Förra inlägget avhandlar i all korthet idéerna om att “tekniken” har en vilja eller riktning. Det får gärna läsas som prolog till detta.
Åter till frågan om bokens och bokförlagens framtid, i förhållande till teknisk utveckling. Förläggareföreningen har alltså bestämt sig för att denna utveckling följer en simpel linje från analogt till digitalt. Bokförlagens framtid blir då följaktligen att sälja ljudböcker (ljudfiler) och e-böcker (textfiler). Konsekvensen av detta resonemang blir en oerhört aggressiv inställning från Förläggareföreningens sida gentemot tekniker och praktiker kopplade till spridning av ljud- och textfiler.
Så länge man är kvar i denna linjära idé om att “tekniken” utvecklas i riktning från analogt till digitalt, går det fortfarande att tänka sig en simpel konflikt mellan enbart två sidor, “pirater” mot “antipirater”. På den nivån kan man sedan välja sida och jiddra – tills det postdigitala dyker upp som jokern i leken. Hurdå? Svar: I form av tekniker för att förankra digital information i den materiella omgivningen. I detta fall genom en radikal vidareutveckling av print on demand-konceptet. Läs vidare för att se hur detta multiplicerar konfliktlinjerna.
Espresso Book Machine (reklamvideo) är någonting mellan en skrivare och en tryckpress, som på några minuter gör en fullfjädrad pocketbok av en pdf-fil. Sommaren 2007 installerades det första exemplaret på ett av New Yorks stadsbibliotek. Under en försöksmånad fick bibliotekets gäster framställa gratis kopior av böcker från en databas med böcker vars upphovsrätt gått ut.
Företaget OnDemandBooks tycks nu vara på gång med en kommersiell lansering. Om en månad installeras en Espresso Book Machine på en av Londons största och bästa bokhandlar. Svensk Bokhandel rapporterar att kunderna ska få välja mellan två miljoner titlar. Hur prissättningen ska gå till är oklart. Nog vore det orimligt att betala lika mycket för en bok där upphovsrätten gått ut? Både bokbutiken, OnDemandBooks och kunden har ju i snäv mening ekonomiskt intresse av att slippa betala royalties. Å andra sidan står bokförlagen, som givetvis vill motverka att “deras” dyra böcker konkurreras ut av “fria” billigare böcker. Om de har möjlighet att påverka vad som får finnas i automaterna, genom att uppträda monopolistiskt med villkor för licensiering av andra böcker, kommer de sannolikt att göra det.
Som exempel kan vi ta en sociologisk klassiker: Gabriel Tardes Laws of imitation, vars upphovsrätt sedan länge har gått ut. Den är av allt att döma out of print. Däremot finns den inscannad på Archive.org. Perfekt läge för framställing av enskilda exemplar i en automat! (Som extra bonus har inscannade versioner av dessa slag inte sällan fläckar, veck från hundöron och anteckningar – som då blir del av ett nytt materiellt “original”.)
Eftersom Gabriel Tarde var en kopimimistisk föregångsgestalt är intresset för honom åter på väg uppåt inom den globala akademosfären. Boken utkom nyligen i snygg nyöversättning till tyska, med ett kort förord av Bruno Latour. Gissningsvis har något förlag planer på att göra detsamma i en ny engelsk upplaga. Men vad händer då om de potentiella kunderna, kanske studenter som fått boken på sin litteraturlista, kommer till bokhandeln och ställs inför ett val: Antingen betala 100 kronor till automaten för en inbunden utskrift av den gamla utgåvan från Archive.org, eller pynta 300 kronor för att få ta med sig nyutgåvan från bokhandelns hylla?
Många kommer säkert att hävda att sådan valfrihet hotar kvaliteten. Alla kommer tvingas läsa gammalmodigt språk eftersom inga förlag kommer att våga satsa på nyöversättningar. Bruno Latour kommer inte längre att skriva nya förord till sociologiska klassiker, alternativt kommer de bara att publiceras på bruno-latour.fr Kort sagt en katastrof av det slag som upphovsrättsindustrin brukar måla upp. Saken är bara att det här inte ens finns någon som överträder någon annans rättigheter – bara en radikalt ökad tillgänglighet på fria verk.
