Nu ska vi försöka reda ut innebörden av korporativism, främst utifrån privatpolislagen IPRED och paneldebatten om lagens konsekvenser och möjliga efterföljare. Men även med ett exempel som inte alls handlar om upphovsrätt. Vi försöker göra det överskådligt, i fem punkter:
- Efter att privatpolislagen IPRED implementerats i svensk lag den första april, kommer en liten handfull organisationer att hänga på låset hos tingsrätten för att pröva lyckan (främst Förläggareförenignen, Ifpi och Antipiratbyrån). Dessa organisationers anspråk kommer att ligga till grund för etablerandet av prejudikat, exempelvis gällande skärmdumpars bevisvärde. Lagtexten är dock i sig inte korporativt formulerad, utan låter generöst nog alla rättighetshavare gå till domstol för att kräva ut personuppgifter. Berth Milton tänker försöka, säkerligen Scientologerna också, men vi har alla möjlighet att springa med skärmdumpar till tingsrätten, åtminstone om vi är beredda att betala rättegångskostnader.
Om andra än the usual suspects testar att använda lagen, kommer domstolarna knappast kunna stå fast vid att behandla alla lika. En skärmdump från Ifpi kommer att värderas högre än en skärmdump från en privatperson som i vill komma åt någon som utan tillstånd spred en pdf med en egenpublicerad text i. Om domstolen inte gör någon skillnad kommer nämligen systemet att kollapsa och bli till en guldgruva för allehanda kriminella utpressare. Alltså kan vi räkna med att en informell lista växer fram, över vilka organisationer eller branschföreträdare som behandlas som “legitima” privatpoliser.
Detta är korporativism.
(Socialdemokraterna insåg detta och föreslog en formaliserad korporativism i stället för en informell.) - Ofta talar vi i negativa termer om “privata lobbyorganisationer”. Per Strömbäck från lobbyorganisationen Dataspelsbranschen påpekade under debatten att intresseorganisationer måste ses som helt legitimt. Detta har han helt rätt i. Min respons i debatten löd ungefär:
Även Piratbyrån är (när vi känner för det) en privat lobbyorganisation. Faktum är att vi är så extremt privata, att vi inte representerar någon annan än oss själva. Problemet är inte att det finns privata organisationer, utan att de inte nöjer sig med att vara privata, utan dessutom vill ha status som offentliga myndigheter.
Korporativism handlar om att privata intressen systematiskt sammansmälts med offentliga organ. Detta är en genomgående tendens i samtida “copyright enforcement”, där det aktuella IPRED1 bara är en ljum fläkt jämfört med vad som är på gång i IPRED2 och IPRED3/ACTA. Där föreslås olika former av joint investigation teams, vilket innebär att branschrepresentanter ska få jobba inne i polisens och åklagarväsendets egna korridorer.
Detta är korporativism. - Förhandlingarna om det potentiellt extremistiska ACTA-avtalet sägs hålla “en viss naturlig nivå av diskretion“, de har med andra ord noll offentlighet, trots parlamentariska krav på att få se papperna. Slutenheten motiveras bland annat med “nationell säkerhet”. Därmed inte sagt att bara diplomater får ta del av vad som förhandlas. Faktum är att en lång rad storföretag och branschorganisationer, däribland RIAA och MPAA, får vara med i leken och läsa de hemliga utkasten till antipiratavtal.
Detta är korporativism. - Parlamentarism och korporativism står i motsättning till varandra. Den saken begrep inte minst Benito Mussolini och hans underhuggare.
Parlamentarismen utgår från att samhället består av medborgare, vilka representeras via allmänna val. Korporativismen, å andra sidan, avfärdar begreppet medborgare till förmån för en organisk samhällssyn, byggd på fördefinierade branscher. Individens plats i samhällsbygget är som medlem av en bransch, enligt den gamla skolans korporativism som kännetecknades av en oerhörd betoning på produktivitet. Här skiljer sig den nya korporativismen en aning, genom att utgå från en fördefinierad uppdelning mellan producenter och konsumenter.
I detta ljus kan vi läsa EU-kommissionens försök att ge lugnande besked om ACTA. Det inriktar sig på att lugna konsumenter. Alla andra invändningar, exempelvis mot hur en skisserad kriminalisering av själva fildelningsnätverken påverkar kulturlivet och nätets själva infrastruktur, hamnar därmed utom fråga. Medborgarskapsbegreppet är helt bortspolat. Vi är, i det neokorporativa Europa, inte längre delaktiga i samhällslivet som medborgare, utan som konsumenter eller möjligen som producenter.
