Att sammanställa en dokumentation av FRA-motståndet var en bra idé. Här kommer ytterligare ett litet bidrag, som kommer att klargöra Piratbyråns roll (fast ur mitt eget personliga perspektiv), och därefter kort dokumentera vad som skedde här på Copyriot.
Piratbyrån var som gruppering knappast delaktig i att bygga det FRA-motstånd som exploderade sommaren 2007. Vi individer som i snäv bemärkelse utgör Piratbyrån var heller inte särskilt involverade. Ett undantag är att vi i slutet av juni lanserade en öppen mediebevakningstjänst som förhoppningsvis hjälpte övriga motståndare till FRA:s massövervakning. Vi skrev också ett par nyhetsposter, men överlät i övrigt frågan åt andra, medan vi prioriterade sådant som vi anser oss ännu bättre på. (Bland annat renoverade vi en buss.)
Indirekt kan man dock säga att Piratbyrån medverkade till att stoppaFRAlagen.nu fick så pass stort genombrott. The Pirate Bays val att marknadsföra just den länken på sin förstasida följde nämligen på diskussioner som skett i Piratbyråns interna IRC-kanal. Som Brokep skriver, fastnade vi för den eftersom den var aktuell, oberoende och länkande.
Copyriot då? I januari 2007 myntades termen “Odenbergsamhället” av de som på ett relativt tidigt stadium kritiserade försvarsministerns FRA-lag. Även jag bloggade första gången om FRA denna månad. Ambitionen med Copyriot är ofta att spinna vidare på en detalj för att lägga nya aspekter till en fråga, och det försökte jag med även här. Läste den famösa lagrådsremissen, “En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet“, och noterade att ordet teknikneutral förekom sex gånger. Sedan skrev jag ett inlägg som kritiserade idén om “samma övervakning oavsett medium”. Lämnade FRA-frågan åt andra.
Copyriot var frånvarande från den tidiga bloggbävningen försommaren 2008. Tog visserligen på tidigt stadium upp frågan om mönsterigenkänning och sociogram, även i en tidningskrönika, samt några andra saker, men inte på systematiskt vis.
Etablerade uttrycket FRAktivism i en diskussion om relationen mellan nätet och gatan, budskap och närvaro. Men detta rörde sig mer på en metanivå. Ett försök att mer aktivt ingripa i den explosiva nätpolitiken skedde i september med en bakgrund till tvångsdatalagring (2005-2008), vilken utnämndes till “den stora frågan efter FRA”.
Mitt enda ordentliga bidrag till FRA-diskussionen sammanfattades i en artikel på Svenska Dagbladets kultursida den 16 september, där jag hävdade att FRA-frågan är binär: Antingen kopplas kablarna in, eller inte. Samtidigt etablerades en åtskillnad (och en möjlig dialektik) mellan nätpolitikens materialister och idealister. Jag tror fortfarande att det är ett rimligt sätt att se på saken, och betraktar fortfarande FRA-debatten (och dess fortsättningar i frågor såsom IPRED) som en kollektiv läroprocess, där lärdomarna består trots realpolitiska förluster.
Just ja, på förekommen anledning kan ju tilläggas att jag “tjänade pengar på” FRA-motståndet, flera tusen kronor, genom att skriva en kulturartikel och en krönika. Däremot har vare sig jag eller Piratbyrån märkt av eller påverkats av någon samordning i någon kuliss. Vi har även hållt hårt på partipolitisk obundenhet.
2 kommentarer ↓
Jag tror att du måste korra ett årtal. Eller har du sadlat om och blivit framtidshistoriker? ;-)
:) Nu fixat.
Kommentera