Om man anknyter det till den nuvarande rättsprocessen blir det ju högst intressant var gränsen anses dras från åklagarsidan. Tekniken i sig kan knappast vara olaglig. Kvar återstår det som Schollin kallade de tre separata delarna av TPB: trackern, torrentdatabasen med dess sökfunktion och forumet.

Forumet kan vi avfärda på direkten. Den dagen ett forum blir olagligt har civilisationen redan förfallit.

Trackern verkar populär att nämna i TPB-målet. Nu har jag inte detaljkoll i vad trackern vet och inte vet om de torrents den servar. Rent spontant så borde den åtminstone inte veta mer om själva materialet än det som står i torrentfilen. Därför är det omöjligt för trackern att känna till eventuella upphovsrättsbrott. Personligen anser jag att trackern har en roll motsvarande den tex Ciscos routrar har. Knappast olagligt mao, annars kan inga nätverk existera.

Kvar återstår således torrentdatabasen med sökfunktion. Det är vad som mest liknar Google och andra sökmotorer, med skillnaden att Google indexerar automatiskt medan torrentdatabasen på TPB fylls på av användare. Å andra sidan är det ju just torrentfiler som sparas och dessa är knappast upphovsrättsskyddade i sig. Det handlar alltså om en databas med länkar, om än mer avancerade länkar än de traditionella, och metadata kopplad till dessa.

Om åklagarsidan ska kunna vinna målet måste en gräns dras någonstans. Nu minns jag jag inte hur det var, blev det olagligt att länka direkt till upphovsrättsskyddade mp3-filer på en hemsida eller inte? Frågan var uppe för ett antal år sen. Oavsett vilket så kan det knappast vara olagligt att länka till en sida som länkar till material, som vissa påpekar ovan.

Vet inte riktigt vart jag vill komma, det hela är så absurdt. Det känns lite som ett motsägelsebevis: eftersom en gräns måste dras men det inte finns något vettigt ställe att dra gränsen måste således TPB frikännas.

Det enda jag kan se är om någon aspekt av användarifyllda databaser med torrents skulle strida mot lagen (eller mot en kommande lag…) på något sätt. Men då känns det ändå som att det skulle vara användaren i sig som begår det eventuella brottet och att felet själva sidan begår är att inte filtrera det användaren lägger upp… Vi vet väl alla vad grundlagen säger om censur.

Det är uppenbart att fildelning mellan privatpersoner inte uppfattas som omoraliskt av den mytiska allmänheten.

Frågan är nu: har upphovsrättens exemplarframställningsbegränsning någonsin haft en förankring i det allmänna rättsmedvetandet? Jag syftar nu på det som brukar kallas för icke-kommersiell spridning.

Några exempel:

* Studenterna i Linköping brukade spela musik när de byggde SOF. Detta kan knappast kallas för slutet sällskap.

* Fansubbning innan nätet byggde på att man skickade tomma videoband och returporto till någon i en distributionsgrupp som klonade banden. Verksamheten var begränsad, men det kunde ändock röra sig om tusentals kopior.

Jag påstår att det är uteslutande tekniska begränsningar som gjort att det allmänna rättsmedvetandets norm inte har kolliderat med upphovsrättens icke-kommersiella, icke-personliga exemplarframställning tidigare. Jag påstår att det _aldrig_ har funnits någon förankring för denna del av upphovsrätten.

En annan problematisk aspekt av denna fråga är att man aldrig kan veta hur de sidor man länkar till kommer att förändras i framtiden. Exempel: En blog länkar till en recension av en skiva. Efter att inlägget postats kanske den som har hand om den länkade sidan uppdaterar sin recension och lägger till länkar till upphovsrättskyddade ljudfiler. Ska man då kräva att den som länkar ständigt håller sig à jour med hur de länkade sidorna uppdateras?