Detta är korporativism. - Konferensen “Ett nytt grönt kontrakt för Sverige“, som också hölls under den gångna veckan, var ett utmärkt initiativ från Ekonomisk-historiska institutionen vid Stockholms universitet. Där sammanstrålade forskare, politiker, aktivister, fackföreningar och branschorganisationer för att ta ett brett grepp kring vår tids tre stora kriser: energikrisen, klimatkrisen och den ekonomiska krisen.
Jonathan Feldman, gästforskare från USA, framhöll i inledningstalet behovet av att fackföreningar, miljörörelse, stat och näringsliv samverkar för att skapa de radikala omställningar som otvivelaktigen behövs. Ändå var det svårt att inte skruva på sig en liten smula, när han sammanfattade: “So, the question is if we can have a green corporatism.”
Antagligen anknöt han här till den diskussion som uppstod bland amerikanska statsvetare under 1970-talet, som ett svar på den tidens oljekris, om att omvärdera begreppet korporativism. Exakt vad som menades var och är dunkelt. När vi idag är medlemmar i en europeisk union som till sin själva struktur tenderar mot korporativism snarare än parlamentarism – utan att för den skull ta ansvar för exempelvis den vansinniga utfiskningen av haven – måste vi kräva mer specifika svar på hur privata och offentliga intressen ska samverka.Att hänvisa till Roosevelts “new deal” på 1930-talet, som konferensen på universitetet gjorde i själva sin titel, är otillräckligt. Historiker delar upp denna politik i två faser: en första fas som var ganska öppet influerad av Mussolinis hardcore-korporativism, och en andra fas som var mer fackförenignsvänlig och som nog uppvisade fler likheter med socialdemokratisk light-korporativism. Inte heller var “new deal” en skänk från ovan, utan tvingades fram av en strejkande arbetarrörelser. Det senare påpekas av Sverker Lenas i DN, som utdelar en känga mot Luciano Astudillo (s), som vid konferensen ska ha föreslagit att ett nytt grönt kontrakt skulle skapas genom att alla branscher sätter sig ned och “kommer överens”.
Att det just är Luciano Astudillo som säger något sådant förvånar inte. Bland riksdagens sossar utmärkter han sig även för sin IPRED-hets och för sin benägenhet att lyssna till företrädare för fördefinierade “branscher” när det kommer till frågor om upphovsrätt.
Branschtänk är grunden för all korporativism.
Detta var ingen systematisk genomgång, utan fem observationer bara utifrån senaste veckans begivenheter. Vi återkommer förstås till ämnet korporativism.
46 kommentarer ↓
Oerhört bra sammanfattning! *bookmarkar för framtida referens*
… och i sedvanlig ordning måste jag ju påminna om de korporativa dragen i våra samhällsvetenskaper, fast då från det amerikanska 20-talet snarare än det italienska.
Ett par sätt försöka på.
1.Det du nämnde fyll rättsalarna.
2.Ta reda på vilka som är dom verkliga vinnarna av att lagarna införs.
(Follow The Money)
3.Berätta och förklara så folk förstår. Vad alla lagarna kommer görs med internet när alla införts.
IPRED1,2,3, ACTA, Deep packet inspection, FRA, 1-3strikes law,
Traffic shaping, etc.
Allt som händer runt om i världen nu kommer vi få här med.
Vi slåss i Sverige de verkar i hela världen. Ser man helheten så förstår man att det inte ens kommer räcka med dom lagarna som är kända utan när dom införts. Så kommer nya mot Darknet, Thor, etc till slut finns inget internet kvar. Lek med tanken och lägg ihop alla lagar du känner till i dag. Lägg sen på lagar för det dom kommer försöka stoppa. Vad blir kvar?
Det du kommer fram till ska du försöka förmedla till andra. Då kanske nån förstår vad som är på väg. Det är bara nötter som hoppar från en lag till nästa lag att försöka stoppa. Då har man inte förstått mycket. Troligen det medie organisationerna vill att ni ska göra och därför gör dom så här. Eller har du någon bättre tanke på just det? Det är i på grund av dumhet medie företagen blivit rika. Så kanske ska man fundera på om det alla sitter och skriver på och den enda lagen de kämpar mot är precis vad dom vill ni ska göra för då ser ni inte helheten?
