Bara att gratulera Rick Falkvinge som tycks ha fått god utdelning av sin vädjan om donationer för att försörja sig. Hur bra står dock skrivet i stjärnorna.
En massa människor som uppskattar vad han gör (och att han inte behöver lönearbeta heltid för sitt uppehälle) skänkte i vart fall 100 kronor var, i ett lyckat exempel på så kallad crowdfunding.
Rick Falkvinge vädjade i egenskap av enskild person, även om han använde Piratpartiets nyhetsbrev vilket väckt ett antal berättigade frågor både inom och utom partiet, angående indirekt arvodering av partiföreträdare. Här ska dock dryftas några mer allmänna idéer som exemplet kan väcka. (Den som vill diskutera personer eller partier kan alltså lämpligen göra det på någon av de sidor som just har länkats.)
Crowdfunding är en möjlighet inte bara för nischade bloggare och aktivister, utan även för olika former av (levnads)konstnärer som under kortare eller längre tid sysslar med saker som uppskattas av andra. Begreppet “levnadskonstnär” må ha spretiga konnotationer, men kan å andra sidan etblera premisser som går bortom den alltför kända modellen där “fans” donerar till en “artist”, underförstått i utbyte mot att de konsumerar artistens slutprodukter. Den diskussionen är alltför präglad av ett tråkigt upphovsrättstänk. I stället för att bara stödja produktion (poiesis) är att stödja mänskligt handlande (praxis) – oavsett vilken slags spår det lämnar eller inte lämnar efter sig. Donationerna till Rick Falkvinge utgör ju faktiskt just ett stöd till en praxis, en modell som inte behöver begränsas till kategorier som “politik” eller “konst” (eller för den delen “blogg”).
Rick Falkvinge bad folk att sätta in pengar direkt på hans bankkonto, för att undvika arbetsgivaravgifter och skatter som hade behövt betalas om pengarna donerades till en organisation som sedan anställde honom. Detta är fullt begripligt och i sig ingenting konstigt. Gåvor är tillåtna. För att något ska definieras som gåva av Skatteverket får det dock inte förväntas någon motprestation. Frågan om underförstådda motpretationer är utan tvivel en stor gråzon, men kanske kan lösas genom formella avsiktsförklaringar från givaren. Den som har bättre koll på skattejuridiken får gärna kommentera detta.
Desto mer intrikat är frågan om transparens. När någon ber om donationer rakt in på sitt bankkonto finns ingen möjlighet för utomstående att veta hur mycket pengar som kommer in. Garantier om att gåvor över en viss summa ska skickas vidare någonstans blir i praktiken till tomma ord. Än värre är att blotta misstanken om att mottagaren fått “för mycket” lätt kan få givare att avstå, även om dessa misstankar bara är ogrundade rykten.
Problemen skulle kanske kunna lösas genom någon form av “clearinghouse”. Kort sagt, en pålitlig organisation varigenom donationer kan slussas och summorna publiceras öppet, övervakad av pålitliga revisorer. Samtidigt skulle den kunna ha ett standardformulär där givarna klargör att de inte förväntar sig någon motprestation. Ändå skulle en sådan organisation nog inte undkomma dilemmat om hur gränsen dras mot mottagare som försöker använda den för ren försäljning av varor – eller för att finansiera individer som befinner sig på terroristlistor.
Gör då lagstiftningen det omöjligt för crowdfunding att bli mer transparent? Några lösningar måste finnas. Om inte annat kan blotta diskussionen om hur de kan utformas bli lärorik.
(Transparent crowdfunding – vad är det för språk egentligen? Låt oss snacka svenska. Transparent betyder ju bara genomskinlig, och som översättning för crowdfunding testas härmed neologismen “klungpyntning”! Uppfinn gärna en bättre.)
28 kommentarer ↓
Mailade faktiskt skatteverket och frågade hur de ställde sig till detta fall och även till de fall där bloggare, artister, datorspels och programutvecklare har en paypal knapp på sin site.
Många har det bara för att det är dumt att inte ha om det råkar vara så att nån vill bidra. Och i förlängningen hur är det med Google annonser etc.
Skattemyndigheten var väl ute och ville ta hjälp av isp’er för ett tag sedan för att kunna beskatta internet inkomster, dock har jag för mig att de gick bet.
Det är en intressant fråga som jag tror de är tvugna att fundera hårt och mycket på.
