Så ska intervjuoffer försörja sig

Hur ska intervjuoffer försörja sig? var en fråga som ställdes här för ett tag sedan. Insatser i radio och teve är ju i allmänhet obetalda, trots att vi förväntas vara väl förberedda och avsätta ansenlig tid. Kommentarerna gav uttryck för ett antal fiffiga lösningar, som här ska återges samt kommenteras.

Produktplacering föreslås av FJ, Danne och Alexander.
Kläder fungerar möjligen i teve, men det är en given begränsning att intervjuer ofta bara visar huvud eller halvfigur. Radio är svårare. Någon föreslår att man tar betalt för att linda in ett budskap i det som sägs, vilket är sofistikerat, men möjligt att klippa bort.

En intervjuofferavgift i linje med privatkopieringsavgiften föreslås av Pelle och Johan R. Den skulle kunna tas ut dels från alla tevetittare, dels som avgift på de diktafoner och spiralblock som utnyttjas för att kopiera intervjuoffrens formuleringar, dels inte minst på alla internetuppkopplingar, eftersom citat och referat sprids vidare i okontrollerade medier såsom bloggar.
Egentligen helt logiskt, med tanke på att Journalistförbundet redan idag får en liten del av Copyswede-intäkterna. Då ska givetvis också intervjuoffren ha sin andel! Kräver dock att de skapar en intresseorganisation inom vilken man kan komma överens om en intern fördelningsmodell.

Sång föreslås av Göran W, som noterat att det ger rätt till ersättning från Stim.
Ett starkt och radikalt förslag! En talad mening anses i dagsläget inte ha verkshöjd, men en sjungen mening är både en komposition och en låttext, som var och en för sig berättigar till ersättning från Stim om den sänds i radio eller teve. Var gränsen går mellan a capella-rap och lätt rytmiserat prat är dessutom oklart. Möjligtvis kan den tänjas. Här finns utrymme för pseudomusikaliska experiment!

Att ta betalt för intervjuer föreslås av Pelle och Vertigomannen (den senare ger även vissa tips om god diskretion i sammanhanget).
Testat av bland andra Richard M. Nixon, men kan vara svårt för den som inte är superkändis utan “bara” expert, för det finns så många andra som står på tur. Rent hypotetiskt kan ju intervjuoffer starta ett fackförbund och sätta en minimilön, men eftersom nästan vem som helst kan intervjuas ter sig solidariteten svår att uppbåda.

Eller så kan man skita i frågan och tycka att intervjuoffer får försörja sig bäst de kan, på en myriad av olika sätt. Men det är ju hjärtlöst!

Hur ska intervjuoffer försörja sig? var en fråga som ställdes här för ett tag sedan. Insatser i radio och teve är ju i allmänhet obetalda, trots att vi förväntas vara väl förberedda och avsätta ansenlig tid. Kommentarerna gav uttryck för ett antal fiffiga lösningar, som här ska återges samt kommenteras. Produktplacering föreslås av FJ, Danne och Alexander. Kläder fungerar möjligen i teve, men det är en given begränsning att intervjuer ofta bara visar huvud eller halvfigur. Radio är svårare. Någon föreslår att man tar betalt för att linda in ett budskap i det som sägs, vilket är sofistikerat, men möjligt att klippa bort. En intervjuofferavgift i linje med privatkopieringsavgiften föreslås av Pelle och Johan R. Den skulle kunna tas ut dels från alla tevetittare, dels som avgift på de diktafoner och spiralblock som utnyttjas för att kopiera intervjuoffrens formuleringar, dels inte minst på alla internetuppkopplingar, eftersom citat och referat sprids vidare i okontrol