Idag utannonserades vinnarna till det nyinstiftade Idépriset, som syftar till att stödja projekt inom fri kultur och fri programvara. Som jurymedlem kan jag intyga svårigheten att utkora bara två favoriter bland alla kandidater. Dessbättre sköt arrangörerna till mer pengar så att tre vinnarprojekt kan belönas med 10000 kronor var.
Erik Josefssons “The Patent Bay” kan representera en mer politisk sida av idéprisets inriktning. Han berättar förhoppningsvis snart mer på sin blogg om vad han ska göra med pengarna. “Diktafon 2.0″ är å andra sidan ett lika simpelt som praktiskt redskap, som tack vare prispengarna kan få ett startkapital för serverutrymme.
Ännu en aspekt representeras av “Feeding Frenzy” som av ansökningen att döma influeras av bland andra Jossystem och William S. Burroughs. Genom att syndikera textflöden och tillämpa tekniker som “cut-up, fold-in, substitution” till “ett kraftfullt verktyg i händerna på såväl börsanalytiker som språkmaterialister, för konspirationsteoretiker, dagdrömmare och skrivkrampande författare”. Citerar ytterligare lite ur ansökan:
Det finns även en politisk-juridisk synvinkel – en gråzon – som kanske för många blir den mest intressanta: Vad får man göra med andras texter? När upphör den modifierade texten att vara just modifierad och blir “något eget”?
/…/
Tänk på sorlet som varje dag, varje minut sköljer över oss: bloggar, nyheter, ledarstick, den här texten, etc. Sakta sprider sig orden som ett gift i blodomloppet – Feeding Frenzy kan bota oss!
Ska bli oerhört spännande att se alla dessa tre projekt realiseras!
Det kan för övrigt noteras att samtliga sökande och samtliga jurymedlemmar var av manligt kön. Det är rent löjeväckande och ger skäl att omvärdera vad vi egentligen menar med begrepp som “fri kultur” och hur vi väljer att presentera det.
Nu vidare till ett helt annat konstsammanhang, där jag tvärtom är enda mannen: Möte med konstnärliga rådet för Ropa, vars vårprogram finns här.
3 kommentarer ↓
Varför denna könsfokusering? Kan det måhända vara så att du påverkats av påbuden om hur genusperspektiv ska genomsyra det akademiska livet?
Jag tycker faktiskt att antalet män och antalet kvinnor är helt irrelevant. Kön och dylika egenskaper bör inte brys om (åtminstone i sådana sammanhang).
Jess: För det första sysslar jag inte med “fokusering“. För det andra har feminism varit relevant för mig långt innan jag kom i närheten av akademin.
Calandrella: Antal är mycket riktigt ganska irrelevant. När det däremot visar sig att alla i ett givet sammanhang är män, finns det enligt min mening skäl att reflektera över det, och om möjligt göra något åt det. (Märk väl att det inte betyder skuldbeläggande eller ogiltigförklarande, utan snarare en optimering.)
Kommentera