Förövrigt tror jag att ett Plusgirokonto är en fungerande temporär lösning, vad avser spårbarhet och redovisning. De flesta internetbanker fixar att göra inbetalningar dit och vill man donera anonymt går det bra på närmsta bankkontor med sedlar i handen (men tyvärr mot en avgift). Möjligheten till regelbundna överföringar och så vidare är också ganska bra.
Men som sagt, en temporär lösning.

fondera, avsätta medel till en fond.

att svärmfondera något.

Håller dock inte med om att svenskan är en plattysktysk dialekt. Vi har ett gemensamt ursprung och senare massiv inlåning av både ord, ordbildningar och grammatiska konstruktioner, men jag tycker att det är mer än “något överdrivet” att kalla det plattysk dialekt. Men ok, jag har inte läst vad stringberg skrev och kommer nog aldrig göra.

http://www.corren.se/archive/2009/1/1/k1jwbgvxsj8j3y5.xml

Utmärkt idé, Snurre!
Du tycks t.o.m. antyda ett namn: Skramlr.

Håller tummarna för att en skattejurist ska dyka upp här (eller på sin egen blogg) och reda ut det tekniska…

Man kan jämföra med välgörenhetsorganisationer, de får ju sina pengar på det sättet, ofta öronmärks pengarna till ett visst projekt eller en viss kampanj genom att ett kodord skrivs på talongen (i praktiken används sällan en riktig talong, utan ett webbformulär) i samband med inbetalningen.

Jag tror det är möjligt att införa någon slags skramlbank där donatorer och mottagare har skramlkonton och sen administreras det på något smart sätt.
Där skulle man kunna ställa in om man vill att saldot ska vara synligt för alla, lösenordsskyddat, synligt enbart för donatorerna och mottagaren eller inte synligt för någon annan än mottagaren.

Det är ju det här skattejuridiska problemet som krånglar till det.
Vilken organisationsform skulle passa bäst? Stiftelse? Ideell förening? Ekonomisk förening? Någon form av bolag?

Jag tycker inte vi ska glömma orden som inte betyder pengar. “Funding”, från “fund” både som verb och substantiv tycker ju jag snarare har mer med generellt kapital för verksamhet (eller för livet) att göra.

Kapital skulle kanske fungera, men jag skulle tycka det vore bra om det pekade mer mot verbet “fund” (“to get crowdfunded”) än substantivet… Crowdfunding… Jag associerar mer åt -skramling, kanske -insamling, än åt t.ex. -cash.

Men fortfarande, man blir ju ‘crowdfundad’, det är alltså mottagaren, inte givaren som är fokus.

Rick was crowdfunded. We crowdfunded him. There was a crowdfunding campaign.

Det borde gå att använda på liknande sätt. Äh, jag vet inte…

Vimmel-, flock-, hop-, klung- och svärm- känns alla som utmärkta förstaled. (Mindre lyckade är, enligt min mening, orden “publik” och “folk”.)

Andraledet bör ha högst två stavelser, alltså utgår “finansiering”, och “avlöning” är direkt missvisande eftersom lön antyder en motprestation. “Sponsring” ligger kanske på gränsen. “Skramling” tycker åtminstone jag låter bra, de refererar till ett ljud vilket alltid är fantasieggande, väcker tankar på gatumusiker och kollekthåvar.
Mindre aktivitetsbetonade men likväl catchiga (nej, jag har inte sagt att jag motsätter mig engelska låneord) är Påls -cash, -klöver, -flis, -deg.

Så. Detta sagt om den språkliga diskussion som föranleddes av inläggets sista parentes. Förhoppningsvis kan vi även diskutera sakfrågan.

Party: Mycket konstruktiva tankar på en sajt. När du nämner begreppet “kreatörer” väcks dock frågan om sajten ska begränsa sig till att skyffla pengar till sådana som “skapar” vad som i upphovsrättslig mening kallas “litterära och konstnärliga verk”. Lite tråkigt tycker jag, eftersom det implicit tar tillbaka allting till att belöna poiesis (tillverkning) men inte praxis (handlande). Målet jag är ute efter är att kunna belöna handlande, oavsett om det är konstnärligt, politiskt, bloggigt eller bara excentriskt.

Även t.ex. någon som rippar, väljer, subtitlar och klipper i filmer borde kunna belönas.

Mr. Profit: Intressant tanke med de tre nivåerna. Dess mappning gentemot begreppsparet poiesis/praxis tror jag man får lösa upp lite, för visst kan man ge pengar med klara eller vaga krav om praxis (det är t.o.m. vad som kännetecknar postfordistiskt arbete, enligt Paolo Virno). Lärare och performing artists sysslar med praxis, även om inspelningsmedierna sedan drygt 100 år luckrat upp gränsen mot poiesis/tillverkning.

Det är nog så att crowdfunding motsvarar tidens allmäna uppluckring av gränsen mellan arbete och fritid (eller att frågan om motprestation blir alltmer diffus). Om det växer kommer nog mycket riktigt kraven på lagändring som på beställning. Intressant nog är det helt öppet hur dessa frågor hamnar på den gamla partipolitiska vänster/höger-skalan.

Micke VK: Ja, visst tycker man att en så enkel tjänst som transparenta bankkonton borde finnas! Jag känner dock inte till en sådan. Vet någon?