Sen en annan grej, har själv funderat en hel del på hur man skulle kunna förenkla för “kreatörer” att låta “fans” hjälpa till genom bidrag på ett lätt sätt.
Tänkte mig för ett tag sedan skapa en portal där man som bidragsgivare skulle kunna lägga in stående överföringar och disponera dessa på ett sätt som man väljer fonder idag.
Kanske jag lägger 300:-/månaden för att låta 10% gå till Timbuktu, 56% till Röda korset och slutligen 34% till nån annan.
Jag tror det finns otroligt mycket praktiska problem men tanken känns bra. Men en an huvudpoängerna måste vara att den organisation som sköter det hela måste vara toktransparent så att alla transaktioner syns och det måste troligtvis finnas trovärdiga personer eller organisationer bakom.
“Vimmelfinansiering”?
………….distribuerat (“klustrat”, men det känns väl kanske liiiiiiiite 2006) vederlag?
“Klungpyntning” var ju inte snyggt någonstans. Johan Ronströms “Vimmelfinansiering” var bättre, “gruppfinansiering” eller “massfinansiering” skulle kanske också fungera. Hur översätter du “crowdsourcing”, förresten? “Klungkällbeläggning”?
Det finns ju några organisationer redan idag som är väl intrimmade på jobbet med ta in småsummor från allmänheten och fördela till behövande individer, föreningar eller företag. Anta till exempel att STIM ville använda sin expertkunskap och sina fina (men lite långsamma) rutiner för att vara clearinghouse för alla sorters betalningar till registrerade upphovsmän och levnadskonstnärer!
Är inte transparent ett svenskt ord? Låneord kanhända, men i alla fall? *förvånad* Opacitet är ett sånt där ord också, som kanske går att använda.
Publikstiftning eller gruppfinansiering?
Mycket intressant skrivit om poiesis vs praxis som fick mig att tänka.
Jag tänker mig nog tre nivåer av “resurstransfereringar”:
1. Resurser givna med uppenbara krav på motprestation. Tänk snickare, webbdesigner och lärare. Uppenbart skattepliktiga pengar.
2. Resurser givna med vaga krav. Tänk julklappspengar som ska vara “grundplåt till en jorden-runt-resa” enligt farmor. Pengarna är dina även om du inte åker på jorden-runt-resa, så länge de inte går till något som är helt tvärtemot givarens intention, t ex supa upp farmors pengar till resa. Alltså, det finns krav på motprestation, men det är alldeles för vaga krav för att passa in i punkt 1 ovan. Tveksamt om detta skulle vara skattepliktigt (eller isåfall orsaka ramaskri bland Sveriges familjer). Här kan man tänka sig att donationer till Piratpartisten Falkvinge hamnar.
3. Resurser givna utan krav. Här åtnjuter mottagaren så stort förtroende att gåvan inte kommer med några krav. Man utgår från att gåvan blir väl omhändertagen och behöver inte mikrohantera den med krav om det ena eller det andra. Skulle personen missbrukr detta sinar så klart framtida gåvor, men det förändrar inte det faktum att den första gåvan var given utan några krav alls. Denna typ av gåva är ej skattpliktig alls numera. Här kan man tänka sig donationer till privatpersonen Rick.
Omsatt i poiesis och praxis:
1. Poiesis? (specifik produktion)
2. Poiesis (allmän produktion
3. Praxis (generellt handlande/existens)
Risken/möjligheten finns ju att crowdfunding blir mera allmänt gångbart, och då kommer Skattemyndigheten säkert att reagera på något sätt med krav på lagändring. Kanske som tidigare med en maxsumma om donationernas omfattning. Samtidigt avskaffades just gåvo- och arvsskatt (rätta mig om jag har fel) för att företagare skulle kunna ge till familjeföretag vidare till sina barn/släktingar/lärlingar, t ex hantverkare och jordbrukare. Om en jordbrukare med en gård värd 10 Mkr tvingas skatta 3-5 Mkr av dessa (går att räkna på många sätt) för förmånen att få se sin son eller lärling föra hantverket vidare, så skulle få om några ta över familjeföretag. Allt skulle säljas till de som kan betala och stora blir större. Crowdfunding är alltså (vad jag vet) problematiskt skattemässigt, men rent demokratisk/moraliskt är det helt suveränt, eftersom många med väldigt få individuella resurser kan vara med och hävda sig utan att det kostar andra något.
