Comments on: 1994, ett vidrigt år

By: Christian

Christian — Sun, 18 Jan 2009 02:54:52 +0000

Jag minns 94 som ett väldigt fint år på nästan alla sätt. Jag var på semester till Cypern. Det var en vacker sommar här i Sverige. Det gick väldigt bra i fotbolls-VM. Nelson Mandela blir president. Musikmässigt så släpper Weezer sitt blå debutalbum, Jeff Buckley släpper Grace, Oasis gör sin debut med Definitely Maybe. Några av väldigt bra filmer kommer detta år, The Shawshank Redemption, Pulp Fiction, The Usual Suspects, Léon, Forrest Gump. Gnäll hur mycket ni vill… för mig kommer alltid -94 att vara ett kanonår! :-)

By: rasmus

rasmus — Thu, 15 Jan 2009 18:16:55 +0000

Markus Amalthea: Att “skatepunken” klassades som “punk” kanske inte var grundat på rent musikaliska kriterier, men lätt att förstå med tanke på scenens strukturer. Burning Heart Records gav under tidigt 1990-tal ut både Refused och Millencollin. Till en början gällde också i huvudsak en identisk skate-klädstil för bägge scenerna.

By: rasmus

rasmus — Thu, 15 Jan 2009 16:15:11 +0000

Haha, flera gånger när mitt läsöga träffat artistnamnet "Basic Element" har jag läst "Basic Channel". Lustigt att de är så samtida. Man borde göra en Basic Megamix som sammanför de båda. Oj, Basic Element finns kvar...

By: Hilton Friedman

Hilton Friedman — Thu, 15 Jan 2009 11:08:54 +0000

Vill också nämna Suedes “Dog Man Star” som är en av de bästa skivor som någonsin gjorts i den genren. Kanske den bästa till och med.

By: Jörgen

Jörgen — Thu, 15 Jan 2009 10:19:10 +0000

Det är ju aldrig ute att sparka på ’94 för musikens skull. Det finns så många stolpskott att skratta åt; Basic Element, E-type, Maxx, Melody MC, Culture Beat, Dj Bobo, Rednex med flera.

Dock så ska man inte glömma att oavsett om man diggade med eller mot, så påverkade eurodancen alla. Själv gillade jag vissa av de mer melodiösa alstren som dök upp. I mitt sökande efter melodiös elektronisk musik föll jag bakåt i tiden mot tidig 80-talssynth, musik som fortfarande är mig varm om hjärtat även om jag gått vidare till nya marker.

De som hatade eurodance hade åtminstone en motpol som de kunde utgå ifrån i sin musikala utforskning. Var det de hjärndöda texterna man ogillade, eller det elektroniska soundet? NNs-NNs-NNsbeaten? Det gav en riktning i vilken man kunde söka sig.

By: rasmus

rasmus — Thu, 15 Jan 2009 09:22:50 +0000

Hilton Friedman, du har förstås rätt i att alla år har sina vedervärdigheter. Samtidigt tror jag på något sätt att man kan differentiera. Muskkhistorien är inte en rät linje framåt, eller uppåt, eller nedåt.
Tack för alla kommentarer detta provocerade fram, sjukt kul! Återkommer snart i ett nytt inlägg där jag försöker vidareutveckla vissa aspekter.

By: Hilton Friedman

Hilton Friedman — Thu, 15 Jan 2009 07:37:54 +0000

…däremot vill jag minnas att Prodigy spelades en hel del på mtv 94. En hel del annat bra också. Det har verkligen gått utför med den kanalen.

By: Hilton Friedman

Hilton Friedman — Thu, 15 Jan 2009 07:28:24 +0000

Du har såklart rätt. Basic Channel spelades knappt på skumma klubbar eftersom de renläriga tyckte att de ballat ur när de inte länge lät som dåliga Jeff Mills kopior.

Men som någon var inne på. Går det att hitta något år med ett flertal bra skivor i försäljningstoppen? Är inte “tio-i-topp-listan” alltid dålig? Hur ser den ut idag? Eller för alla del, kolla de hundratoppen på TPB. Inte mycket där jag gillar.

Jag vill minnas perioden 83 – 86 som den sämsta i mitt något så när medvetna musikliv (ja, jag är gammal haha).

By: Rasmus

Rasmus — Wed, 14 Jan 2009 23:05:02 +0000

Weezer, även om de möjligen kan anses ha slagit igenom 94 så var de ju rätt samtida med Sonic Youth. Sen så har de ju framförallt bidragit till high-school rock/popen..

För min egen del var Smashing Pumpkins det enda som var riktigt intressant 94, jag har för mig att jag hittade dem ett år innan och att de blev mindre intressanta efter 95, iom “mellon collie and infinite sadness”.

By: rasmus

rasmus — Wed, 14 Jan 2009 22:31:37 +0000

Basic Channel, Bob Hund, Aphex Twin, Prodigy, hiphopen och så tidig britpop…
Nej, allt var som sagt inte lika illa. Ingen har påstått att bra musik har upphört att existera vid någon punkt under nittonhundratalet. Mycket tyder rentav på att ovanligt mycket bra musik låg i startgroparna just under tidigt 1990-tal.

Men, som sagt ville jag med detta inlägg inte inta kalenderbitarens perspektiv, utan försöka vara realist angående musiklivet i Sverige, vilket är någonting annat än vilka skivor som gavs ut. Hur många ställen spelade t.ex. Basic Channel och annan afrogermansk techno? Vilka reella chanser fanns ens att upptäcka den musikens existens? Vad spelades egentligen på lägenhetsfesterna? Vill vi minnas?

I efterhand förskönar vi gärna historien, men än så länge står jag fast
vid att musiklivet i Sverige var fan inte kul, även om undantag fanns i form av specifika små scener och små klickar av folk med koll.

Hardcore (i Umeå och annorstädes) är absolut en sak som inte får förglömmas. Men även om HC-scenen var vital, hade den knappast kulminerat. Många av de som startade HC-band 1996 lyssnade år 1994 fortfarande på (hemska tanke) Dia Psalma och/eller Millencollin…