Realkapitalism, IX: För företagsekonomin

Alf Rehn är professor i företagsekonomi med särskild inriktning på organisation. Han skriver denna månad på Piratbyråns kampanjsida Bevara Internet, under rubriken “Internet lärde mig vad ekonomi egentligen är“. Samtidigt utkommer han med en lättläst populärvetenskaplig pocketbok som helt enkelt bär titeln För företagsekonomin. Som titeln antyder är det ett slags försvar av en akademisk disciplin, men minst lika mycket ett ifrågasättande av de begränsade synsätten på vad som är “ekonomiskt”.
Bland första kapitlets lästips finns mycket riktigt Den fördömda delen av Georges Bataille och en subtilt batailleansk kritik, helt befriad från namndroppning och begreppsexercis, genomsyrar hela skriften.

Företagsekonomi? Alf Rehn växlar mellan att tänja ut ämnen och att dra upp vetandets gränser. Företag handlar i sammanhanget om att företa sig saker, oavsett juridisk form eller syfte. Ekonomi handlar om allehanda utbyten, med eller utan inslag av pengar, varför det ekonomiska knappast kan skiljas från vad vi kallar det sociala och det kulturella. Ekonomi är ingen avgränsad plats som man kan gå in och ut ur, och definitivt inte ett väsen som kan må “allt sämre” som de ibland säger på radio. Det är inte en sak, utan många saker, utan en enda överordnad logik (allra minst “hushållande med knappa resurser”).

Alla de företagsekonomer som av intellektuell slöhet tenderat att behandla just marknadsekonomi som “mer ekonomisk” än annan ekonomi blir elegant avklädda i Alf Rehns bok. Gåvoekonomi presenteras här inte som ett apart alternativ till marknadsekonomi, utan som intimt sammanflätad med andra logiker, omöjlig att bortse ifrån: “fråga bara en blomsterförsäljare eller en leksaksproducent kring jultid om gåvor är viktiga”.

Värdekedjor är inte totaliteter utan heterogena sammansättningar. En leksak kan uppstå inom den planekonomi i miniatyr som ett industriföretag är, säljas inom en marknadsekonomi och sen genast hoppa in i en gåvoekonomi när en förälder ger den till ett barn, som i sin tur kanske gör den till objekt i en bytesekonomi. Leksaker i bred bemärkelse spelar överlag en viktig roll. Alf Rehn antyder också flera gånger hur orimligt det är att den gängse synen på ekonomi utesluter barn ur alla beräkningar.

i företagsekonomins värld är situationen normalt den att alla föds kring trettio, antagligen genom jungfrufödsel, och har helt enkelt varken sex eller barn.

Företagsekonomer har valt att studera “vuxna” ämnen, sådana där människor tycks handla huvudsakligen “rationellt”, för att själva framstå som “vuxnare”. Men faktum är ju att “skulle folk bara köpa det de behöver för att rädda livhanken skulle näringslivet kollapsa”. Faktum är att organisering i sig kan ses som en onyttig lyx, ur den batailleska allmänna ekonomins perspektiv.

Här, precis som hos Georges Bataille, handlar det inte om att förneka servila begrepp som rationalitet, nytta och effektivitet. Det räcker att peka på deras gränser, vilket Alf Rehn gör gång på gång, blottläggandes paradoxer utan att bli effektsökande.

Ett visst mått av ineffektivitet är till och med nödvändigt för att ett företag ska kunna fungera effektivt, eftersom ett företag måste kunna reagera på förändringar och eftersom det i ett företag måste finnas ett visst mått av handlingsutrymme. Likaså drabbas en alltför effektiv organisation av en slags tankeanorexi, minskad kreativitet, arbetsglädje, potential till innovation och så vidare. Man skulle kunna prata om behovet av redundans, behovet av att kunna anpassa sig och att ha resurser som inte utnyttjas till hundra procent hela tiden.

Vad för slags vetenskap är företagsekonomin? Är dess relation till nyttan enkel och praktisk, som i ingenjörskonst eller medicin, eller tillåts den utveckla sina egna regler, som matematik eller teologi? Svaret är inte definitivt. Företagsekonomi är ett spänningsfält, visar Alf Rehns nyktra genomgång av disciplinens underavdelningar (innovation, ledarskap, arbetsdelning, strategi, organisationsbeteende, marknadsföring, ekonomistyrning…). Områdena flyter över i varandra men alla har sitt berättigande, inklusive området “redovisning” vars uppgift kan sägas vara att skapa “en grammatik för företagsekonomin”.

