Efter introduktionen av kopimi i förra numret av Glänta sätts begreppet i bruk redan i nästkommande nummer (4/08), som utkommit i dagarna. När Kalle P och Chris K skriver om smitt(ont)ologi och panspektrocism och referenspunkterna stakas ut ungefär såhär: Gabriel Tarde -> Gilles Deleuze -> Bruno Latour -> Manuel DeLanda -> FRA -> kopimi.
Antagligen kommer författarna snart att göra artikeln tillgänglig i sin helhet via sina bloggar. Tills vidare kan Copyriot bjuda på avsnittet om kopimi, som på lagom akademiskt vis refereras till en beskrivning i en tidigare artikel, som råkar vara betecknad med ett namn (mitt) – naturligtvis finns en uppsjö av, ibland motstridiga, sätt att åskådliggöra kopimi, såväl textuella som andra.
Så här står det att läsa en bit in i Glänta-artikeln:
Ett annat sätt att fånga replikatorers väg genom naturkulturer (Haraway, 2008) är genom begreppet ”kopimi”. Detta har en dubbelvikt mening – det är dels ”ett imperativ”, men även ”en livshållning, animerad av lusten till att kopiera och kopieras” (Fleischer, 2008). Fleischers estetiska vitalism står i perfekt resonans med Tarde, för vilken varje innovation väntar på första bästa tillfälle att blomma ut i miljontals kopior.
En sommarhit, ett danssteg, en ritornell – alla har en potential att kopieras, och är själva kopior av andra replikatorer. Imitationen, kopian, är dock aldrig exakt. För Tarde innehöll imitationen ett potentiellt överskott, som när som helst kan göra att imitationen viker av för att bli en ny innovation. Sådana clinamen märks tydligt i olika remixkulturer – alltifrån tidig hip hop till dagens mash-up-genre – där mutationer och aparallella evolutionsprocesser ständigt skapar nya kompositioner. Fertila remixkulturer uppstår vid den tröskel då mutationernas hastighet överskrider upphovsrättshavarnas möjligheter att stoppa smittan. Skivbolagens förhållningssätt till fildelningen har alltså – till dags dato – följt en panoptisk logik.
Samtidigt finns det aktörer som följer ett mer panspektriskt tillvägagångssätt – tänk Last.fm som skapar metadata kring musiklyssnarnas preferenser. Det finns även enskilda upphovsrättsinnehavare som börjat acceptera att kopimismens imperativ har slagit igenom på bred front. /…/
För att återgå till kopimi-begreppet: imperativet ”kopiera mig!” bör inte enbart förstås etiskt, utan kanske främst ontologiskt. Detta betyder inte att vi människor inte känner något i relation till imitationen – tvärtom:Det finns inget mer naturligt än att de som älskar varandra skall kopiera varandra, eller, snarare, då detta fenomen alltid till en början är ensidigt, så skall älskaren kopiera den älskade. (Tarde, 1903:217)
Om ens “estetiska vitalism står i perfekt resonans med Tarde” är det väl bäst att läsa dennes huvudverk från 1890, vilket är vad som citeras här ovan. Medan de flesta utanför Frankrike känner dess titel som The Laws of Imitation, kan ett sätt att känna sig lagom alternativ vara att i stället läsa Die Gesetze der Nachahmung. (Ett problem med översättningar från franska till engelska kan vara att språken i hög grad är bedrägligt lika. Från franska till tyska blir mer av en riktig översättning, som dessutom handlar begreppsligt närmare svenskan.)
Följande exemplar, ur den stilrena suhrkamp taschenbuch-serien och med tryckår 2009, inhandlades förra veckan på Schwarze Risse i Berlin. Bakom boken skymtas en (något sömnig) “estetisk vitalist”:
13 kommentarer ↓
Jag blir irriterad när jag läser något som verkar väldigt intressant, fastän jag bara försår en tredjedel.
Jörgen L: Bli inte det. Ingen kan förstå allt. Själv kan jag t.ex. läsa artiklar i Nature som verkar väldigt intressanta, utan att jag förstår mer än max en tredjedel. Sånt är OK – och en tidskriftssfär eller bloggosfär där alla alltid riktar sig till alla vore en död och steril sfär.
Sen är det förstås så att vissa av begreppen i citaten har introducerats tidigare i artikeln.
Som evolutionär biolog tänkte jag bara kommentera lite kring användandet av begreppet mutera, eller mutation. En mutation är i traditionell bemärkelse som bekant en slumpmässig förändring av en nukleotid i genomet hos en organism.