Det här är oerhört obehagligt.
[...] av latinets corporo ‘göra till kropp’, ytterst av corpus ‘kropp’) styrelseskick i en stat där en elit avgör frågor utan inblandning av demokratiskt folkvalda [...]
OM Batailles aning om utgift “stämmer” någorlunda, så kan vi, om omständigheterna vill, vara på väg mot en ny global katastrof a’la 1900-tal i korporativismens följdverkningar.
Det är beklagligt att initiativ för att ta itu med “de tre stora” vill gå samma väg, men förklarligt iom reaktionerna på den ekonomiska krisen, där girighet och andra affekter gärna utmålas som den stora boven och toppstyrning görs till en möjlig räddare i nöden, till moralen som vi alla behöver. Antimarknaders roll i det hela bör utredas.
Det märkliga är att korporativismen som idé inte retar/irriterar de som i det offentliga alltid upphöjer och försvarar individen.
Varför hörs ingen kritik mot detta från den liberala högern?
P.S.
Om det beror på mitt begränsade synfält, länka gärna till kritik.
Tack! Detta var en ovärderlig hjälp för att reda ut begreppen! Jag uppskattar din tankeskärpa.
“men vi har alla möjlighet att springa med skärmdumpar till tingsrätten, åtminstone om vi är beredda att betala rättegångskostnader.”
Kostar det någonting att få ut abonnentuppgifterna eller avser betalningen den civilrättsliga processen menar du? Det finns ju faktiskt ingenting, vad jag vet, som tvingar den som får ut uppgifter att gå vidare till domstol med dem. Man skulle t ex. kunna använda systemet för att avslöja identiteten bakom någon känd anonym bloggare. En högprofilerad bloggare som Isabella Lund (peudonym) till exempel, får nog passa sig. Och säg att jag är en misshandlande man vars ex-fru lever under skyddad identitet. Hon får nog passa sig så att hon inte syns på nätet eller använder gamla e-postadresser på ett sådant sätt att jag kan lura till mig hennes IP-nummer. Det finns en rad problematiska fall som inte alls handlar om upphovsrätt, utan snarare rätten till anonymitet.
Väldigt bra inlägg. Utöver branschtänk så verkar frånvaron av möjlighet till ansvarsutkrävande vara signifikativ för korporativismen.
Om den här listan över amerikaner som får ta del av ACTA-dokument är korrekt är det intressant läsning, särskilt utifrån begreppet “nationell säkerhet”:
http://www.keionline.org/blogs/2009/03/13/who-are-cleared-advisors/
Iofs skulle säkert RIAA och Warner göra ett effektivare jobb på området “Homeland Security” än FEMA eller FBI, men ändå. Finns det en motsvarande europeisk lista över vilka som har “clearance”?
Jäkligt bra inlägg Rasmus, jag bookmarkar jag med! Finns det några fler som diskuterar det här idag? Att vi rör oss mot ett korporativistiskt samhället? Jag tycker att det borde vara tydligt för vem som helst med två ögon (hell, even one is enough). Jag har då inte läst något förutom här. Jag vore mycket tacksam om någon har länkar att dela med sig av!
Bra skrivet! Trist att begreppet “fascism” har missbrukats så oerhört att ingen känner igen vargen när han står vid dörrn.
Vad det gäller den “gröna konferensen”: att försöka åtgärda energi- klimat- och miljökris med ännu mer centralisering är givetvis som att försöka skapa fred med krig. Det kan låta som en bra idé, men låter sig sällan göras, då såväl energi- som miljökriserna har sin rot i just samhällets politiska och ekonomiska centralisering.
Ändå är det klart att makthavarna försöker – alla ursäkter är giltiga för att kapa åt sig ännu mer makt. Detta är inte fråga om något konspiratoriskt tänktande, utan handlar helt enkelt om hur makten fungerar. Makt vill växa. Makt vill ha mer makt. Alltid för att göra gott. Det spelar mindre roll hur ärliga dessa avsikter är, då all makt kan och i det långa loppet också kommer att missbrukas.
Jag hoppas ingen misstycker om jag återanvänder min signatur från det gamla PB-forumet:
Vi tror gärna att antidemokratiska lagar stiftas för att skydda mediaindustrin. Men tänk om mediaindustrin bara är ett svepskäl för att kunna stifta lagarna?
Bra inlägg! Word!
Den här posten var så bra att jag gärna skulle vilja betala avgift för den. Har du nåt postgiro, till exempel?
