I morse postade jag två bloggposter. Sedan länkades dessa av mina två vänner Marcin och Isobel. Lägg ihop detta och du får… en “bloggstorm”! Åtminstone enligt Dagens Media. Kopimi is easy…
Nåja, en uppföljning av Ehsan Fadakar-historien är kanske på sin plats, efter att dels Ehsan Fadakar själv, dels Nyheter24:s chefredaktör Aaron Israelsson har bemött vad jag skrev.
Jag vill betona att de två inläggen handlar om två separata frågor. Att det ena, som är ganska alldaglig, råkade leda till den andra, som har betydligt större principiell vikt. En i taget alltså.
Det första inlägget motiverades av min vilja att ge en annan bild än artikeln i Nyheter24, där det utmålades en konflikt mellan Piratbyrån och Antipiratbyrån. Efter att ha skrivit det ringde jag även till Antipiratbyråns växel och lämnade mitt personliga telefonnummer, om Henrik Pontén skulle vilja mig någonting i fortsättningen, så att saker inte i onödan behöver filtreras i pressen. Även andra i Piratbyrån har framfört att vi är öppna för samtal och även för gemensamma utspel mot eventuella hot och liknande, men svaren från Antipiratbyrån har än så länge varit avvaktande.
Inlägg nummer ett nämnde också, mest i förbifarten, att Ehsan Fadakar driver en privat kampanj mot The Pirate Bay på sin blogg.
Aaron Israelsson förklarar i Dagens Media att man inte tror på objektiv journalistik, utan i stället jobbar med att balansera olika subjektiva röster. Vilket jag tycker är en utmärkt inställning, en del av den attityd som gör att jag kan gilla Nyheter24. Fast i det här fallet handlade det alltså om att kompensera Oscar Swartz rättegångsblogg med en pirathatande reporter – och, som Isobel twittrade: “att väga upp en öppet opinionsbildande bloggare med en dolt opinionsbildande reporter är inte riktigt okej”. Därmed lägger vi den saken bakom oss.
Det andra inlägget handlar om antisemitism och är allvarligare. Ehsan Fadakar uttryckte sig klart antisemitiskt, inte en gång utan flera, inte bara i form av harmlösa judeskämt, som han skriver i sitt försvarstal. Vad han inte bemöter där – men däremot genom att stänga åtkomsten till sin gamla blogg – är formuleringen från april 2006. Där skriver han att judars enda skäl att hålla minnet av Förintelsen vid liv, är att få “alla andra att glömma vad kritiken var.” Jag är fortfarande väldigt nyfiken på vilken kritik som Ehsan Fadakar syftade på.
Om han syftar på kritik mot Israel, så är han en dem som är oförmögna att skilja på Israel och “judarna”. Till den kategorin hör även Martin Schori på Dagens Media, som refererar tvisteämnet som “starka åsikter om Israel” och skriver att Ehsan Fadakar har “spekulerat i hur Israel använder förintelsen som ursäkt”. Som om det skulle vara något märkligt att säga att den israeliska statens företrädare använder minnet av Förintelsen i olika politiska syften. Det är ju ett faktum, och ett djupt problematiskt sådant.
Men det var inte vad Ehsan Fadakar skrev i april 2006. Han skrev att judarna som folkgrupp gör detta för att dölja en odefinierad kritik riktad mot dem som folkgrupp. Detta, gott folk, är antisemitism – oavsett hur skön eller missförstådd den som skriver orden råkar vara. Dessvärre fortsätter han i samma dunkla spår i sitt försvarstal, där han nu kallar sig “kanske kritisk, men inte antisemit”. Kritisk mot vad? Mot judarna eller mot Israel? Ännu har han inte visat att han förmår skilja de två åt. Men jag tror och hoppas ändå att min vän Aaron har rätt i att Ehsan Fadakar idag som person inte hyser antisemitiska värderingar.
Ordet “kritik” är den punkt som diskussionen ständigt återkommer till. Det är uppenbarligen Ehsan Fadakars favoritord; inte för inte bloggar han på “kritikerbloggen“. Aaron tolkar sin anställde såhär: “När Ehsan säger att han är kritisk så tror jag att vi ska tolka det som att han är kritisk till ungefär allt.”
Inställningen är förvisso inte unik – att vara “kritisk” anses idag vara ett ideal inom journalistik, akademi och politik. Bruno Latour noterar i sin korta och slagkraftiga essä “Why Has Critique Run out of Steam?” hur “kritiken” har ändrat sin funktion i opinionsbildningen. Där finns en del material för en helt nödvändig diskussion – särskilt i en tid då allt färre verkar vara intresserade av att skilja mellan Israel och judar i sin allmänna “kritik”. Hoppas att en diskussion kan fortsätta därifrån.
Själva fallet Ehsan Fadakar betraktar jag (men inte Google) nu som överstökat. Jag är besviken över att han ännu inte lyckats visa att han kan skilja mellan Israel och judar, men litar på Aarons beskrivning av sin anställdes nuvarande värderingar.