Redan här finns alltså en potentiell konflikt mellan bokhandlare och bokförlag. Bokhandlarna har allt att vinna på att bli till postdigitala noder för print-on-demand. De slipper bekymra sig om både hyllutrymme, slutsålda upplagor och (i ett visst produktsegment) mellanhänder som kräver royalty. Bokförlagen känner däremot instiktivt att de har mer att vinna på att handla med digitala ljud- och textfiler.
Svenska Bokhandlareföreningen och Svenska Förläggareföreningen tycks ännu vara ganska goda vänner. Sedan 1952 utger de en gemensam branschtidning. Frågan är hur länge förhållandet kommer att vara. Tidningen rapporterar nämligen att den som går till Blackwell-butiken i London inte kommer att begränsas till en förhandsbestämd katalog:
Kunden kan även själv ladda upp en fil direkt i butiken från en cd-skiva eller ett fickminne.
Nu börjar det brännas! Då blir det ju möjligt att tanka hem en scannad pdf-bok via The Pirate Bay, knalla ner till bokaffären, stoppa in en liten sedel i automaten och tio minuter senare knalla ut igen med en färgglad pocketbok under armen! Hur bokhandlarna skulle se på en sådan utveckling är inte helt självklart: Vissa skulle se sin ordinarie försäljning hotad, medan andra kanske skulle genomgå en metaforfos och bli till copyshops (ungefär som vissa skivbutiker stegvis har förvandlats till kaféer). Givetvis kommer bokförlagen att uppfatta det senare alternativet som rena krigförklaringen. Fast exakt vad ska de kräva att bokhandlarna gör för att stoppa piratboktryckande för eget bruk? Ska de kräva att bokhandlarna anställer en jurist som står vid varje Espresso Book Machine för att kontrollera vad som läggs in? Nej, det är knappast möjligt – även om det givna motdraget skulle bli intressant: Böcker med förfalskade titlar och utgivningsår…
Visst kan personalen ingripa vid uppenbara fall. Men säg att någon tar med sig en hemmasnickrad pdf, där den inscannade gamla utgåvan av Gabriel Tardes Laws of imitation har kompletterats med ett “förord” som hämtats från Bruno Latours egen webbsida. Ska någon då kontrollera om Bruno Latour givit sitt tillstånd till att bli inbunden i en bok? Orimligt. Espresso Book Machine är ju i grunden bara en ovanligt avancerad skrivare. Precis som andra skrivare används den för att skriva ut enstaka exemplar för eget bruk. Eventuellt är det olagligt att skriva ut en webbsida eller en pdf som gjorts tillgänglig utan erforderliga tillstånd, men det är i så fall en överträdelse som ingen varit dum nog att försöka beivra. Kommer adderandet av en bokrygg, eller kanske det faktum att en butiksägare tar betalt per exemplar, ändra på detta faktum? Vissa organisationer kräver redan en privatkopieringsersättning för vanliga skrivare – kommer de att upprepa sitt krav för de nya boktryckeriautomaterna, och hur i hela världen avgör man hur pengarna ska fördelas, när vem som helst kan sammanställa sin egen antologi av texter från olika håll? Och förresten, vad händer med pliktleveranser till arkiven?
Vad som händer är kort sagt den slutliga konvergensen mellan skrivare och tryckpress. Resultaten av denna konvergens kan få flera plan bli splittring. Splittring mellan bokförlag och bokhandlare, mellan olika förlag och olika handlare, mellan möjligheten att blåsa liv i ett glömt kulturarv och att tjäna pengar på nyutgåvor, mellan två visioner om teknisk utveckling. En totaldigital vision om att sälja (slutna) filer och ny hårdvara för att läsa dessa filer. En postdigital vision om hur (öppna) filer ständigt omkombineras och återbördas till pappersform.
18 kommentarer ↓
Copyshop(?) blev ju stämda för medhjälp till kopiering för några år sedan. Jag kan tänka mig ett liknande scenario här. Det kommer definitivt att lobbas för “filter” i USB-portarna på de där skrivarna.
[...] inte vad Copyriot skriver om postdigitala böcker. Istället för en linje från analogt till digitalt får vi många olika sätt som digital [...]
