Under den kommande veckan är det dags för årets upplaga av Svenska ekonomisk-historiska mötet. En massa ekonomhistoriker, och inte så få av oss “vanliga” historiker, samlas i Uppsala för att presentera och kommentera varandras forskning. Sessionernas ämnen spänner över en mycket stor bredd: från långsiktig prisutveckling till judiskt liv i Sverige, från 1600-talets postväsen till datoriseringen av Sverige, och så vidare. Ämnet ekonomisk historia är, på gott och ont, brett och en smula diffust. (Dess ömsesidiga distansiering från nationalekonomin har förresten åter börjat debatteras efter en klok debattartikel av Martin Kragh, ekonomhistoriker och stammis i Copyriots kommentarsfält. Men den saken kanske vi kan återkomma till efter avklarat möte.)
Medverkar själv med ett papper vid en session kring “En ny ekonomis ekonomiska historia“. Det abstract som ligger uppe är dock inte aktuellt. I stället kan i korthet sägas att pappret beskriver hur en diskurs om “den svenska musikexporten” målmedvetet byggdes upp under 1990-talet, i hög grad genom ett taktiskt bruk av statistik. Denna institutionella diskurs – där exporterbara exemplar ges totalt företräde framför direkta musikupplevelser – kontrasteras mot tidigare diskurser om musikekonomi, samt sätts i samband med den diskurs om “upplevelseindustrier” som tog vid kring millenieskiftet. Några godtyckligt valda nyckelord i alfabetisk ordning:
Per Bjurman, Ewa Björling, cd-presserier, creative industries, Export Music Sweden, Grammisgalan, Ifpi, KK-stiftelsen, kommunala musikskolan, Midem, Musikindustrin, Musikerförbundet, musikexport, Leif Pagrotsky, det postindustriella samhället, statistik, Stim, Sverigefrämjande, Topp 40, upplevelseindustrin.
Framöver är detta tänkt att integreras i min kommande avhandlings sista empiriska kapitel, som än så länge är det minst färdiga. Tänk alltså på att det är väldigt, väldigt preliminär forskning – och kom med kommentarer! Det finns en massa Copyriot-läsare med antingen personliga erfarenheter eller akademiska kunskaper som kan tillföra, stärka och rensa ut resonemang!
Den pdf-version som ligger uppe på ekonomhistorikermötets sida rekommenderas inte, då den dels av någon anledning har fått ojämna teckenmellanrum, dels innehåller några pinsamma skrivfel som korrigerats här:
19 sidor text, inalles.
11 kommentarer ↓
Alltsedan jag började läsa ekonomisk historia har jag undrat: heter det ekonomiskhistoriker eller ekonomhistorier? Ämnet heter ju ekonomisk historia och inte ekonomihistoria? Min ena föreläsare säger ekonomiskhistoriska mötet och min andra föreläsare säger ekonomihistoriska mötet. Slutsats: jag kanske borde läsa lingvistik istället…
Job: Ja, säg det. I mina korridorer på SHI tror jag att vi oftast säger “ekonomhistoriker”, även om det förstås låter lite konstigt eftersom det antyder att den man avser även är ekonom. Å andra sidan blir “ekonomisk historiker” också en mycket underlig adverbkonstruktion.
Mycket intressant läsning. Om de empiriska delarna har jag inte så mycket att kommentera (ej insatt) men som vetenskapsteoretiker är det intressant att läsa om kvantifieringens roll och avtagande.
Nerdig som jag är kommer jag att tänka på 1956 års statistikutredning (SOU 1959:33) som är “obligatorisk” läsning för den som vill se den högsta modernismen i sin fulla blom! (den är så vackert skriven att man skulle kunna läsa den som poesi)
Detta borde bli ett minne för kampen.
http://www.youtube.com/watch?v=aXIYGiLlcMo
Hej Rasmus!
Ja, det Svenska Muskedundret är ju en tankefigur som släpas fram då och då… Icke-undertecknad växte musikaliskt upp samtidigt med tjatet om den där tredjeplatsen och tillhör dem som blir rätt irriterade av den därpå ofta följande ABBA-nationalismen (även om väl ABBA hör hemma i en annan tid, som du konstaterar). Jag är nog inte teoretiskt eller empiriskt kompetent, men snäppet mindre ödmjuk än Chris, så jag tänker lite högt om texten. Menar inte att du behöver svara på alla mina halvretoriska frågor om du inte tycker det är lönt. Lyft det som roar dig; bekymra dig inte om det andra.
Det är lite roligt att topplistemakande intensifierades i samband med ett nytt datorsystem hos GLF. Är väl ett exempel på materiella praktiker om något…
Intressant med konflikten inspelad musik–levande musik och Sami-kopplingarna. Men jag tycker det känns lite oklart varför konflikten svaldes upp och försvann till skivindustrins förmån? Okej, slut för förmedlingsmonopolet, men varför blir Musikerförbundet och Sami drivande i musikexport-köret? Trodde de att det var tjänligt för deras medlemmars intressen?
Spännande om skivindustrin sågs som det “moderna och nya”. Det var ju ändå inte så länge sedan. Nu spelar de väl snarare på en roll som traditionens bärare.
Och vadan detta musikexportvännernas agg mot kullager? ;)
Det känns ju skönt att musikskolan fått stöd av exportspektaklet, även om det kanske var ett olycksfall i arbetet… Kanske är det så man ska spänna vagnen och hästen: musikexporten hjälpte kommunala musikskolorna, och inte tvärtom.
Vi kan väl alla räkna upp kretsar där Max Martins eller ABBA-gubbarnas insatser inte direkt är en merit för Svea rikes ära… Borde inte de som önskar Sverige ett rykte som “ungt och kreativt” jubla över the Spectrial?
Jag orkar inte räkna, men undrar i mitt stilla sinne vad statligt stöd till diverse musikexportrelaterade organisationer summerar till. Kunde det inte kanaliseras till något mer modernt och uppdaterat, kanske varje torsdagsafton en dansorkester och statligt subventionerad ärtsoppa i alla rikets tomma folkets hus…
[...] “Det svenska musikundret”: Papper till ekonomhistorikermötet [...]
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Idéprisets tre vinnare har utkorats Möjligtvis liknande inlägg: “Det svenska musikundret”: Papper till ekonomhistorikermötet [...]
[...] näringspolitiskt håll har området var för litet att engagera sig i. Undantaget är förstås pratet om det svenska musikundret med uppblåsta siffror – forskaren Kim Forss skrev uttryckligen i sin första ESO-utredning att [...]
[...] “Det svenska musikundret”: Papper till ekonomhistorikermötet [...]
[...] kommentarerna COPYRIOT | Artisterna i den nya varumärkesnationalismen on “Det svenska musikundret”: Papper till ekonomhistorikermötetHilton Friedman on Artisterna i den nya varumärkesnationalismenCOPYRIOT | Artisterna i den nya [...]
[...] det inte är helt självklart hur man ska göra avgränsningar av den här typen har för övrigt Rasmus Fleischer visat väl i sin text Musikundret (pdf). Posted by Tor M Filed in Upphovsrätt Leave a [...]
Kommentera