Totalbetyget som sätts på rådande läge inom företagsekonomin får ändå sägas vara lågt. Bristen på teori är stor och en hel del möter inte rimliga akademiska krav på vetenskaplighet. Fältet befolkas traditionellt, skriver Alf Rehn, av folk som använder “filosofi” som skällsord. Typiskt sett förutsätts att entreprenörsskap
är något odelat positivt som alltid ska uppmuntras, eftersom detta är den roll som företagsekonomer förväntas spela. Men då måste de hålla tyst om den vetenskapliga forskning som visar att många som startar eget företag inte alls blir rika utan tvärtom ofta slutar i alkoholism och depression.
Ändå (eller just därför) levererar Alf Rehn följande radikala förslag:

Jag tror personligen att företagsekonomi bör göras till ett ämne redan tidigt i grundskolan. Inte för att jag tror att vi skall göra barnen till små aktiesparare, /…/ utan för att /…/ uppfostra en generation som inte lika lätt skulle låta sig kuvas av företagsekonomisk bullshit.

Frågan är förstås vilka som skulle bli lärare. Antingen blir företagsekonomi bara ett nytt namn på skolans samhällskunskap, eller så får man inkalla den breda kåren av företagsekonomer med den klassiskt begränsade syn på ämnet som Alf Rehn så elegant klär av.
Samtidigt lyckas här konststycket med att få en reformerad företagsekonomi att framstå som ett fräscht alternativ till en förstockad sociologi. Vid fossilsamhällenas slut framstår visserligen den ekonomhistoriska aspektens relativa frånvaro som en svaghet.
Företagsekonomins kritiska reformation är dock bara påbörjad. I slutet av boken diskuterar Alf Rehn bland annat critical management studies, ett “paraplybegrepp för ett antal kritiska ingångar in i företagsekonomin” sedan ungefär 1990. Han skiljer på två slag av kritik. Dels en som importerar en moral, som vore moralen en black box, vilken används för att döma över företags agerande. Dels en mer intressant “implicit” kritik, som aktivt tar sig an det ekonomiska vetandets gränser.

Kritiken är här inte riktad mot företagen, utan mot en vetenskap som inte riktigt kan se sina egna gränser.

Spänningen mellan gränser och gränslöshet definierar, på ett mycket batailleanskt sätt, Alf Rehns projekt. Företagsekonomin måste överträda sina gängse gränser, inte för att expansion eller överträdelse är bra i sig, utan för att göra gränserna synliga. Därmed omöjliggörs en viss form av teoretiserande, medan nya frågor ställs om hur vi egentligen tänker oss “det ekonomiska”.

Skaffa boken bara, den är löjligt billig. Förresten är det inte en bok utan två. Här behandlades bara den ena. Återkommer till den andra och till dubbelformatet.

Tidigare delar i serien:

• Realkapitalism, I: Rädslan för rädsla, modulerandet av hastigheter
  
• Realkapitalism, II: Politisk förträngning av sedelpressarna
  
• Realkapitalism, III: Fernand Braudel, marknader och antimarknader
  
• Realkapitalism, IV: En något oklar religion
  
• Realkapitalism, V: Drömmar om ädel metall och mätbar tid
  
• Realkapitalism, VI: Brottsregister
  
• Realkapitalism, VII: Formativa moment (1929, 2008) och tre B:n
  
• Realkapitalism, VIII: Loopat ägande

Alf Rehn är professor i företagsekonomi med särskild inriktning på organisation. Han skriver denna månad på Piratbyråns kampanjsida Bevara Internet, under rubriken "Internet lärde mig vad ekonomi egentligen är". Samtidigt utkommer han med en lättläst populärvetenskaplig pocketbok som helt enkelt bär titeln För företagsekonomin. Som titeln antyder är det ett slags försvar av en akademisk disciplin, men minst lika mycket ett ifrågasättande av de begränsade synsätten på vad som är "ekonomiskt". Bland första kapitlets lästips finns mycket riktigt Den fördömda delen av Georges Bataille och en subtilt batailleansk kritik, helt befriad från namndroppning och begreppsexercis, genomsyrar hela skriften. Företagsekonomi? Alf Rehn växlar mellan att tänja ut ämnen och att dra upp vetandets gränser. Företag handlar i sammanhanget om att företa sig saker, oavsett juridisk form eller syfte. Ekonomi handlar om allehanda utbyten, med eller utan inslag av pengar, varför det ekonomiska