Intressant – destabilisering är ordet för dagen./VS
Oerhört intressant! Förutom de ekonomisk-sociologiska implikationerna, som jag instämmer i till fullo, slogs jag av att du uppmärksammade det “neo-original” som Archive.org-utgåvan utgör.
Latour i all ära. Men för mig som filosofisk antropolog är det mycket mera intressant att läsa Elsie Clews-Parsons förord. Print-on-demand gör ju dock det möjligt att inkludera båda!
Fint med bild på den beryktade pressen/kopiatorn. Har alltid undrat hur den ser ut… Är det någon som vet vilka som äger en sådan i Sverige? När vi gjorde AbHack-boken fann jag bara två alternativ – Lightning Source, via Mute, eller Lulu.com. Nu finns ju även Vulkan i Sverige. (Cafe Edenborg kanske borde skaffa en? Vi har ju inget liknande häng i GBG..)
Hur som helst – det som finns kvar för bokförlagskatedralerna är nu bara redaktörsfunktionen…
Intressant att bokhandlarna nu kanske drivs i samma riktning som skivaffärerna: Akademibokhandeln eller (hua!) Bokia får problem med “lönsamheten” medan “riktiga” boklådor (två exempel i Sthlm på rak arm är väl Hedengrens och Söderbokhandeln) i ännu högre utsträckning än tidigare går mot en Pet Sounds-variant.
Tycker dock att “utvecklas mot café”-grejen är onödig och reducerande. Det är nog så troligt men förhoppningsvis inte bara reducerat till lattefiering. I fallet Pet Sounds handlar det ju inte så lite om den sociala dimensionen och en kärlek till musiken som är svår att uppleva på Åhléns skivavdelning.
Kanske kan en liknande utveckling på bokhandlarområden också vävas in i den smått bisarra “diskussionen” om “finlitteraturen” kontra “deckarträsket” – vad är det som driver försäljningen på Akademibokhandeln, jämfört med Hedengrens?
För övrigt vill jag ha en sådan där skrivare-tryckpress!
Intressantaste jag läst på länge! Härligt att få serverat så mycket att fundera på.
Jag gissar att lagar skulle stiftas rätt så omedelbums om EBM:er blev vanliga på caféer och bibbor. Ett krav från staten&kapitalet om datalagring är väl tänkbart, av vem som skrivit ut vad. Antingen att logg förs och ska lämnas vid krav, eller att innehavare av maskin ska rapportera varje utskrift till staten/kapitalet via nätet. Ett kontrollantskrå skulle nog upprättas och maskinoperatörer som inte rapporterade eller loggade allt skulle bestraffas hårt.
Så länge maskinerna är så där stora är dom nog en lätt match för kontrollivrarna. Men spontant känns det som att de borde gå att göra bra mycket smidigare och billiga. Om de börjar bli överkomliga för vanligt folk är det en helt annat läge!
Välfärden börjar vid en reprap, en EBM och gigabit i varje hushåll…
Tyvärr känns det som att bokhandeln redan har positionerat sig.
För några veckor sedan gick det ut ett telegram med rubriken “Sämsta bokrean på 2000-talet” (http://www.affarsvarlden.se/hem/graddfilen/article533135.ece) där det konstaterades att bokhandlarna “minskade sin försäljning med mellan 10-15 procent”.
Gömt i sista paragrafen framgår däremot: “Just internethandeln med böcker fortsätter att slå nya rekord. Adlibris ökade sin försäljning med hela 50 procent.”
Varför denna godtyckliga separation?
Det jag läser här är att bokhandeln inte anser att försäljning över internet är på riktigt. Det hade varit intressant att se vad de totala siffrorna för försäljningen under bokrean hade varit om allt räknats in. Då tror jag att det hade gått att spinna nyheten på ett betydligt mindre destruktivt sätt.
Jag tror inte folk kommer att vilja läsa sina böcker på papper så länge till.
Folk kommer att läsa från digitala e-bokläsare. Kindle är den mest kända av dom just nu även om det finns andra som fungerar bättre(googla på e-ink). Folk kommer att vänja sig vid att ha tiotusentals böcker i ett format som motsvarar storleken av en vanlig bok. Dessutom är böckerna katalogiserade och sökbara. Priset för en e-bokläsare kommer inom fem år att vara lägre än vad 10 nya böcker kostar nu.
