I den nya punken får alla vara Malcolm McLaren

En tanke som slog ned på den underbara festen i fredags. Vet inte om det var när vi började sälja ett pappersfanzine för fem kronor just efter att admin ChrisK presenterat en bussrefräng från S23K Acoustic Symphony Orchestra, eller om det var när Piratbyrån brände allt sitt ekonomiska överskott på gratis bubbel åt alla i lokalen för att fira mottagandet av MUF:s frihetspris, eller om det var vid projektionen av videoprojektioner med Kopimi-TV och Carries mix där avsnitt ur alla filmer ur åtalet satts samman till en kortare video, eller om det var när bilbatteriet fick igång technoljudsystemet under efterfesten i bussen, eller om det var när Goto80 gick från bitblues till bitblackmetal, eller om det var hestkobra, eller om det var just i det ögonblick där Ollibolli sa “Inte riktigt tajt, men det funkar” och spontant initierade en övergång från melodiska trombonloopar, över en emergenströskel till en “digital” vägg av oljud. Eller om det var vid ett ögonblick som inte gick att fånga. Troligen. Oavsett vilket: Det låg nog ändå en hel del i vissas utnämnande av The Pirate Bay (eller den lilla kopimistsekten) till “den nya punken“, om än kanske inte på samma sätt som dessa distansierade journalister föreställt sig.

Här finns ju, när det kommer till kritan, det vill säga till det konkreta kopierandet och agerandet, ingenting att förenas i uppror mot. Och någon gemensam estetik står knappast att finna. Allt är kopierat och musiken består närmast i själva kopierandet. Det digitala inte som en slutstation utan som en mellanstation, eller ska vi säga ett membran, ett membran som på ett självklart sätt strukturerar kretslopp av kopiering, kärlek, mutation, urval, smitta, formatförskjutning, glitch… Allt enskilt kan kopieras, men kopierandets gemenskap är oupprepbar. Det digitalas membran är självklart strukturerande i allt som sker, fullständigt oskiljbart från det materiella: kyla, värme, elektricitet, petroleum, bas.
Och det finns ingen som regisserar. Ingen som har överblick. Inga upphovsmän, bara mänskliga och ickemänskliga aktörer. Ansvarigblivanden. Metamanipulationer. I den nya punken får alla vara Malcolm McLaren och det är stört omöjligt för juristerna att avgöra vem som är manager.

Inlägget kommer att kompletteras med valda bilder från festen.

6 kommentarer ↓

#1 chrisk on 22 February 2009 at 1:30 pm

Den nya punken vs. den moderna konstitutionen: 1-0.

Imperceptible!

#2 Hed on 22 February 2009 at 3:24 pm

Sweet! Inlägget får mig att tänka lite på när DJs och skivor kom och själva mediet blev musik.
Mmm malcom McLauren, bra skit ändå.

#3 gabbe on 22 February 2009 at 6:16 pm

http://www.youtube.com/watch?v=73S8BypdlxU&translated=1

passande låt!

#4 Rasmus on 23 February 2009 at 9:24 am

Det låter som en bra fest, när potentialiteten glöder – den nya punkten.

#5 Det gamla och det nya (på managementska) « Jeppelin on 24 February 2009 at 11:51 am

[…] är det fråga om (minst) två konflikter: Dels organisatoriskt mellan mogen branch och en (svårt) omogen, samt en mogen branchs reaktion på disruptiva innovationer (jag har fått hjälp av V. som talar […]

#6 jonas_l on 24 February 2009 at 1:30 pm

Kan vem som helst som jobbar kopimistiskt använda uttrycket “Kopimi” eller finns det kriterier som måste uppfyllas för att man ska kunna ta till den etiketten till vad man själv pysslar med? Dum fråga kanske, jag vet inte.

Kommentera