Spektriala perspektiv på teater och politik

För två veckor sedan höll vi presskonferens där vi förklarade att vi betraktade rättegången och ståhejet kring den i termer av teater, och att Piratbyråns ambition var att förvandla dålig teater till bra teater. Samtidigt släppte vi lös begreppet Spectrial. Slutsatsen två veckor senare måste bli att det teatraliserande perspektivet har fått ett genomslag som överträffat alla förväntningar.

Efter en vecka publicerades en TT-bakgrund i en rad dagstidningar som konstaterade just att “Piraträttegången blev cirkus” och analyserade hur olika parter spelar sina roller. Alla använder numera begrepp som teater, spektakel och cirkus. Däremot kanske inte alla menar samma sak.
Journalister använder nog i hög grad teatern som metafor för vad som händer inne i rättegångssalen, och kanske i dess direkta anslutning. Det är ett mycket mer begränsat synsätt än de multipla scener som vi i Piratbyrån talat om. För att citera något som sades på presskonferensen:

Teater handlar om att framställa berättelser och framställa karaktärer. Men framför allt om att intensifiera känslan av här och nu. Vi vill förvandla detta från dålig teater till bra teater, genom att intensifiera, multiplicera och kopiera vad som sker. Vi vill skapa situationer där råder oklarhet om vem som är skådespelare och vem som är åskådare.
Alla som yttrar sig, alla vi som är i den här salen, är potentiella skådespelare. Den här salen är en scen. Tingsrätten sal är en annan. Vår buss är en tredje. Festen på fredag är en fjärde. Olika massmedier och nätkanaler är ytterligare scener. Vi är nyfikna på hur alla dessa scener och aktörer kommer att kopplas samman i nätverk där de kan börja kopiera mellan varandra.

Särskilt bruket av ordet “spektakel” har fått vissa att dra slutsatsen att Piratbyrån följer de situationistiska idéer som Guy Debord slog fast i sin programskrift La Société du spectacle (1967) – tillgänglig online på i svensk översättning som Skådespelssamhället, i vissa delar även i remix som Upphovsrättssamhället. Bland andra Niclas Qvarnström (Sydsvenskan), Johan Palme, Erik Berg (v) följer situationistspåret.
Fast nej, Piratbyrån är inte situationister. Kan inte minnas att vi någonsin fört interna diskussioner utifrån Guy Debords bok. Tveksamt om någon ens har läst den, utom Sara Sajjad som syntes med den i sin bokhög en gång.
Tror nog att eventuella poänger som Debord en gång fångade med sitt skådespelsbegrepp sedan dess har fångats bättre av italienare som Bifo och Virno, där det blir mindre Hegel och mer Spinoza.
Förvisso var situationisterna svurna motståndare till copyright, men den idén hade de knappast copyright på, och det bör väl också nämnas att kontrollfreaken Debord i praktiken knappast tillämpade en kopimistisk hållning. Situationisterna har heller inte monopol varken på “detournement” eller på att betrakta saker som skådespel.

Vad gäller teaterbegrepp, finns faktiskt massor att hämta från nyare och äldre teaterteori. Friedrich Nietzsche, Antonin Artaud, Gertrude Stein, Heiner Müller, Hans-Thiess Lehmann, International Festival – allt vad dessa figurer har skrivit om teater kan (miss)brukas för större syften!
Även helt andra teaterteoretiker – exempelvis en sådan figur som Bertolt Brecht, trots att han av Lehmann räknas in i det dramatiska paradigm som inleds med Aristoteles – får gärna den som vill testa att applicera på The Spectrial. Och sist av allt ska vi vill bara klargöra en sak: Att man väljer att se mer teatralt på ett skeende, behöver inte betyda att det blir mindre politiskt. Någon sådan motsättning, någon sådan brist, existerar över huvud taget inte.

The theater is the political art par excellence.
Hanna Arendt