Senast i söndags, i P1:s Godmorgon Världen, kördes den redan uttjatade refrängen. Radioinslaget försökte sig på den vådliga frågan om hur vi i framtiden kommer att se tillbaka på dagens strider kring fildelning. Svaret som antyddes blev att vi kommer att se dem som helt meningslösa, ty i framtiden kommer ingen att vilja ladda ned en enda musikfil, ty nu existerar ett företag som heter Spotify. Förutom att man kan fråga sig hur relevant det är om få eller många människor föredrar att hålla sig med lokala musikarkiv, har refrängen en oroande grundton av nihilism. Det antyds nämligen att den bakåtsträvande upphovsrättsindustrin gott kan få förstöra internet, bara vi coola framtidsmänniskor får höra musik i våra högtalare. Berättelsen utgår från att en sak ersätter en annan – förr fildelning, nu Spotify – när det borde vara en självklarhet med en mångfald av samexisterande modeller.
Radion ersatte inte ju grammofonskivan, även om skivbolagens oro för att just så skulle ske motiverade deras kamp för att få rättigheter till musiken i radio. Ett halvsekel senare använder skivbolagen dessa rättigheter (som lagstiftaren i formatnihilistisk anda har “översatt” till det digitala, en översättning som dock medförde en utvidgning från ersättningsrätt till ensamrätt) just mot Spotify.
Igår gick Spotify ut med ett pressmeddelande om hur man tvingats rätta sig efter krav från skivbolag. En del musik tas bort helt, annan ska bara vara tillgänglig från vissa länder (“Geographic Rights Management”, som Brokep uttryckte det).
“Vad var det jag sa?”, frestas man utbrista. Copyriot har ur olika vinklat påpekat att skivbolagen har kniven mot Spotifys strupe och manat till skepsis mot de framtidsanalytiker som tog Spotifys friheter för givna. Gå gärna tillbaks och läs dessa inlägg: ett från november
ett från december och ett från januari.
Funderade på att skriva ytterligare ett efter ovan nämnda radioinslag, men avstod delvis för att varje uns av skepsis inför idén om Spotifys världsherravälde har lett till att tillfälliga besökare på bloggen skrivit rent hatiska kommentarer, inklusive en diagnos om psykisk sjukdom. Varifrån kom dessa arméer av militanta spotifister?
Många som lärt sig gilla Spotify är idag upprörda. Jag är snarare nöjd. Inte på grund av skadeglädje, inte över att minsann få rätt, inte motiverat av någon antipati mot Spotify i sig. Utan för att det trots allt är mycket bättre att detta sker under stormiga former nu, än att det skulle ske smygande, i en hypotetisk framtid där en stor grupp blivit så vana vid Spotify-formatet att de utan protester skulle acceptera att en centraliserad tjänst inskränker deras musikutbud.
Som jag ser saken handlar är det grundläggande i hederlig hackeretik (som för övrigt är nära besläktad med god forskaretik) att problem hellre ska upp till ytan på ett tidigt stadium, än när vi redan hunnit bygga hus på kvicksand. För detta var ju bara ett första exempel på hur skivbolagens har makt att, genom sin kniv på strupen, tvinga Spotify att ändra sina villkor. Nästa gång kan det handla om någonting annat.
För övrigt är det intressant att Spotify inte vill gå ut med vilka artister och skivbolag som det rör sig om. Om detta har de sannolikt fått instruktioner av dessa skivbolag. Upphovsrätten som maktmedel används då inte bara för att säga svartvita ja eller nej, utan också för att diktera hur Spotify får kommunicera med sina användare. En oerhört intressant gråzonsproblematik!
Ytterligare en gråzonskonflikt lär kunna uppstå kring Mutify, programmet som tar bort reklamen, liksom kring de olika Spotify-rippers som redan finns men ännu inte verkar spridas öppet.
Allt detta skrivet i naivt hopp om en någorlunda sansad diskussion i kommentarerna.
15 kommentarer ↓
Vad jag förstått menar Spotify att förutom de skivbolag man inte har kontrakt med, så har artisterna själva aktivt valt att inte låta Spotify sända deras musik.
