Visst var det lite kul av Pastan att göra en dubbel “Hej konsument”-intervju med Peter Sunde och Monique Wadsted. Mest polariserade är de bägge i sina åsikter om färgen gult.
Kulturtidskriften FLM observerar de bägges utmärkta filmsmak med en kul twist tillbaks till ett gammalt Copyriot-inlägg.
Litterärt sett är det svårare att jämföra. Monique läser, förutom oändliga förundersökningsprotokoll, riktigt hyggliga tidskrifter, men nämner ingen skönlitteratur. Peter gillar böcker av Per Thörn samt (sin bror) Mats Kolmisoppi men vägrar säga vad han läser just nu, då det skulle bli “för pretto”. Nå, jag kan avslöja. Jag såg boken ligga framme på hans kontorsplats på Appendix i Malmö: Michel Foucaults Diskursernas kamp.
Teater blir omöjligt att jämföra, eftersom både Peter och Monique är skådespelare i en pågående teaterpjäs, med skillnaden att den sistnämnde på grund av anställning inte kan betrakta den som teater. I stället frågar vi oss vad vi ska göra när tingsrättens ridå går ner för första akten av The Spectrial – vilket enligt planen [pdf] ska ske nästa onsdag den fjärde mars.
Svaret är givet – då åker man till Gubbängen, för att se andra föreställningen av Skattkammarön på Moment:Teater! (Premiären på lördag är dessvärre redan fullbokad.) Smaka bara på beskrivningen:
Skattkammarön handlar som de flesta vet om en skattjakt där den onda piraten Long John Silver gör myteri mot den goda unge hjälten Jim Hawkins. Men i Andreas Boonstras regi är det inte riktigt så enkelt. Moments pjäs handlar mer om moment:teater som sätter upp Skattkammarön och där det uppstår problem eftersom alla vill spela den elaka sjörövaren…
Varför lockar den onde enbenta piraten Long John Silver vår fantasi och äventyrslust och varför är den goda Dr Livesey i den snövita peruken så töntig och närmast bortglömd? Varför var Skattkammarön Hitlers favoritbok ? Vem var hans favoritkaraktär? Följ med moment och ovan nämnda herrar på en sjöfärd utöver det vanliga.
Andreas Boonstra – som förutom att vara regissör tydligen även figurerar både som Adolf Hitler och som Emil i Lönneberga – avslöjar vidare:
Nu repar vi Skattkammarön, en klassisk piratroman där överklassen nästan blir lurade på sin dröm om den nedgrävna piratskatten då besättningen på skeppet visar sig vara pirater. Pojkdröm, matinéäventyr och en fruktansvärd moralisk och klassföraktande viktoriansk dräpa som vi nu håller på att plocka sönder och bygga ihop på en massa olika sätt.
Metateater om pirater – kan det bli mer passande? Piratbyråns plan är att boka 23 platser och ta bussen till Gubbängen. (Anmäl gärna intresse till bussturen med teater. Eventuellt är det redan fullbokat, men fler tillfällen kommer väl.)
Inte att förglömma: Eva Rexeds röst. Ett skäl i sig att åka till Gubbängen nästa onsdag (eller senare).
7 kommentarer ↓
“…där den onda piraten Long John Silver gör myteri mot den goda unge hjälten Jim Hawkins. Men i Andreas Boonstras regi är det inte riktigt så enkelt.”
Nå, i Stevensons original är det inte riktigt så enkelt: LJS var inte alls “ond”, utan en riktigt ämabel rövare, om jag minns rätt, som också undkommer galgen på slutet. Och “klassföraktande”? Jag skulle gissa att det i själva verket är Boonstra som är mycket, mycket enkel, och mycket, mycket förutsägbar: skapar sig en halmroman för att utöva politiskt korrekta dekonstruktioner a la 1992 på.
Fria Teatrar. Någon borde starta en Ofri Teater, som enbart sätter upp ultrareaktionärer som Hebbel, Aiskylos och Strindberg. Eller kanske Kellgrens Gustav Vasa.
Fragmentarius: Jag förstår din kritik, men betvivlar starkt att du har bevistat en föreställning med Moment.
Motsättningen mellan “fri” och “ofri” teater, eller mellan “reaktionär” och “dekonstruktion”, är oerhört trista. Jag tycker inte att Moment faller in i “politiskt korrekta dekonstruktioner”, bara för att de förhåller sig minst sagt fritt till texten. Jag har någon noterat inslag av mer uttalat politiskt “innehåll” i deras pjäser, men uppfattat det som helt marginellt i förhållanden till den teatrala produktionen av närvaro.
Det gäller att, som Hans-Thies Lehmann påpekat, se parallellerna mellan predramatisk och postdramatisk teater.
För övrigt så har Moment satt upp Aischylos, för knappt ett år sedan. Det var skitbra.
De kanske inte kommer att sätta upp Kellgrens Gustav Vasa. Eller så kommer de göra det. I vilket fall som helst så står det inte i motsättning till att andra gör det.
Jag vill gärna föra den här diskussionen vidare!
Teatern kommer bara att ta en paus mellan akterna nästa vecka. Försvaret ska troligtvis pröva om de är att betraktas som operatörer i EG domstolen, vilket beräknas ta två år.
http://piratpartisten.wordpress.com/2009/02/26/summering-av-dag-7/
sorry fel länk, har tappat bort den riktiga :(
Rasmus: Tack för utförligt svar. Jag har förstås väldigt lite på fötterna för att kunna föra diskussionen vidare, då jag som du korrekt gissade inte sett Moment. Jag reagerade egentligen bara känslomässigt på promo-texten, möjligen skriven av någon som inte läst Skattkammarön (själv har jag läst den kanske fem gånger, men senast för minst tjugo år sedan).
Boonstras egen beskrivning “klassisk piratroman” … “Pojkdröm, matinéäventyr och en fruktansvärd moralisk och klassföraktande (tja?) viktoriansk dräpa” kan vara adekvat, när jag tänker efter.
Så: ursäkta, Moment, för mitt fördomsfulla utfall. Hade jag haft möjlighet hade jag gärna sett er Aischylosuppsättning, och även Skattkammarön för den delen.
Jag ska läsa in mig på Lehmann, återkommer kanske därefter.
ÄH! Hörru! Man behöver inte läsa på något för att gå och se vår uppsättning och inte behöver man gilla den heller om man inte vill. Men du kan lita på att jag läst boken jättemånga gånger. Den är verkligen rolig! Puss och kram från Andreas Boonstra
[...] Rättegången är slut, dom meddelas 17 april, kl 11.00. Men misströsta icke, det finns ju fler scener detta utspelar sig [...]
Kommentera