Hm. Det du kallar “socialdemokratisk light-korporativism” brukar andra ta som exempel när de säger att Sverige är ett av de länder i världen som har störst inslag av korporativism. Och det har man sagt i många år. Den som ovan efterlyste en diskussion om att Sverige rör sig mot korporativism borde kolla in det. Snarare är väl uppskattningen av statsvetare att Sverige tvärtom blivit mindre korporativt under de senaste årtiondena. Men då syftar de kanske främst på en annan sorts korporativism än den du har i åtanke. Nämligen den som huvudsakligen delar in människor i arbetsgivare och arbetstagare. De förstnämnda samlade i Svenskt Näringsliv och de sistnämnda i diverse fackföreningar. Som idealfigur är ju dessa föreningars legitimitet – och själva systemet i sig – tänkt att komma från att dess företrädare väljs av medlemmarna (Fackföreningsmedlemmarna väljer sin representanter, näringslivsorganisationerna sina representanter osv.). Visserligen ingen direkt parlamentarism, men inte heller utan inslag av medlemsinflytande. Jag har lite svårt att se att denna form av arbetsmarknadskorporativism i någon större utsträckning skulle föra fram en organisk samhällssyn. Den konflikt som antas mellan arbetstagare och arbetsgivare är väl snarare ett tecken på ett annat, konfliktorienterat perspektiv på samhället, eller vad säger du?
Det kanske är dax att någon tar upp den kända melodin, och skaldar någon om att “Sådan är korporativismen, sådan är…”, för det gäller ju snart hela den globala marknaden och finansieringen…
Saltsjöbadsandans samförstånd mellan LO, näringslivet och sosseregeringen kan väl räknas som korporativism där det indiekt med de små stegens tyrranni smögs på konsumenterna – utan att de på den tiden började knota – mer och mer arbetsgivaravgifter, och mer och mer moms! Detta kan sedan kopplas ihop med miljonprogrammet, ett ömsesidigt samförstånd mellan sosseregering, alla byggmästare som då på 60-talet låg högst upp i taxeringskalendern, och byggfacket, där ombudsmännen privilegierades med 1,5 %!!! för att kolla att byggmästarna räknade rätt ackordslön till bygggesällerna. Skråväsendets återuppståndelse så att det slunger om det…
Sedan kom allmännyttan och med dem Parkinsons lag så att det visslar om det. Där alla hyror sedan dess har anpassats efter medelinkomsttagarnas inkomster, så att de inte ens lyckades hålla näsan över vattnet, utan det blev ju bostadbidrag för låg- och flera av medelinkomsttagarna, jordbrukssubvensioner osv… osv… Jag intygar att vi levde ganska gott på 50-talet helt utan subvensioner. Var tog egentligen den tekniska effektivitetens produktivitetsökningar vägen? Offrades alltsammans på korporativismens altare där EU:s svågerpolitik ger hela politikersläkten 85000 i månaden?
… skråväsendets återuppståndelse så att det sjunger och pruttrar i betonghäckarna…
[...] där korporativismen slutligen har plöjt igenom Den Ultimata Lagen. Den kallas förstås inte Den Ultimata Lagen utan typ “Icke-ämnad stämpling till planering av överläggande till misstänkta misstankar [...]
[...] Om korporativism, i fem punkter [...]
Uno: Jojo, men jämför reallöneökningarna i Sverige med andra länder under senaste årtiondena. Om jag inte misstar mig är de bättre än många andra länder som använt sig av andra metoder(exempelvis lagstifta om minimilön etc.).
[...] inlägg: Copyriot: Om korporativism, i fem punkter Christian Engström: Om Piratpartiet och kampen [...]
[...] termer. Men Ipred handlar inte om opinioner, det handlar om demokrati vs. korporativism (som vi kan läsa om hos Copyriot) och om teknologiska singulariteter, som när de passerar vissa tröskelnivåer, förändrar hela [...]
Per Strömbäck uttalar sig igen på samma sätt i SvD idag, och jag svarar honom i samma artikel.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2590627.svd
Så länge som det inte framgår av väljarundersökningarna att riksdagens agerande skapar frustration, bryr de sig inte. Men sedan jag ställt frågan om hur många som inte har något parti att rösta på om det vore val idag, har jag fått svar från SvD:s journalist att det var 14,1 procent. Detta tillsammans med folkpartiets statistiskt säkerställda nedgång på 2,1 procent, så vågar jag påstå att det på båda sidor om demarkationslinjen mellan blocken finns en betydande grupp människor som är frusterade över alla dessa integritets-kränkande lagar. Men jag håller med dem som menar att vi måste nå ut till människor i min ålder 70+. Av det, som de läser i pappersmedia och hör på radion eller ser på TV, har de fått uppfattningen att nätet är fyllt av all sköns farligheter. Många riksdagsledamöter exploaterar denna okunnighet.
