Bolachas grátis: Länkbloggar kontra P2P, kulturellt och legalt

Först, i cyklisk anda, en upprepning:

Härmed förklarar vi fildelningsdebatten för begraven. När vi hädanefter talar om fildelning, är det som ett av otaliga sätt att kopiera. Vi talar om bättre och sämre sätt att indexera, arkivera och kopiera – inte om huruvida kopieringen är rätt eller fel. Vintern rasat ut bland våra fjällar. Ge plats åt våren!

Av alla sätt att kopiera, är fildelning bara ett. Av alla sätt att fildela, är P2P-nätverk bara ett. Av P2P-teknikerna är bittorrent bara en, även om den numera dominerar stort. Fildelningen som inte går via P2P-nätverk har däremot en enorm omfattning, även om den är mindre synlig och saknar symboler likt The Pirate Bay.
Fildelningen som inte sker i P2P-nätverk kan delas upp i två kategorier: offline och online. Offline kryllar det av små överlappande sneakernets för kopiering från person till person via bärbara lagringsmedier vars kapacitet skjuter i höjden. Online-kategorin får i sin tur delas upp i två kategorier: Å ena sidan slutna FTP-servrar som i de allra flesta fall handlar om vanligt utbyte mellan vänner, men där finns också den så kallade “scenen” som utgör Antipiratbyråns främsta måltavla. Å andra sidan öppna webbservrar där stora mängder upphovsrättsskyddat material läggs upp och sprids: RapidShare, MediaFire, Zshare, MegaUpload, och en massa andra sidor för så kallade “one-click hosting“. De drivs av kommersiella företag och finansieras via reklam och Turing-trix. Trots att de – till skillnad från The Pirate Bay – faktiskt sprider upphovsrättsligt skyddat material, i oerhört stor skala, har de klarat sig från åtal. Dels för att de i efterhand plockar bort material om rättsinnehavaren klagar, men kanske främst för att de inte publicerar sina index utan förlitar sig på att användarna sprider länkarna via andra kanaler, exempelvis (mikro)bloggar, MSN och IRC.

Bolachas grátis (“gratis kakor”) är ett portugisiskt initiativ som är intressant i sammanhanget. Det är en blogg, kompletterad av en mikroblogg på Twitter. Bloggen uppdateras flera gånger per dag av ett sjumannalag. Varje inlägg presenterar ett nytt album med bild och en kort text, som ibland är skriven av bloggens egna skribenter, ibland citerad från andra musikkritiker. Därtill två till fyra länkar: “try” som går direkt till en nedladdning, “buy” för den som vill köpa en cd, ibland även “listen” med länk till artistens MySpace och “look” som går till musikvideos på Vimeo.
Bolachas grátis presenterar inte vilken musik som helst, utan inriktar sig på vissa kategorier av oberoende och ofta experimentell musik. Dess i skrivande stund senaste inlägg presenterar den framväxande subgenren “crimson wave”, obskyrt så det förslår, via en skiva släppt på CD-R – det säger sig själv att artistens publik flerdubblas tack vare denna piratspridning och att tala om förlorade intäkter blir ganska absurt.

Bolachas grátis ser ut att grundats hösten 2006. De höll till på Blogspot tills för ett år sedan, då de kastades ut och flyttade till WordPress.com, som dock också menade att länkandet stred mot användaravtalet. Sedan maj 2008 finns Bolachas grátis på Baywords, blogghotellet som drivs av The Pirate Bay. Där lär de få stanna.
Visserligen finns det inget som tyder på att faktiska rättsinnehavare har försökt att vidtaga åtgärder mot Bolachas grátis. Musiken som de befattar sig med är sådan som, med få undantag, ger grönt ljus på RIAA Radar. Men det hela väcker principiellt intressanta frågor i en tid lagstadgad internetcensur, riktad främst mot The Pirate Bay, är på tapeten. Ska då även blogghotellet Baywords filtreras bort, eftersom de inte stänger bloggar som länkar till oauktoriserade filer på hostingtjänster? Eller ska nätfiltren rikta in sig på enstaka bloggar, i en katt-och-råtta-lek? Här blir det intressant att exemplifiera med Bolachas grátis på Twitter, som alltså länkar till Bolachas grátis-bloggen, som i sin tur länkar vidare till filerna i fråga. Så länge en sådan mikroblogg finns som ingång, spelar det i princip ingen roll om “huvudbloggen” tvingas stänga och flytta varannan dag – det är ju bara att börja använda ett nytt ställe att peka mot, exempelvis något av alla övergivna forum. Blir då Twitter skyldiga till “medhjälp till medhjälp till medhjälp“?
Givetvis är det bara en tidsfråga innan Twitter hamnar i blåsväder rörande “indirekt länkande” till upphovsrättsskyddat material. Antingen genom att de självmant plockar bort användare med hänvisning till sitt användaravtal – vilket sannolikt kommer att leda till explosiva protester, kanske även till att användare flyttar till andra tjänster – eller genom att upphovsrättsindustrin hotar Twitter med åtal för att de inte censurerar bort länkar till länksidor.