Själv är jag också nöjd, känns som det finns större möjligheter till ett dynamiskt utbud och dynamiska användningsmöjligheter om vi slipper likriktningen som riskeras med Spotify. Hypen hade vuxit sig oproportionerligt stor.
Adrian: Vad gäller artister, tror jag mer att de aldrig hade gett sitt tillstånd. Spotify hade t.ex. tidigare musik med mitt gamla band, utan att vi givit vårt tillstånd.
Men den stora grejen i inskränkningarna just nu är, av allt att döma, skivbolag som vill bestämma vilken musik som ska vara tillgänglig var och när. Geographic Rights Management, som sagt.
Hela den här nyheten har fått ovanligt stora proportioner. En majoritet av de band som kommer att försvinna är band från små bolag som Spotify inte har kontrakt med, dvs musik som INTE ligger på de stora bolagen. Detta har helt kommit bort i svallvågorna av Spotifys halvt kryptiska meddelande.
Att det sedan finns band som vägrar att se digitala möjligheter – nu senast Tool – är en annan sida av det hela.
Sedan kommer det tredje, som så klart är det allvarligaste, med de geografiska restriktionerna. Exakt hur detta skulle påverka utbudet vet ingen idag, men det troligaste är att det är de mer perifera europeiska länderna som drabbas. Sverige bör ligga ganska bra till på den fronten.
Positivt dock är att det alltjämt finns miljontals bra och udda musik att upptäcka på Spotify. Nu senast var det musik från Licking Fingers, Imperial Recordings och Skugges gamla Starboy Recordings (t.ex. The Slaves och Sofia Talvik) som blev tillgängliga. Det finns alltså ljus i det tillfälliga mörkret.
Ja, jag tror att det är ett tillfälligt mörker. Mängder av bolag står i kö för att få in sina artister i Spotify och om några månader kommer därför det mest obskyra vara tillbaka igen.
Spotifys misstag var att inte rensa borta allt i oktober 2008. Visst, biblioteket hade blivit mycket mindre, men å andra sidan hade de sluppit ta den här PR-smällen nu. Även om jag får ge dem beröm för att ha lyckats få de stora skivbolagen att framstå som de ensidigt “skyldiga”.
[...] spotify sen jag fick en invite av bredbandsbolaget, och är väl en sådär-nöjd kund. Jag har lite för mycket kontrollbehov för att vara nöjd med andras metadata, gillar att lyssna på musik i min ipod och är inte begeistrad över utbudet. För min del är [...]
Ah, härligt med lite vad-var-det-jag-sa-faktor. Lösningen är ju inte över huvud taget intressant förrän den är decentraliserad och erbjudet möjligheter att exportera saker ur svärmen. En “single point of failure” som skivbolagen kan attackera är ju alltid vansklig, även om företaget bakom mot all förmodan skulle vilja väl, och att låsa in median är ju bara korkat.
Geografiska restriktioner.. vem som inte märker av det har väl enbart att göra med var ett visst släpp sker. Numera kan jag inte ens kolla southpark på southparkstudios website, eftersom det finns geografiska restriktioner på rättigheterna. Alltså får jag vänta tills en lämplig torrent dyker upp.. när det gäller nya avsnitt. Ett sådant förfarande är ju omöjligt ifall inte avsnittet i fråga kommer att sändas på nått år i Sverige och torrent är uteslutet. Då sitter man där med begränsad åtkomst och utan möjlighet att kunna ta del av det önskade materialet.
Samma sak kan givetvis översättas i skivförsäljning.
Knappast produktivt och rätt irriterande.
“Spotifys misstag var att inte rensa borta allt i oktober 2008. Visst, biblioteket hade blivit mycket mindre, men å andra sidan hade de sluppit ta den här PR-smällen nu. Även om jag får ge dem beröm för att ha lyckats få de stora skivbolagen att framstå som de ensidigt “skyldiga”.”
