Att någon, utom skivbolagens egna anställda, fortfarande orkar bry sig om Grammisgalan är underligt. Att tidningarna skriver helsidor är förbluffande. Att Svenska Dagbladet placerar denna helsida i tidningens A-del, i stället för i nöjesbilagan, är direkt obegripligt. Att artikeln på nyhetsplats är skriven av en skribent som samtidigt sitter i Grammisjuryn, det vill säga är avlönad av Ifpi, är rent pinsamt. Vad blir nästa steg för Svenska Dagbladet? Att låta näringslivsbilagans rapportering från bolagsstämmor skötas av bolagens styrelsemedlemmar?
Grammisgalan är varken mer eller mindre än en branschfest om än med betydligt mer kokain än vad som är brukligt i andra branscher. Främste prisvinnaren betedde sig tydligen som om han var på väg att ta över världen och gormade från scen om att män med öronsnäcka hade tvingat honom att pissa i en kopp. I detta Adam Alsing-ledda sällskap känner sig regeringen 1999-hipp.
Inget ont om de stackars artister som går dit för att få i sig lite gratis sprit (och kanske annat). De pinsamma är alla som inte avlönas av branschen men ändå flockas som flugor kring skit. Om ni vill skildra branschfester, varför inte för omväxlings skull testa att besöka Trämässan i Karlstad eller nåt?
13 kommentarer ↓
Som DN-läsare har jag också noterat det där med att mer “nyhetsmässiga” kultur- och nöjesartiklar har hamnat i A-delen påfallande ofta. Kanske kultursidan redigeras tidigare på kvällen?
Samtidigt kan det inte vara hela förklaringen. Av alla höstens stora arkitekturtävlingar, till exempel, har samtliga bara omnämnts på nyhetsplats. Drar kultur och nöjesredaktionerna bort sig från samtiden?
Att kulturbilagan redigeras tidigare kan vara en förklaring. Å andra sidan torde det vara fullt möjligt att ha sidor under kulturvinjett (dvs. under kulturredaktörens ansvar) även i A-delen. Och det borde definitivt vara möjligt att hitta journalister som inte är avlönade av galans arrangörer. Om man alls ska skriva om tramset.
Morgontidningarnas kulturdelar har deadline redan runt 16-tiden på eftermiddagarna, så därför placeras alltid galaresultat och Melodifestivaler och liknande i A-delen. Det ligger alltså ingen direkt värdering i att det hamnar där, utan är mer en nödvändighet om de vill få in det i papperstidningen.
Som sagt, vilken del något trycks är en rent praktisk fråga, men under vilken vinjett är en värdering och en signal om redaktionellt ansvar. I detta fallet var vinjetten “GRAMMISGALAN|NYHETER”. Samma a-delen innehöll även sidor med vinjetter som “ELITSERIEN|SPORT” vilket tydligt markerade att det inte var nyhetsredaktionens relevanskriterier som tillämpats.
Jag är numera så erbarmeligt trött på musik, och framförallt musiker, att jag allt oftare önskar, i smyg, att IPRED1 kommer att bli så framgångsrikt att hela fenomenet fullkomligt dör ut.
Som jag förstått det hela var artisten i fråga upprörd över sättet polisen agerade. Och jag kan tycka att det är problematiskt att man ska pisstesta personer för att se om de kanske har fått i sig illegala substanser tidigare.
Man skickade tolv (!) poliser för att vara på plats vid oroligheterna.
Och om man uppträder lite för crazy, då blir det åka polisbil ned till stationen.
Det är verkligen en pinsam fest och ännu pinsammare bevakning. Patetisk knark-, kändis- och klädhysteri.
Mer patetiskt tycker jag att det är att ondgöra sig åt att andra intresserar sig för andra saker än man själv, inte hänger med i vad man ska tycka är viktigt, eller har kul på fel sätt i fel sällskap. Borde vara under Copyriots nivå. Likaså förbluffande att fövänta sig några som helst relevanskriterier för tidningarnas nyhetsvärdering. Jämför exempelvis med sportbevakningen som ofta får förstasidor.
Per: Jag kan också tycka att knarkpolisens agerande i samband med diverse festligheter är minst sagt problematiskt, även om de lär gå relativt varsamt fram här jämfört med hur de t.ex. mosade technoscenen. Jag är över huvud taget motståndare till att det i Sverige (till skillnad från nästan hela övriga världen) är olagligt att ha klassade substanser i kroppen. Vilket inte betyder att jag diggar kokaindrivna fester.
Ctail: Jag hänger inte riktigt med på varför det skulle “vara under Copyriots nivå” att kommentera nyhetsvärderingar. Överlag tycker jag att bloggare i alltför hög grad ältar vad som skrivs i massmedierna, på nivån av enskilda formuleringar, till den grad att de ignorerar prioriteringarna. Kanske är det som gammal journalist jag trots allt kan intressera mig för sådant som under vilken vinjett saker hamnar och att man låter personer som står på Ifpis lönelista skriva om Ifpis firmafest.
(För övrigt har jag inte kallat någonting patetiskt. “Patetisk” är inget ord jag skulle använda som skällsord. Tvärtom vore det utmärkt om rapporteringen från dylika galor kunde ha lite mer patos, fast framför allt mer kritiskt sinne. Ordet jag använde var “pinsamt”.)
Sen var ju ett syftet med detta inlägg också att återlänka till det tidigare inlägget som specifikt kritiserar regeringens hånglande med Ifpi (genom utdelande av ett statligt “musikexportpris” på Ifpis firmafest).
Det var högst medvetet som jag bytte pinsamt mot patetiskt. Pinsamt är nämligen någonting jag reserverar för mina egna dumheter. Jag kan inte tycka att någonting någon annan gör, utan att jag har någon del i det, är pinsamt. Kanske var det just din användning av ordet pinsamt som fick mig att tycka att inlägget var patetiskt – i betydelsen känslosamt på ett löjeväckande sätt.
Va, har det varit grammisgala?
Jörgen L: Precis, så ska det låta! :) Jag drabbades av informationen mest för att nån råkade dela ut SvD gratis vid pendeltågsstationen.
#5 Shit vad läskigt. Jag har under flera år gått omkring med en obehaglig känsla i hela kroppen när jag tänker på musikbranschen. Jag försökte verkligen titta på Grammisgalan men kände mest bara förvirrat äckel och var tvungen att titta på något helt annat.
Har inte riktigt kunna sätta fingret på vad och hur, men så läste jag din kommentar. Då slog det mig att det är just exakt på millimetern DEN känslan och de tankarna du uttrycker som tyngt min kropp och förgiftat min själ alla dessa år.
Åt helvete med musikbranschen!
Kommentera