Frankrike är mönstereleven i årets strategirapport från Ifpi

Ifpi har nu kommit med sin Digital Music Report 2009 och i vanlig ordning gör Copyriot (till skillnad från lata gammelmedier) jämförelsen med hur det såg ut förra året. Denna årliga rapport brukar nämligen säga en hel del om hur skivbolagslobbyn lägger upp sin politiska strategi.

Först av allt gäller det att notera vad Ifpi har skrivit om innan men inte skriver om. Förra året hetsade rapporten specifikt mot Sverige, för att regeringen inte lyckats trolla bort The Pirate Bay. I årets rapport nämns varken The Pirate Bay eller svensk politik med ett ord, förutom att man framhåller att en domstol i Danmark på begäran från Ifpi har godkänt internetcensur (utan att nämna det italienska domslutet till Ifpis nackdel).

Precis som för ett står sedan läggs det stora krutet på att förmå nätverksoperatörer att stänga av och svartlista abonnenter vars abonnemang misstänks ha använts för fildelning. Nytt för året är en retorisk figur som upprepas otaliga gånger, om att sådana åtgärder ska ses som att “vidga ansvaret utmed hela värdekedjan“. Att musikens ekonomier skulle kunna reduceras till en linjär värdekedja är oerhört ignorant, men är en typ av företagsekonomisk bullshit som säkert kan få en del politiker på fall.

Ett ytterligare argument som framförs av Ifpi är att fransmän i en opinionsundersökning svarat att de skulle föredra ett avstängt abonnemang framför att dömas i domstol till skyhöga böter. Vilket ju är fullständigt självklart ur den enskilda individens perspektiv. Sådana siffror tjänar bara till att dra undan uppmärksamheten från den infrastrukturella konsekvensen blir att internets måste stuvas om i grunden bara för att skydda en av alla de “värdekedjor” som passerar nätet. Så här skriver rapporten:

The music industry first proposed a solution to the online piracy problem – extending responsibility for copyright protection across the value chain to include ISPs – in 2005. Three years later, government-backed systems of ISP cooperation are being advanced or considered in many countries.
/…/
In 2008 a tipping point was reached, with governments in France and the UK leading the way in looking to ISPs to help bring piracy on their networks under control. In France a draft Creation and Internet Law sets up a system of “graduated response” by which ISPs will write to persistent copyright abusers to educate and warn them about their actions, as a last resort sanctioning them with loss of internet access for between one and 12 months.

Förra årets rapport lyfte fram den svenska Renfors-rapporten som ett föredöme vad gäller att svartlista enskilda abonnenter. Men regeringen valde ju att inte gå så långt och i år har Sverige försvunnit från Ifpis exempelsamling. I stället intar Frankrike den tvivelaktiga rollen som allmänt föredöme.

In France the government continues to set the pace in introducing legislation to require
concrete steps by ISPs to encourage legal music consumption and deter piracy. A new draft “Creation and Internet Law” sets up a system of graduated response by which ISPs will educate and warn persistent copyright abusers and, as a last resort, sanction them with loss of internet access for between one and 12 months. The system targets persistent offenders who have ignored two warnings and will be overseen by an independent authority. Research suggests it will have real impact and that
the number of actual suspensions will be low.
The law was adopted by the government in the summer of 2008 and approved by the Senate in November. It will be voted on by the French National Assembly in early 2009.

Beslutet är alltså inte fattat. Dessvärre är informationsspridningen i dessa frågor inte den bästa mellan francosfären och anglosfären. Vem har mer utförlig information om den för nätets framtid så viktiga strid som nu rasar i Frankrike?

Ifpi gör sig mån om att framställa det som att den beställda lagändringen har stöd i “forskningen”, men undersökningarna de hänvisar till är gjorda av konsultbyråer och med största sannolikhet beställda av Ifpi själva. Som intellektuellt alibi kallar man även in en viss Olivier Bomsel som uppges vara “ledande ekonom” och en nyckelperson i att förmå president Sarkozy att förverkliga Ifpis kravlistor.

Denne Olivier Bomsel uttrycker saken i historiska termer. Enligt honom har internet en teleologi som nu måste beaktas. Informationsekonomin genomgår nämligen, menar han, två naturliga faser. I en första fas byggs bredbanden ut, med en fildelningsexplosion som följd. I en andra fas som därpå liksom av historisk nödvändighet ska följa, ska profiterna flytta tillbaka till den sektor som sysslar med så kallad “content”. Eller som han uttrycker saken:

In phase two, once the rollout of broadband is over, the ISPs have to become fair distributors.

Något sammanhang där denna “ledande ekonom” lägger ut sin speciella teori i artikelform på engelska tycks inte gå att hitta.

Samtidigt visar årets rapport på att Ifpi i någon mån har breddat sin syn på vad en “content”-ekonomi kan vara. De stora orden om omvälvande förändringar i industrin är fler än någonsin.

The music business is moving from a model based only on sales to one of “monetising” access to music.

Konkret syftar Ifpi på vad de kallar “music access”-tjänster. Dock inte framför allt via internet, utan i mobiltelefonerna. Intrycket som ges är att Ifpi helst inte vill se specialiserade musiktjänster, utan låta musiken “bundlas” i mer allmänna kommunikationstjänster: bredbandsabonnemang, MySpace men framför allt alltså de svårhackade mobiltelefonerna.
Smaka på formuleringarna när de skriver om strömmad musik över internet:

Advertising-supported services are a potential way to ween habitual non-payers on to legitimate music services. Research in the US suggests that at least 45 million US consumers are willing to view adverts as the price of listening to music /…/ Existing ad-supported services include Last.fm /…/ and Spotify in Europe.

Det låter inte precis som att Ifpi ser Spotify och Last.fm som några framtida intäktskällor. Däremot verkar man se en nytta i att under en övergångsperiod öka toleransen för reklam bland alla de hopplösa fall som aldrig kommer att betala specifikt för digital musik. Man anar att Ifpi gärna ser att dessa börjar använda Spotify, men för inte den skull inte vill låta tjänster som Spotify överleva under någon längre tid. Helst vill man fösa över lyssnandet till mobiltelefonerna och in i andra “bundlade” tjänster. Ifpi har idag samordningen och befogenheterna att agera så strategiskt om de vill. De sitter, som sagt, med kniven på Spotifys strupe. Därmed inte sagt att de tänker hugga till. Men de har alla möjligheter att invänta framväxten av en kundbas, för att sedan själva lansera en liknande tjänst i mobiltelefonerna medan man tvingar Spotify att långsamt försämras i hopp om att kundbasen ska migrera över till en mer lättkontrollerad plattform.

Nytt i årets Ifpi-rapport är för övrigt att man inkluderar ett kapitel om “Public performance”. Där betonas den ekonomiska betydelsen av de licenspengar som samlas in från restauranger och liknande. Man beställde tydligen en konsultrapport (vad Ifpi kallar “forskning”), som i augusti kom fram till att Ifpi får alldeles för lite licenspengar för detta, i förhållande till det tänkta värde som musiken har för olika verksamheter och som konsulterna på mirakulöst sätt lyckades mäta. Frågan rör mest USA, vars lagstiftning om de närstående rättigheterna faktiskt inte alls ger skivbolagen någon rätt till ersättning när musik spelas i radio eller en butikshögtalare.