Så print on demand har inte framtiden för sig. Anledningen är att få kommer att vilja samla på sig papperböcker. Välfyllda bokhyllor är en av dom saker som inom kort kommer att uppfattas som gammalmodigt. Något som visar att ägaren är fast förankrad i 1900 talet, med båda fötterna. Dom kommer att inge samma känsla som man får när man går in i ett rum hos någon som är född på 30 talet och hör en högt tickande pendelklocka; ‘Här bor gamla människor’.
Folk kommer att stå framför bokhyllorna och undra ‘Alla dessa döda träd, allt det här utrymmet.. och för så få böcker… varför?’
/P
Patrik R: Vad fint att du är talesman för “folk”!
Jag betvivlar inte att många människor kommer att uppskatta skärmböcker, men köper inte själva den motsats mellan “det nya” och “det gamla” som du utgår från.
“Välfyllda bokhyllor är en av dom saker som inom kort kommer att uppfattas som gammalmodigt.”
Well, det finns ganska många saker som kan uppfattas som gammalmodiga. För att på måfå välja tre stycken sådana: Äktenskapet, den likstämda tolvtonsskalan, televisionen. Dessas gammalmodighet är inget skäl att avfärda dem. Du är dessutom helt ute och seglar när du förknippar boken med nittonhundratalet. Den är, som bekant, äldre än så. Du skulle lika gärna kunna avfärda språket.
Rasmus skrev:
>Patrik R: Vad fint att du är talesman
>för “folk”!
np.
Jag försökte inte avfärda något, snarare påpeka: Böcker kommer att uppfattas som ett föråldrat och otympligt medium för information.
Det är helt klart att det finns folk som kommer att köpa pappersböcker, på samma sätt som det finns folk som köper LP och cd-skivor men dom blir allt färre och äldre.
Den sista kommentaren om att jag lika gärna kunde avfärda språket förstod jag inte. Du resonerade kanske att eftersom tryckta böcker funnits sedan Gutenberg så kommer dom alltid att finnas?
Jämförelsen att Pirate Bay & co är vår tids Gutenberg är inte så dum som den till en början låter.
/P
Patrik: Ursäkta mig för den hafsigt hårda tonen i min kommentar!
Jag tror för egen del starkt på att pappersboken kommer att leva vidare. Även om det förstås kan diskuteras tror jag att utgångspunkten måste vara att teknisk utveckling är mer mångfacetterad än en spikrak marsch från den analoga och in i det digitala.
Apropå pappersböcker kontra “e-böcker”:
Den dagen en tillräckligt bärbar och tillräckligt läsbar skärm blir tillgänglig för tillräckligt många kommer förmodligen “e-böcker” att bli vanligare. Det är tveklöst så att det finns många styrkor med en text som inte är präntad på papper.
Men det som för en bra tid framöver fortfarande kommer att vara den tryckta bokens styrka är ju att den är “definitiv”. Det finns en tryckort, ett tryckår – en text i en bestämd upplaga.
Den beständigheten har ju inte bara en viktig funktion i t ex det akademiska, den bestämmer också fortfarande vad vi menar med t ex “roman” (d v s “verk”).
Det är möjligt att “e-böckerna” kommer att undergräva vissa sidor hos pappersboken. Förmodligen kommer färre “Laga mat i trädgården med Anna” eller “Tommys bästa snickartips” att dyka upp på bokrean. Men andra sidor hos den tryckta texten framträder samtidigt tydligare.
[...] och i panik kastat sig i armarna på musik- och filmbranschens lobbyister. Rasmus på Copyriot har skrivit en del i ämnet, men det jag tänkte kommentera i sammanhanget är inte så mycket en utbrott på [...]
Var kommer man kunna hitta originalen? Och hur lagras dom?
[...] Boken i det postdigitala [...]
Lite OT, men själv undrar man ju nu som nybliven förläggare, vart man ska vända sig för råd och stöd i skrået när nu förläggareföreningen har intagit en sån vedervärdig ställning. Dem vill jag inte ens ta i med tång!
Finns det något alternativ? Sitter någon på tips?
[...] that I like to talk about (note that I don’t say the book publishing _industry_) is the Espresso Book Machine. This is something between a printer and a printing press, somewhere between private and public. [...]
Kommentera