Mycket bra skrivet om korporativism som nu är så utbredd att bara några få reagerar. Fortsätt och skriv mer om detta – det är mycket viktigt om vi skall ha någon demokrati kvar!!
Storebrorssamhället är ditt eget fel…
Per Strömbäck, lobbyorganisationen Dataspelsbranschen
Storebrorssamhället är ditt eget fel. I alla fall om man ska tro Per Strömbäck på lobbyorganisationen Dataspelsbranschen. Det är “piraterna” som driver storebrorssamhället, efte…
[...] blogginlägg, Allt under en grå himmel, som skriver ännu mer om IPRED och upphovsrätt, samt Copyriot, som skriver om fem aktuella exempel på [...]
[...] Korporativismens i fem punkter [...]
[...] Om korporativism, i fem punkter [...]
[...] is interesting is that both of these propositions rely on state corporatism. The first one in a leftist, anti-authoritarian, economically redistributive way; the second one in [...]
[...] på bloggen Copyriot. Inte minst intressant är här det politiska perspektivet, där inlägget Om korporativism – i fem punkter tar upp hur IPRED hänger ihop med en ny typ av korporativism, där branchorganisationer får [...]
[...] en slags kabeltv, drivet av en ohelig allians av terroristförskräckare, moralpaniker och blandade korporativistiska branschintressen. Förutom att The Pirate Bay och motsvarande kulturspridare så klart inte skulle [...]
[...] om det. Omvända lagstiftningen är intet annat än ytterligare ett uttryck för den korporativistiska tendens som nu ses i [...]
[...] Andra som skriver om EOCP: Henrik Alexandersson, Erik Josefsson. Om korporativism: Blogge, Satmaran, Satmaran, Dagens Samhälle, Neo, Anaïs, Calandrella, Calandrella, Farmor Gun, Lars-Erick, Copyriot [...]
[...] oss. Staten säljer lagar och immaterialrätter till kapitalet, med vilka kapitalet kuvar folket. Korporativismen är här, men vi kämpar [...]
[...] och tycka att det är moraliskt fel att ett litet antal nära besläktade branscher skall styra både marknad och stat, men hur det än ligger till med det, så vill ju Piratpartiet arbeta för ett kunskapssamhälle. [...]
Mycket bra text. Nu ska vi bara se till att koppla bort diskussionen från den trista fildelningsdebatten och börja prata om vad det egentligen handlar om: Kontroll av medborgarna.
[...] Om korporativism, i fem punkter [...]
[...] rätt att yttra sig, det höll till och med Rasmus Fleischer med om i ett gammalt inlägg på sin blogg (se punkt 2) efter att vi bägge deltagit i en paneldebatt förra [...]
[...] också rätt att yttra sig” och så gör han en Gelinare och försöker använda en av våra good guys mot oss. Sådant går vi ju bevisligen inte på. Han glömmer att det är en viss skillnad i den [...]
[...] själva bestämma hur en lag ska se ut, är det förstås inget märkligt om det blir korporativ lagstiftning. April, [...]
[...] jag att vi i Europa och Kanada också har en politisk kultur som tillåter idén om (i praktiken korporativa) licenser av det slag han propagerar för. Vi har ju redan tv-licens enligt brittiskt snitt i [...]
[...] Rasmus Fleischer går igenom och spaltar upp fem kännetecken på den korporativa strukturen i maktutövningen på upphovsrättsområdet, och i punkt fem hur synsättet även spiller över på miljödiskussionen. Här är vi inte medborgare med rättigheter, utan i bästa fall representerade som delmängd i olika ”parter”.Korporativismen är dessvärre inte bara kvarlevor från Mussolinis dagar. Tony Blairs ”stakeholder society” är en modernare variant, och det är ingen slump att förmynderiet och övervakningen frodades under dennes regim. Den svenska regeringen är inte bättre, regeringens initiativ från 2007 för att få oss att äta nyttigare, återgivet i regeringens folkhälsoproposition är illustrativt: [...]
Kommentera