Inlägget om “Boken i det postdigitala” följdes upp av Blay och av Vertigomannen. Den senare hyllar boken som konstföremål:
Till att börja med: för boknördar som undertecknad är print-on-demand en styggelse.
Och Carl-Michael gör helt rätt i att framhålla detta efter ett Copyriot-inlägg som visserligen upphöjde boken som materiell produkt, men förbisåg de materiella kvaliteterna. Print-on-demand kommer knappast att producera de kvalitativa böcker som bara ser bättre ut (och luktar godare) efter ett halvsekel i bokhyllan. Malte Perssons förslag om att litteraturstödet ska villkoras till trådbundna böcker är riktigt klokt.
Samtidigt lär det snart inte längre vara möjligt att se print-on-demand som en styggelse, om man inte även ser laserskrivare som en styggelse. Vad som händer är ju en konvergens: bokpressen och skrivaren närmar sig varandra. När det bara finns ett kontinuum av maskiner som producerar olika slags bokliknande trycksaker, ställs nya krav – inte minst från alla slag av formella och informella arkiv – på att avgränsa “litterära” böcker från sådant som bara tillfälligt skrivits ut. Samma apparater kommer i vissa fall att spotta ur sig alster av ömsom det ena slaget, ömsom det andra. Ömsom det tredje formatet: tidskriften, vars gräns mot boken fortsätter att bli allt mer oklar (utom då i de åtskilda bidragssystemen och i bibliometrin).
“Boken är ett stopp, medan internet är ett flöde”, skriver Vertigomannen – och både stopp och flöden behövs. Om uppdelningen tidigare i hög grad kunde följa av mediehistoriska faktum, kommer den framöver att i allt högre grad behöva skapas aktivt. Hur vi vill göra det, i varje specifikt sammanhang, är en öppen fråga som förtjänar att förbli öppen. I vilket fall som helst väcks ur denna postdigitala problematik oerhört mycket mer intressanta frågor, än de som gäller av digital kopiering av digitala böcker.
För övrigt: Monki länkar vidare till Russel Davies, som definierar det postdigitala på sitt sätt, i tre simpla punkter som kan sammanfattas på svenska:
- Skärmar har blivit tråkiga. Objekt imponerar mer än media.
- Människor har integrerat “det digitala” i sina liv till den grad att det inte längre är meningsfullt att tala om deras relation till “det digitala”.
- Vad digitala medier har katalyserat, rör sig åter ut till objektens värld, till fysiska platser.
7 kommentarer ↓
Jag tycker i all blygsamhet att böcker med “låga” materiella kvaliteter, alltså smustiga stenciler, slit-och-slängdigitaltryck etc, kan vara nog så sköna som konstföremål betraktade.
Debattlitteratur, exempelvis, är grymt skön att ha i fickan i en billig pocketupplaga, där kvinn med gott samvete kan stryka, klottra och svärta ner marginalerna. Även poesi skulle må bra av att stöpas i mindre vördsam typografisk och tryckteknisk form. En diktsamling av idag består ju ofta mest av dödstrista vita ytor…
en fin grej vore ju om det gick att slänga in valfri papperskvalitet i dylika maskiner – så man kunde köra en arbetskopia på fulpapper, för hundöron, neonöverstrykningar och bläckklotter, och en finkopia att ha i bokhyllan att bläddra i förstrött. den senare kunde man i sin tur binda in hos sin lokala bokbindare, alt. binda in själv. för fetischisterna vore det ju fint om bokbinderiet kunde vakna till liv med detta, dvs. välj själv hur mycket prål du vill ödsla på en eller annan volym.
Jag skulle tippa på att morgondagens printrar, eller snarare allt-i-ett-maskiner, kommer att inkludera även ett litet bokbinderi. Det kommer sannolikt “alltid” finnas folk som vill skriva ut sina digitala böcker, speciellt om dom bara finns i digital form, så det kommer att uppstå ett behov av bokbindning.
Det var ju inte så värst länge sedan som man fnös åt att skriva ut sina foton själv. Kvalitén, och livstiden, dög inte och allt sånt …
Kvalitén varierar ju ganska mycket, men printrar har blivit ganska häftiga:
http://www.cartridgesave.co.uk/news/amazing-unusual-printers/
[...] på något som – vad jag tror – mycket få personer skulle avfärda som “trams” (från Copyriot): Samtidigt lär det snart inte längre vara möjligt att se print-on-demand som en styggelse, om [...]
Har du tillgång till förordet till Schopenhauers “Världen som vilja och föreställning”? Minns jag rätt tröstar han där läsaren med att det
finns två utmärkta sätt att använda en bok om man inte vill läsa den. Det
ena är att sätta den i bokhyllan, där den ju ser vacker och imponerande ut,
och det andra är att recensera den.
[...] Konstskrift, tidskrift, utskrift [...]
[...] Kanske liknande Konstskrift, tidskrift, utskrift [...]
Kommentera