Jag tycker att man kan ifrågasätta om förändringar i text eller annat kulturellt uttryck enligt kopimi, dvs. remix och liknande verkligen är en slumpmässig förändring av en (extremt) liten del av den underliggande texten eller dylikt. Det är möjligt att så är fallet i vissa fall, och en gissning är att viss post-modernistisk konst fungerar på liknande sätt för att ta bort skaparens roll, men ofta tror jag att det finns en tanke bakom förändringen vilket rubbar på idén om slumpmässighet hos mutationen.
Å andra sidan verkar mutationshastigheter kunna variera över tiden med tex högre intensitet vid hög selektionskraft. En möjlig analogi till kultur skulle kunna vara att en liten del (typ ord eller bokstav) i det som kopieras har stor betydelse för betydelsen och att den “kulturella selektionen” kommer att gynna och stimulera förändringar i denna del.
I vissa fall skulle kanske en analogi till sexuell rekombination (den genetiska blandningen av egenskaper från båda föräldrarna) fungera, till exempel när man pratar remix. Då ligger fokus (oops) mer på sammanblandningen av saker istället för på förändringen.
Hur som helt ville jag nog bara förtydliga att förändring och mutationer inte är analogier.
Det ska bli spännande att följa kopimi-smittan!
Kom på en grej till angående förra kommentaren. I analogin om sexuell rekombination kan man, när man känner till underlaget (tex genernas funktion), styra vad resultatet blir och då kommer man bort från kravet på slumpmässighet. Det blir en slags artificiell selektion som bäst kan liknas med avel etc.
Korsbefruktning är ju ett ganska vanligt förekommande begrepp när man pratar idéer vilket borde fungera i kopimi resonemang.
Bra Breakdown – vi behöver fler evolutionärbiologer i kulturdebatten. Darwinjubileum; vår tid är nu!
PS. Man kan dessutom ladda ned Laws of Imitation.
[...] Kopimi-smittan muterar vidare i Glänta [...]
Kalle P: Tack för tipset!
…och så kan man kombinera Tarde med Elias Canneti´s “crowds and power” och göra större delen av Kapitalism & Schizofreni överflödig.
mer tips:
Ett fantastiskt bra Tarde-komplement finns i och med “The Social Psychology of Experience: Studies in Remembering and Forgetting” av David Middleton och Steven D.Brown, som behandlar Tardes lärjunge Maurice Halbwachs, samt Bergson, för att fertilisera samtida social-psykologi och diskurs-analys.
Om man är intresserad av förindividuella fält av mimetiska strömmar och hur de inkluderas i subjektet så är Pierre Janet en gammal stabil startpunkt, i samma kluster som Tarde och Bergson, och då även given läsning för Leibnitz-omhuldare.
Om man ska plocka in mer begrepp från evolutionsbiologin så tycker jag att “reproduktiv isolation” är väldigt användbart. För att förändring gå från att bara vara antydd, som i en population där små variationer uppstår och dör ut med en generation (en slags entropi), så krävs isolation för att variationerna ska förfinas och bli mer bestående.
Fält av memetisk reproduktiv isolation!
Familjen till exempel, en instängd miljö där beteende- och diskurs-flödenas noder under längre tid är begränsade, barnet är extra påverkbart och låter sin kultur (föräldrarnas och dagispersonalens egenheter) stå som modell för kulturen i allmänhet, för att sedan på skolgården och torget möta varelser grodda i andra reproduktiva isolationer och därmed en större mimetisk dynamik.
Inga värdeomdömen här; memetisk reproduktiv isolation kan borde vara studiecirkel och diktatur.
Jag använder begreppet som ett slags flödesgeografiskt verktyg.
De som på allvar tycker att kulturens förändring kan betraktas som analogt med genomets förändring tycker lite olika om huruvida kulturell evolution skulle vara Darwinsk eller Lamarckisk (inget elakt ment, Lamarck), alltså drivas av slumpvis mutation eller av generationers ansträngningar. Jag tror bestämt att både Richard Dawkins, Stephen Jay Gould och Edward O. Wilson skrivit om det på olika ställen, men minns inte vem som tar vilken ståndpunkt…
[...] i anslutning till inlägget Om mutationer, i sig ett inlägg generaret av diskussionen till ett tidigare Copyriot-inlägg, tar sig ett antal evolutionära biologer och biokemister sig välförtjänt ton och hjälper till [...]
[...] Kopimi-smittan muterar vidare i Glänta [...]
Kommentera