Opassande länkar till en SvD-artikel om privatpolislagens snara ikraftträdande. Tidningens beskrivning av lagen är under all kritik:
Det innebär att operatörernas tystnadsplikt nu tas bort, och att domstolen kan tvinga dem att lämna ut namn och adresser till personer som laddar upp och ner upphovsrättskyddat material som filmer, musik och dataspel.
Informationen ska därefter kunna användas för att ta kontakt med fildelaren och kräva att den olagliga verksamheten upphör. Och om det inte hjälper kan fildelaren i slutändan stämmas.
För det första är det inte identiteterna på “personer som laddar upp och ner” som ska tvingas ut, utan abonnentuppgifter. Ett nod i ett nätverk är en öppning till nya nätverk. För det andra framställer SvD den berörda fildelningen som en kontinuerligt pågående verksamhet, vilket det förvisso kan vara, men det saknar relevans i sammanhanget. Utlämningen av identiteter grundas sig på ett påstått upphovsrättsintrång som redan tillhör det förflutna. För det tredje är det ett direkt sakfel av SvD att påstå att lagen endast tillåter åtal “om det inte hjälper”. Möjligtvis vill vissa vara så snälla, men det är irrelevant för principfrågan.
Läs i stället Copyriots tre senaste inlägg om privatpolislagen IPRED:
- Vad IPRED ställer till med: Kungliga Biblioteket är bara ett exempel i mängden
- IPRED och den civilrättsliga naivismen
- Om korporativism, i fem punkter
Ikväll klockan 18 blir det som sagt diskussion på Mejan Labs i Stockholm, om upphovsrätt och samtidskonst. Ännu en deltagare har tillkommit: Marysia Lawandowska, som vi tidigare arbetat med i WMAOYW-projektet, vilket säkert kommer att figurera i samtalet (som kommer att föras på engelska).
8 kommentarer ↓
[...] Rasmus pekar ut några fakta som är fel i presentationen av Ipred i svenskan. [...]
[...] Till och med SvD:s beskrivning ovan låter ju tämligen sinister. (Även om den sakligt sett är precis så kass som man kan förvänta sig av en [...]
[...] tycker att en lag är dålig så borde man som politiker tänka efter både två och tre gånger. Copyriot tar dessutom upp felaktigheter i SvD:s beskrivning av [...]
Truyck upp inlägget på second-opinion.se, den borde. Kunna bli featured!
Den rättighetsinnehavare som inleder en rättsprocess utan att först kontakta den misstänkte intrångsgöraren kan enligt lagen bli skyldig att betala motpartens rättegångskostnader även om denne vinner målet. Jag antar att det är så för att tvisten teoretiskt sett skulle kunna ha undvikits. Även den som skulle vilja gå till domstol direkt är alltså praktiskt taget tvungen att skicka ett “varningsbrev”.
Det är ett mysterium att media ofta beskriver detta som något slags service – som om det rörde sig om välvillig information. I själva verket har ju varningsbreven också, utöver eventuella förlikningserbjudanden/-hot, ofta syftet att försätta mottagaren i ond tro.
[...] Copyriot › Tre fel och tre rätt om privatpolislagen- Copyriot korrigerar SvD angående IPRED-undersökningen. [...]
Copyriot, en ny favorit för mig. Vive la resistance
[...] på samma sätt som i Ender’s Game Företag kollar upp sina anställda på nätet och har befogenheter endast polisen borde ha som i vilken Gibson bok som [...]
Kommentera