Exemplet Bolachas grátis blir givetvis också intressant mot bakgrund av den senaste veckornas tendenser till Ipred-noja. Antipiraterna har ju inga möjligheter att se IP-numren på vilka som laddar ner från hostingsajterna. I princip kan sägas att en intensifierad jakt på användare av P2P-nätverk (t.ex. The Pirate Bay), bara driver fildelningen från P2P-nätverk till att använda hostingsajter. Det vore givetvis beklagligt med en sådan regression, från decentraliserat till centraliserat delande. Men ingenting säger att den totala mängden av otillåten fildelning minskar för den skull. Och ingenting ont som inte har något gått med sig – avsaknaden av centrala index på hostingsajtern skapar ett behov för kulturellt nischade länksamlare som Bolachas grátis. Att följa dem på Twitter är ett utmärkt sätt att hitta ny musik långt vid sidan av den breda allfarvägen! (Att liknande initiativ ännu inte i nämnvärd utsträckning har vuxit fram kring bittorrent är faktiskt något av ett misslyckande.)

7 kommentarer ↓

#1 jopannes on 6 April 2009 at 9:56 am

Nu är detta knappast någon ny insikt, men det här med medhjälp till medhjälp till medhjälp får mig att tänka på att världen är liten. Varje webbsida som över huvud taget länkar någonstans är antagligen bara några klick från upphovsrättsskyddat material.

#2 jopannes on 6 April 2009 at 10:40 am

Exempel: RIAA länkar till IPI som länkar till sin blogg som längst nere i kolumnen till vänster länkar till Technorati och sedan är resten enkelt.

#3 Kristofer on 6 April 2009 at 1:19 pm

Fantastiskt enkelt och bra formulerat inlägg. Förklarar läget så att man förstår men pekar oxå på nya sätt och trender som förmodligen kommer att fart. Själv är blir jag bara mer och mer bedrövad över hur “vi människor” på 2000talet ägnar så mycket tid och energi på att hålla reda på var folk är, vart de åker och vad de sysslar med på sin fritid. Skrämmande. Hoppas att vi snart vaknar och säger i från.

#4 oskar on 6 April 2009 at 7:54 pm

Har du källa på att rapidshare finansierar någonting via sina captchas?

Det går ju helt klart att göra, genom att få användaren att lösa någon annan sites captcha – vilket har gjorts. Men RS gör mej veterligen inte det.

#5 rasmus on 6 April 2009 at 11:55 pm

Oskar: Jag har inte påstått att Rapidshare använder captchas för att lösa tillgång till andra sajter. Jag skrev att de finansierar sig med “Turing-trix” och följer du länken som fanns på det ordet så ser du vad jag menar – helt enkelt att helt onödiga Turingtester förmår folk att betala för att slippa dem.

#6 Theo on 8 April 2009 at 6:13 pm

Fast nu har de ju slutat med captchas. Väntetid och lite annat kvarstår dock för gratisanvändare, men det är knappast så jobbigt som det var ett tag med närmast oläsliga captchas (samma period som du skrev om “turing-trix” tror jag).

#7 Copyriot › Bahnhof agerar exemplariskt, men det handlar inte om civil olydnad on 15 April 2009 at 12:33 pm

[...] Bolachas grátis: Länkbloggar kontra P2P, kulturellt och legalt [...]

Kommentera