nätverk till att använda hostingsajter. Det vore givetvis beklagligt med en sådan regression, från decentraliserat till centraliserat delande. Men ingenting säger att den totala mängden av otillåten fildelning minskar för den skull. Och ingenting ont som inte har något gått med sig – avsaknaden av centrala index på hostingsajtern skapar ett behov för kulturellt nischade länksamlare som Bolachas grátis. Att följa dem på Twitter är ett utmärkt sätt att hitta ny musik långt vid sidan av den breda allfarvägen! (Att liknande initiativ ännu inte i nämnvärd utsträckning har vuxit fram kring bittorrent är faktiskt något av ett misslyckande.)
7 kommentarer ↓
Nu är detta knappast någon ny insikt, men det här med medhjälp till medhjälp till medhjälp får mig att tänka på att världen är liten. Varje webbsida som över huvud taget länkar någonstans är antagligen bara några klick från upphovsrättsskyddat material.
Exempel: RIAA länkar till IPI som länkar till sin blogg som längst nere i kolumnen till vänster länkar till Technorati och sedan är resten enkelt.
Fantastiskt enkelt och bra formulerat inlägg. Förklarar läget sÃ¥ att man förstÃ¥r men pekar oxÃ¥ pÃ¥ nya sätt och trender som förmodligen kommer att fart. Själv är blir jag bara mer och mer bedrövad över hur “vi människor” pÃ¥ 2000talet ägnar sÃ¥ mycket tid och energi pÃ¥ att hÃ¥lla reda pÃ¥ var folk är, vart de Ã¥ker och vad de sysslar med pÃ¥ sin fritid. Skrämmande. Hoppas att vi snart vaknar och säger i frÃ¥n.
Har du källa på att rapidshare finansierar någonting via sina captchas?
Det gÃ¥r ju helt klart att göra, genom att fÃ¥ användaren att lösa nÃ¥gon annan sites captcha – vilket har gjorts. Men RS gör mej veterligen inte det.
Oskar: Jag har inte pÃ¥stÃ¥tt att Rapidshare använder captchas för att lösa tillgÃ¥ng till andra sajter. Jag skrev att de finansierar sig med “Turing-trix” och följer du länken som fanns pÃ¥ det ordet sÃ¥ ser du vad jag menar – helt enkelt att helt onödiga Turingtester förmÃ¥r folk att betala för att slippa dem.
Fast nu har de ju slutat med captchas. Väntetid och lite annat kvarstÃ¥r dock för gratisanvändare, men det är knappast sÃ¥ jobbigt som det var ett tag med närmast oläsliga captchas (samma period som du skrev om “turing-trix” tror jag).
[...] Bolachas grátis: Länkbloggar kontra P2P, kulturellt och legalt [...]
Kommentera