17 kommentarer ↓
Lite OT, men ändå: Återigen slås man av det faktum att vi som tenderar att ha rätt i olika debatter, ähem, ofta har som uppgift att agera domare såväl som advokater, dvs. att reda ut begreppen, concentrate minds, etablera kategorifel, osv, såväl som att argumentera för en viss ståndpunkt. Tough job, Rasmus, but someone’s gotta do it.
“Lägg ihop detta och du får… en bloggstorm”!
Pust! (pun intended)
Ännu svårare är det att skilja på judar som folkgrupp och judar som religionstillhörighet, det finns ju ingen semantisk skillnad. Å andra sidan känns det väldigt unket att öht prata om folkgrupper, rasbiologin hör knappast 2000-talet till, det finns inga genetiska egenskaper som gör judar eller några andra grupper speciella (en viss allergikänslighet etc. kan knappasat ses som speciell inom djurlivet). Vi människor är helt enkelt väldigt lika varandra, skillnaderna är nästan uteslutande sociala.
Är det endast kulturen som avses så får man väl säga att kultur och religion ligger väldigt nära i fallet med judar, och om då någon icke-religiös “jude” tar illa vid sig för att man skriver “judar tror” så är det fötter man inte kan akta sig för att trampa på – vi har ju trots allt yttrandefrihet och därmed även rätt till att bestämma betydelsen av de ord man använder.
Med detta sagt så är judar helt kokobello, i paritet med kristna och muslimer som också tror på talande ormar och att världen är några tusen år gammal.
Får en rolig bild i mitt huvud från en klassisk rap-battle.
Underhållande absolut.
Grattis i ett vattenglas! :o)
Roligt att du puffar för Latourartikeln – den är en favorit – inte bara såga; bygga!
Om det finns något jag ogillar så är det ordet antisemitism som jag tycker fullständigt har spelat ut sin roll. Detta pga. ständiga missbruk av staten Israel. Senast ihop med David Cup-matchen var det hela Sverige som fick utstå ordet och liknas vid en “apartheid-stat”! Tidigare förde du fram förslag om k-ordets avskaffande och man bör kanske ha samma tankegång här. Är det över huvud taget berättigat att tala om “antisemitism”? Eller finns det skäl att uppfinna bättre sätt att uttrycka det man vill ha sagt?
Andreas: Att begreppet missbrukas, vilket är helt sant, eliminerar inte behovet av det.
Till skillnad från ord som “kreativitet”, så finns det en hel akademisk genre som någorlunda väl lyckats att snäva in betydelsen av “antisemitism” (vilket inte utesluter att det fortfarande finns meningsskiljaktigheter). Tills du kommer med ett förslag på fungerande alternativ, så…
Lite konstigt är ju begreppet eftersom man ofta avser “fientlighet mot gruppen judar och judendomen i sin helhet” (Wikipedia) men gruppen semiter avser “bland annat araber och judar”, “folk som talar semitiska språk” (Wikipedia).
Som en med språkdamp så reagerar jag alltid på “antisemitism” eftersom det som ofta avses att man är mot inte inkluderar alla sk “semiter”.
Är det ordet “semiter” som är problematiskt? Är det ett språkvetenskapligt begrepp som smittat av sig på och förvanskats av rasbiologi eller vad är det egentligen? “Släkten under Noas son Sem från Bibeln” känns sådär vetenskapligt.
Vore intressant att höra någon försöka reda ut detta.
Kan man inte helt enkelt tala om rasism mot judar? Eller finns det något att vinna på att ge olika yttringar av rasism egna begrepp (antisemitism, islamofobi et cetera)?
muslimer är lika lite en folkgrupp som kristna, gothare, punkare eller raveare är det. Islamofobi kan därför knappast räknas som rasism då man kan välja att inte vara muslim. Det är däremot svårt för judar att inte vara barn till en judisk mamma.
Jag finner det underhållande att någon som omfattande censurerar kommentarer på sin egen blogg (alla från responsen), och försöker censurerar hela sin gamla blogg, använder forumuleringar som:
“Kritikerbloggen – Att skriva det man ser, inte det man vill se”
Hursomhelst hoppas jag Ehsan är nöjd med vad man får läsa om man googlar hans namn =)
[...] Copyriot › Uppföljning: Bloggstorm, objektivitet, antisemitism, kritik [...]
Jo, jag noterade att Ehsan Fadakar på kritikerbloggen raderade min högst sakliga kommentar på hans replik, där jag ställde en högst konkret fråga. Nu tycker jag inte längre synd om honom för vad Google säger om hans namn ;)
@Igor Mogielnicki: Intressant kommentar. Så du är alltså rasbiolog? Judendomen är inte en religion utan en “ras” som ärvs genom modern?
Name: att judendomen ärvs på spinnsidan är alltså ingenting som nazistiska rasbiologer hittat på, utan är något som hävdas av (vissa) judar.
Till skillnad från exempelvis kristendom och islam är alltså judendomen ingen inkluderande, missionerande religion, utan en religion exklusivt avsedd för det utvalda judiska folket. Konvertering av icke – judar uppmuntras i regel inte, även om olika judiska inriktningar har olika riktlinjer. Det här är inget “antisemitiskt förtal”, utan vad du lär dig på religionskunskapens A – nivå.
Detta måste vara en av dom dummaste jag har lät i hela mitt liv…
Kommentera