Är åtalet mot The Pirate Bay ett försök att “kriminalisera en hel teknologi”, som många av oss brukar hävda? Eller är handlar det tvärtom, som Daniel Johansson hävdar, om specifika uppsåt hos specifika åtalade? I slutändan kokar frågan ner till vad man lägger i begreppet “teknologi”.
Bittorrent-protokollet är en teknologi för fildelning. Rättegången handlar inte om att kriminalisera Bittorrent-protokollet. Men det vore ett logiskt klavertramp att därmed anse frågan besvarad.
En öppen bittorrent-tracker är också en teknologi, som (bland annat) bygger på nyss nämnda teknologi, ungefär som att teknologin cykel (bland annat) bygger på teknologin hjul. En öppen tracker är ett sätt att ta protokollet i bruk. Vi kan definiera “öppen bittorrent-tracker” som en tjänst som låter vem som helst dela filer med hjälp av bittorrent-protokollet, i princip utan att de som driver tjänster ingriper i vad som delas.
Åklagarens syfte blir visserligen allt grumligare, men av allt att döma handlar hans åtal fortfarande om att kriminalisera öppna bittorrent-trackers, eftersom dessa underlättar för andra att överträda upphovsrättsliga bestämmelser. Alltså handlar rättegången om att kriminalisera en teknologi. Inte ett protokoll och inte fildelningen i allmänhet, men en viss teknologi för fildelning.
Nu invänder säkert någon att det inte alls går att kalla öppna bittorrent-trackers för en teknologi, eftersom själva öppenhet innebär en viss form av mänskligt handlande, eller snarare icke-handlande. Invändningen förutsätter en dikotomi mellan “objektiv” teknologi och “subjektivt” handlande. Men existerar någon av de polerna i ren form? Knappast. Inte heller protokoll är frikopplade från mänskligt handlande.
Envar som är bekant med Bruno Latour eller Michel Serres har redan hunnit tänka “kvasiobjekt”. Donna Haraway-läsaren tänker antagligen “cyborg”. Dessa begrepp beskriver faktiskt bra vad som är under kriminalisering. Inte en “rent objektiv” teknik, för någon sådan finns inte. Däremot finns – om vi följer det latourska spåret – processer där kvasiobjekten sorteras in i endera facket, objektivt eller subjektivt, teknologiskt eller mänskligt. I en pragmatisk bemärkelse är sådana fack nödvändiga, exempelvis för att kunna upprätthålla lagar, men vi ska inte inbilla oss att polerna någonsin existerar i ren form. Framför allt bör sorteringsprocessen ske öppet.
I detta fall får man fråga sig om inte den väsentliga processen redan är avklarad. Öppna bittorrent-trackers bör rimligen betraktas som en teknik i sig. Men det vore intressant att höra invändningar mot detta synsätt, från Daniel Johansson och andra.
9 kommentarer ↓
Den juridiska processen befattar sig med företeelser i ordets allra vidaste bemärkelse. Huruvida dessa företeelser kan subklassas i teknologier, handlingar eller rörelser är endast av underordnad betydelse i domstolen.
Det centrala kriteriet för dessa företeelser är att de ska existera i en gemensam/allmän/sanktionerad verklighet.
Denna process är generellt sett noggrann i att begränsa sig till att att utvärdera det förflutna. Den överlåter till kommande iterationer av processen att försöka överbrygga skillnaden mellan förståelserna då och nu (eller i vad som anses gemensamt/allmänt/sanktionerat).
Sålunda kan vi inte riktigt säga vad den generella konsekvensen av en dom blir förrän nästa iteration (d.v.s en ny rättsprocess mot en ny företeelse) har påbörjats.
För mig är det påfallande av denna och tidigare informationsteknologicentriska rättsprocesser hur stor roll implementationsdetaljer spelar. Den enorma flexibiliteten i general purpose computing verkar anstränga den juridiska processens förmåga att avgränsa företeelser.
Min förutsägelse blir att både jurister och lekmän kommer att dra generaliserande slutsatser om domen, men dessa kommer att kullkastas i framitda iterationer. Nästa generation av system/teknologi/community kommer att rinna förbi de kriterier som spikade fast den tidigare iterationens företeelser likt vatten.
Ontologens mardröm, liksom. :)
Jag har tänkt ungefär i de banorna kring rättegången, och kring frågan i stort. Till en början (för ganska länge sedan iofs) förstod jag inte varför en lag skulle kunna strunta i hur en teknik implementerats (TPB hostar ju inget skyddat material i sig osv.)
Men det går egentligen att klyva hår kring de flesta lagöverträdelser. Det är bättre om rättsväsendet dömer efter andemeningen i lagen än per exakt definition, vilket ju blir en typ av lek med poler som inte finns i ren form. Om det skulle räcka med uppsåt finns ju en hel sjö av sådant på TPB självt.
Helt för övrigt får jag inte ihop det när så många kallar rättegången politisk, medan försvaret bara jobbar på frikännande genom att peka ut bristande bevisning. Hur är rättegången politisk om försvararna avsäger sig sin “politik”? Men det kanske kommer sådant senare istället (vilket jag hoppas) — hittills har ju nästan bara Roswall haft ordet.
(Å andra sidan vet jag ju inte huruvida TPB-killarna själva kallat den politisk, mer än det där “spectrial”-hittepå’t.)
Ett tänkvärt inlägg på nattekvisten! Tack.
“en teknik i sig” ;-)
tunneldrivning i sig är inte vattenverksamhet
att betrakta dig, i sig, i mig
härligt schönt
Det enda jag tänker är om detta är någon sorts parodi på anglifiering. Teknologi, teknikvetenskap, är det ju inte frågan om. Till sist byts begreppen igen. Likt Roswall själv, kanske.
Jonas B: Ja, det är en anglifiering. Ja, begreppen används inte helt korrekt. Nej, den saken är inte vad just detta inlägg handlar om. Inlägget tar i stället sin utgångspunkt i ett vedertaget likställande av teknik/teknologi med en “objektiv” pol som sätts i motsats till en “subjektiv”.
den politiska delen kommer nog bli tydligare när fokus hamnar på skadestånden och om hurvida det har skett ekonomisk förlust för bolagen
[...] reflekterar Rasmus om intressanta saker, som vanligt, och skriver [...]
[...] Ett åtal mot en teknologi? Mot ett handlande? Eller mot kvasiobjekt, cyborger? [...]
[...] att kämpa emot med totalitära metoder. Vi har samma mål i rättegångssalen där en hel teknologi åtalas bakom fasaden att det är några personer som ska åtalas för brott. Vi har de [...]
Kommentera