Det är intressant att se hur vissa processer som började de senaste åren långsamt håller på att förändra den inhemska scenen för experimentell musik. /…/ Det intressanta är att många etiketter inte inriktar sig på mp3-släpp, som ligger ganska rätt i tiden just nu, utan något så otidsenligt som kassettsläpp. Det får mig att känna att jag är med om en andra generationens kassettvåg (den första generationen florerade väl under 80-talet, då jag som mest inte var äldre än fem år). Jag talar främst om etiketter som exempelvis Kassettbolaget svart pyramid, Moptaco Discs, Namenlos, Hästen korset, Klorofyll kassetter, etc.
/…/
nollbudgetetiketter som växer fram. Allt det är ju givetvis fantastiskt, och jag gillar detta fullständiga kaos av små limiterade utgåvor. Och faktumet att ingen vet vad detta leder till. Jag älskar alla försök till uppror mot de etablerade formerna av skivutgivning. Om vi nu alla lyckas ta livet av den gängse uppfattningen att alla artister måste göra ett album också (med 74 minuters speltid och en genomgående tematik, röd tråd eller sound – vad tråkigt!), skulle mitt 2009 vara helt lyckat.
Sagt av Martin Herterich (Hwem) i en liten enkätundersökning som distribueras av ett projekt som opererar under det skönt mångtydiga namnet “Ny musik för hållbar utveckling“, och som inlett en serie evenemang på Lava (Kulturhuset, Stockholm). Söndagkvällen inleddes av en spelning med Timbrogolem, en duo som tidigare endast gjort sig känd just genom ett kassettsläpp. De levererade en tungt monoton vägg av industriella ljud och förvrängd klarinett. Passande till det apokalyptiska tema som gällde för kvällen. Filmvisning kompletterades med en ljudström som Billy Rimgard satte ihop enligt ett visst kopplingsschema. Därtil gratis fika och kassettförsäljning.
(Frågan är väl bara var man får tag på kassettbandspelare nuförtiden.)
Nej, kassetter är förstås inte all musiks framtid. Men ja, skivindustrin är för digital.
10 kommentarer ↓
Om jag ska vara ärlig framstår det mer som gamal vanlig indie-elitism snarare än ett seriöst försök att hitta alternativa distributionsformer. Jag gillar nog vräka-ut-till-vem-som-nu-vill-ha-det stilen som typ Lil’ Wayne kör med bättre än hemliga klubben för invigda.
Henrik: Idén om att allas uppgift bör vara att hitta alternativ för alla andra är underlig. Fram för tusentals temporära hemliga klubbar!
Som den inbitna poppare jag är så vet jag att det alltid finns ett fem-pack dammiga kassettband på Teknikmagasinet.
Och bandspelare borde väl finnas på det bästa stället för teknikshopping — på skroten!
Tuss: Absolut. Och på zigienarmarknaden under bron i Belgrad. Där köpte vi bussens senaste bandare. Jävligt ball med lampor inbyggda i högtalaren som blinkar i takt med basen. Fast bara ena kanalen funkade. Detsamma gäller tyvärr min hemmabandare.
Man kan ju använda nåt sånt här!
http://www.yankodesign.com/2009/02/18/finger-power-works-the-tape/
Rasmus: Tack för uppmärksamheten och fina ord om NMFHU!
Henrik: Du befinner dig på Copyriot och tror på allvar att själva kassetterna är enda sättet som den här musiken når ut och att de involverade artisterna har något emot det? Och att det sitter en stor massa av människor som gråter för att de inte äger den fysiska produkten?
Musiken i den här kassettscenen kanske inte finns på Spotify, precis som motsvarande musik kanske inte fanns tillgänglig i skivaffären, men sprids så klart vidare på massor av olika spontana sätt (förutom att nästan samtliga av banden och etiketterna har myspace-sidor).
Om jag ska välja ett släpp från den här scenen från förra året så väljer jag kassetten med Luva på Klorofyll-etiketten. Så vi kan ju ta honom som exempel (och även musikalisk rekommendation och tips så klart!) Citat från hans hemsida http://www.paxad.net/luva/: “2 september 2008. The Klorofyll cassette has been ripped and remastered from the duplicated tape and is now available to download here: http:/www.paxad.net/luva/ljud/Luva – Klorofyll kassetten.zip
Så musiken är tillgänglig för den som är intresserad och för det fåtal som fortfarande är sugen på små konstiga artefakter så finns det dessutom en liten fysisk upplaga.
Snabba, oinsatta kommentarer om “indie-elitism” känns tyvärr väldigt typiskt svenskt, internationellt kan man ju hänvisa till till exempel The Wires temanummer i höstas om “unoffical channels” (#297, November 2008) där man satte in den nuvarande “kassettscenen” i ett relevant sammanhang:
“CD-Rs and cassettes are the ultimate guerilla media in that they dispense with any notion of permission altogether, whether it’s the freedom to share music you love via mixtapes and dubbed copies of albums or to allow your own music to circulate outside of the label/critic/A&R-sanctioned world of ‘professional’ artists and musicians. The instant nature of the tape or dub or the burned disc allows new music to interact with the world while it’s still at its most potent, before it has been formulated, absorbed and made fully explicable by any forms of critical consensus.”
Jag köpte ett kassettdeck på Emmaus för 200 kr. Det funkar perfekt, och är dessutom snygg – många rattar och knappar!
Vill man lyxa till det kan köpa ett sånt här monsterdäck: http://www.musikborsen.se/frameset.aspx?id=14976&artno=123160&fm=1
Går även att få med balanserade in- och utgångar för några slantar extra…
Men när ska det börja släppas saker på rullband och stereo-8:or igen…?
Andliga företeelser jag gett en fysisk manifestation och andra titlar i den fortgående genomgången av min skivsamling…
Kanske kan man se mitt cd-pysslande, som i allmänhet syftar till att få fram en slutgiltig och defrinitiv version av av ett verk, som motsatsen till den lätt romantiska återerövringen av det flyktiga kassettbandet bland unga konstnärer i piratgen…
Kommentera