Som fortsättning på förra inlägget om alltför digitala skivbolag postas här ett litet anförande som hölls på ett forskarmöte på Malmö högskola för någon vecka sedan. Tema för samlingen var “digitala ekonomier” och anförandet är tänkt som ett ifrågasättande av det begreppet.
För mig påminner uttrycket “digital ekonomi” om det hopplöst förlegade uttrycket “cyberspace”. Det var, om någon minns det, en idé om det digitala som en separat värld, en värld dit man kunde “flytta” befintliga verksamheter (go digital, go virtual, go online). Olika meningar kunde råda om huruvida det sedan i denna nya värld skulle råda business as usual eller om den tvärtom var en befrielse från allt vad den industriella kapitalismens stått för. För de gnostiskt anstrukna kaliforniska cyberprofeterna rådde det i vart fall inget tvivel om att “cyberspace” innebar en befrielse från våra kroppar av kött och blod.
Jag tänker mig att cyberspaceepoken, där det digitala kunde tänkas som en separat sfär, hade sin stora tid ungefär mellan 1995 och 2005. En sista gång manifesterades den i hajpen kring onlinevärlden Second Life. Minns ni hur mycket det talades om den? Minns ni hur svenska staten under pompa och ståt rentav öppnade en ambassad i Second Life? Jag gissar att den idag är en ruin, befolkad bara av spökrobotar…
Cyberspace imploderade. Samtidigt briserade ett intresse för alla de olika gränssnitt där det digitala kopplas samman med det analoga, det materiella. Bloggandets och fotograferandets koppling till en platsspecifik vardag är kanske det tydligaste exemplet. Det intressantaste är kanske vad som sker i musikaliska klubbkulturer som utgår från digital remixkultur och knyter den till kollektiva erfarenheter vars koppling till rummet kraftigt betonas genom stora bashögtalare – den diametrala motsatsen till de små vita individuella iPod-hörlurar som alla annars bär omkring på.
Tillgången till det obegränsade har samtidigt framfött ett nytt intresse för begränsningar. Insikten om att allt digitalt kan och kommer att kopieras, låter oss på nytt värdera det som inte kan kopieras.
Försöken att diskutera det digitala, som en avskild sfär, har nått vägs ände. I sig är det digitala nämligen oerhört enkelt. Alla nya frågor som digitaliseringen ställer kan däremot bara besvaras om vi övergår till att prata om det postdigitala. Vad händer med ljudfilen efter att den har lämnat högtalarmembranet? Vilka gemenskaper församlas, vilka förutsättningar har de i tid och rum? Vad händer med videofilen efter projektorn, efter att den blivit en ljusstråle som reflekterats mot en yta? Vad händer med texten efter att den blivit en “snackis” som sprids okontrollerat? Allt detta hör till vad man skulle kunna kalla det postdigitala.
Givetvis handlar det inte om att lämna det digitala “bakom sig”, utan om att digitala medier på ett självklart sätt integrerats i varje kretslopp. Kulturfenomen går från analogt till digitalt och tillbaka till analogt, i varv efter varv, de pendlar mellan universell tillgänglighet och kortlivad lokalisering. Dessa kretslopp innehåller flera ekonomier. Ett fenomen kan vandra in och ut ut gåvoekonomier, marknader, monopol, tjänsteutbyten och så vidare. Utgångspunkten måste vara att ingen enskild aktör kan integrera hela kretsloppet under ett paraply, utan saker måste få flyta in och ut.
Sammanfattningsvis: Det finns ingen “digital ekonomi”, däremot är det helt rätt att tänka “ekonomier” i plural.
4 kommentarer ↓
[...] kanalisera detta slöseri på något roligare, något som har mer med musik att göra… något postidigitalt med fet bas, dans och glädje? Det finns så sjukt mycket roligt att göra med ungefär två [...]
[...] övrigt går det finfint i det postdigitala musik- och kulturarbetarlivet. Om man bara jobbar lite på att skapa sin egen arbetsmarknad och inte låter lagstiftarna tvinga [...]
[...] Kanske sågs BBS:erna bara som ett trevligt men improduktivt tillskott: Snacka politik i sajberspejs är kanske kul, men väljarna finns ute i [...]
[...] är om det finns goda exempel på e-demokrati, vad bör undvikas när förvaltningen digitaliseras, är det fel att tala om e-förvaltning som en egen företeelse, är framtidens medborgarskap att vara en hacker, hur byggs låga trösklar för användare in i [...]
Kommentera