Upplevelseindustrin definierad av Google och Riksdagen

Frågan om “upplevelseindustrin” kan, som frågan om döende konstformer även lösas med hjälp av Google. En sökning på frasen “en del av upplevelseindustrin” ger över hundra träffar. Här nöjer vi oss med de 23 första delarna av upplevelseindustrin (sorterade i alfabetisk ordning):

• Alla som vill förmedla ett budskap och påverka mottagaren
  
• Arenor
  
• Besöksnäringen
  
• Den svenska musikbranschen
  
• Det som en gång var arbetsplatser
  
• En filmsnutt på internet med en tangodansande valross
  
• Eventbranschen
  
• Film
  
• Golf
  
• Handeln
  
• Innehållsbranscherna
  
• Konsult- och kunskapsföretagen
  
• Kulturen inom Mål 1
  
• Media Mötesplats Malmö
  
• Nordic Light Hotel
  
• Nya medier
  
• Servicesektorn
  
• Skogen
  
• Spaindustrin
  
• SWEREF-fartygen
  
• Temaparksbranschen
  
• Vinprovningar
  
• Ångkraftverket i Västerås

Vem vill inte finnas med på denna lista?

Om någon skulle misstro Google, kan vi gå vidare till Sveriges Riksdag, för ännu en sökning. Vi plockar fram samtliga motioner, interpellationer och frågor under innevarande mandatperiod, där begreppet upplevelseindustrin nämns.

Socialdemokraterna är förstås flitigast. I en rad tunga partimotioner föreslår de utökade satsningar på så kallade “branschprogram – statliga pengar till privata företag – särskilt inom “den breda upplevelseindustrin inom den s.k. kreativa ekonomin”. Partiet vill även “tillsammans med företag och organisationer inom den breda upplevelseindustrin utveckla ett framtidsprogram för kreativa branscher” (2008/09:Ub6; 2008/09:Fi270; 2008/09:N428; 2007/08:Fi11).
Ett antal enskilda socialdemokrater åkallar upplevelseindustrin i motioner om statlig stöd till mer specifika verksamheter. Bland dessa finns trav- och galoppsporten (2008/09:Kr365; 2007/08:Kr315; 2006/07:Kr292), geografisk spridning av densamma (2008/09:675), kooperativa företag (2007/08:N326), glaskonst i Glasriket (2008/09:304), en “akademi för den nya upplevelseekonomin” i Kalmar län (2006/07:N316), samt mer av den allmänt exportfrämjande verksamheten (2006/07:185). Socialdemokraternas mest glödande förkämpe för upplevelseindustrin är helt klart Luciano Astudillo som i olika interpellationer kräver ökat statligt stöd till designbranschen (2007/08:806), dataspelsindustrin (2008/09:334) samt skivindustrin (2008/09:333).
Han har en moderat parhäst i Anna König Jerlmyr, som bland annat motionerar om att instifta “regeringens modeexportpris” (2008/09:576). I övrigt är det i högst skilda syften som riksdagsmoderaterna hänvisar till upplevelseindustrin. Å ena sidan Karl Sigfrid och några till som vill avkriminalisera fildelning (2007/08:N388), å andra sidan ett par andra moderater som vill ha hårdare tag mot samma fildelning (2007/08:N289), vilket även Alf Svensson (kd) vill se (2006/07:N237) – samtliga alltså genom att hänvisa till upplevelseindustrins väl. I övrigt är det skralt bland regeringspartiernas motioner i ämnet. Vi hittar en folkpartist som, för upplevelseindustrins skull, vill inrätta ett dataspelsmuseum (2008/09:Kr323) och att fler bibliotek ska låna ut dataspel (2007/08:435), samt en kristdemokrat som vill satsa på Högskolan Väst, också för upplevelseindustrins skull (2006/07:Ub316; 2006/07:332).
Det kan noteras att inga ledamöter från vänsterpartiet, miljöpartiet eller centerpartiet har hänvisat till “upplevelseindustrin” under mandatperioden.

Efter denna sökmotordrivna pejling hos Google och Riksdagen, återgår vi i nästa inlägg till en mer resonerande metod. Då ska vi ställa oss frågan om hur “upplevelseekonomin” blev till “upplevelseindustrin” och vad denna skillnad innebär i praktiken.