Jag tror inte att det är en PR-smäll. Visst kneejerk-reflexen säger “Ni förtjänar inte mina premiumpengar, dumma spotify”. Samtidigt tror jag att genomsnittsanvändaren bara blir drabbad till en mindre procent, vilket gör att den ev. nedgraderar men behåller gratisabonemmanget och laddar ner de saknade artisterna. Fokus för genomsnittsanvändaren ilska kommer därför i längden inte att bli den tekniska tjänstens utan skivbolagens trögrörlighet och vilja att diktera sina egna krav på hur musik ska konsumeras och vad den ska kosta.
Jag tror också att de artister som tydligt säger ifrån, ex. Tool, kommer att att få se en kortsiktig ökning av piratkopiering på sina alster.
Jag vet inte om detta är en slump men det ser ut som en tanke.
http://thepiratebay.org/torrent/4675002/Tool_Discography
För mig ger detta en ganska bekymrande del av fildelnings/skivbolagsfrågan.
Skivbolagen vet att de i princip har blivit ett skällsord, vilket illustreras av att de håller sig annonyma.
Istället verkar de hålla låg profil utåt och håller sina ansträngningar på lobbyplanet; riksdagen tycks ju stifta den ena beställningslagen efter den andra.
Risken är att de aldrig behöver konfrontera sina frusterade kunder eftersom våra förtroendevalda gör det åt dem.
För en lite mer seriös idé (längre än näsan räcker) om hur den pågående upphovsmannarötan kommer att te sig om säg 25 år tror jag att jämförelsen med avskaffandet av skråsystemets privilegier hör till de bästa. (Även Jan Myrdal gjorde ju denna liknelse nyligen.)
När dessa privilegier upplöstes skedde det naturligtvis inte fredligt: frihandeln inkräktade successivt på skrånas lagstadgade ensamrätt på allt hantverksarbete. Till sist kollapsade privilegierna pga att “det allmänna bästa”, “allmänna uppfattningen”, “omvärlden” inte längre accepterade privilegierna.
Jag läste vid ett tillfälle lite av de få dagstidningar som gavs ut på sena 1700-talet, ögnade lite i (kammar)riksdagens protokoll och skrånas företrädare var verkligen helt övertygade om att frihandel skulle innebära ekonomisk kollaps för alla hantverkare, omöjlighet att försörja sig på hantverksyrken, dominans av skräpprodukter, etc. Jag borde tagit referenser på detta hopplösa och idag helt löjeväckande gaggande.
(Någon skulle säkert ännu hävda att de hade iaf delvis rätt, nota bene.)
Mattias skrev: “Jag tror inte att det är en PR-smäll.”
Du verkar få rätt. Stormen har bedarrat snabbare än väntat.
JB: “PR-smäll”, “storm”, whatever. Sånt där är bara fånigt. Jag bryr mig inte om Spotifys PR, snarare om vad jag fick för mig att kalla “spotifismen”, dvs. den ibland nästan religiösa tron på att Spotify (och endast Spotify) är Framtiden och Svaret.
Jag tror att denna teleologiska idé har fått sig en rejäl törn. Men det är för tidigt att utsäga.
Men det är väl klart att musikbolagen hellre ser att dom får sälja “sina” “rättigheter” till ett Spoitfy i varje land i världen (förmodligen ännu hellre till flera Spotify i varje land dessutom)?
Tänk så uschligt lite stålar dom tjänat om dom bara kunde sälja sina “rättigheter” att distribuera “sin” musik till endast ett Spotify som hade en helt global räckvidd utan några som helst begränsningar?
En svindlande tanke…
[...] Copyriot › Postspotifistisk besserwisserkommentar [...]
Spotifister avlöser iTuneister som musikkonsumter med Svaret.
Ursäkta ekonomiteorin, men vad jag hoppas på (och väntar mig) är att fler Spotify-tjänster skapar konkurrens och en mer diversifierad röst gentemot skivbolagen. Att Spotify som ensam pionär tvingades böja sig framlänges för skivbolagens blev man ju inte förvånad över (du förutsåg det visst till och med).
[...] Postspotifistisk besserwisserkommentar [...]
Kommentera