Inskramling?
Tack för alla mycket bättre ord. “Klungpyntning” var förstås klumpigt men funkade uppenbarligen som start. Förresten, vad sägs om “flockskramling”? :)
Övriga intressanta tankar som kommit upp kommenterar jag under onsdagen.
Lite synkade synonymer:
Juntagage
Hophonorar
Hopcash
Koppelkomst
Klungklöver
Troppgrus
Falangflis
Klungflis
Klungdeg
Klungpynta låter bra tycker jag, eller mångpynta. Frågan är hur man säger när man vill göra initiativtagaren/mottagaren till subjektet? “Hon lyckades dra ihop klungpynt till hela projektet”?
F ö borde det väl gå att fixa nån slags offentligt transparent bankkonto någonstans, det måste väl redan finnas?
Publik bidragsgivning.
(Publik blir dubbeltydigt… Vilket alltid är trevligt.)
“beundraravlönad”? Eller kanske mer neutralt “folkavlönad”?
Vad sägs om Klusterfinansiering?
Jag gillar flock-, men -skramling? Du verkar sugen på att få det att låta slangigt.
Vad säs om att hitta nåt ur gammelsvenska? Typ hopgäldad eller något mer korrekt men i samma anda?
Frågade mina vänner om vad det skulle kunna tänkas bli på isländska och de sa hópfjármagn, typ hop-fä-förstärkning eller flock-anslag eller nåt sånt. Tyvärr inte alls användbart i svenska.
svärm- är ju annars sjukt coolt.
svärm-betald. Fast betald känns lite tyskt om vi nu e ute efter att undvika utländska.
Gruppsponsring?
Angående den allmänna frågan om svenska kontra utländska ord, så har Emma förstås rätt i att “transparent” finns på svenska, men jag är av uppfattningen att engelsk-latinska ord bör undvikas i de fall som svensk-germanska fungerar minst lika bra. “Genomskinlig” är kort sagt snyggare, och har större möjligheter till att vrängas till varianter.
Zes: Tyskklingande ord för inte undvikas utan uppmuntras, ty svenskan är til syvende og sidst (danskt låneuttryck) en plattysk dialekt, som Strindberg hävdade. Något överdrivet förstås, men ändå. Utmärkt initiativ, Zes, att kolla upp gammelsvenska och isländskan!
Vimmel-, flock-, hop-, klung- och svärm- känns alla som utmärkta förstaled. (Mindre lyckade är, enligt min mening, orden “publik” och “folk”.)
Andraledet bör ha högst två stavelser, alltså utgår “finansiering”, och “avlöning” är direkt missvisande eftersom lön antyder en motprestation. “Sponsring” ligger kanske på gränsen. “Skramling” tycker åtminstone jag låter bra, de refererar till ett ljud vilket alltid är fantasieggande, väcker tankar på gatumusiker och kollekthåvar.
Mindre aktivitetsbetonade men likväl catchiga (nej, jag har inte sagt att jag motsätter mig engelska låneord) är Påls -cash, -klöver, -flis, -deg.
Så. Detta sagt om den språkliga diskussion som föranleddes av inläggets sista parentes. Förhoppningsvis kan vi även diskutera sakfrågan.
Party: Mycket konstruktiva tankar på en sajt. När du nämner begreppet “kreatörer” väcks dock frågan om sajten ska begränsa sig till att skyffla pengar till sådana som “skapar” vad som i upphovsrättslig mening kallas “litterära och konstnärliga verk”. Lite tråkigt tycker jag, eftersom det implicit tar tillbaka allting till att belöna poiesis (tillverkning) men inte praxis (handlande). Målet jag är ute efter är att kunna belöna handlande, oavsett om det är konstnärligt, politiskt, bloggigt eller bara excentriskt.
Även t.ex. någon som rippar, väljer, subtitlar och klipper i filmer borde kunna belönas.
Mr. Profit: Intressant tanke med de tre nivåerna. Dess mappning gentemot begreppsparet poiesis/praxis tror jag man får lösa upp lite, för visst kan man ge pengar med klara eller vaga krav om praxis (det är t.o.m. vad som kännetecknar postfordistiskt arbete, enligt Paolo Virno). Lärare och performing artists sysslar med praxis, även om inspelningsmedierna sedan drygt 100 år luckrat upp gränsen mot poiesis/tillverkning.
Det är nog så att crowdfunding motsvarar tidens allmäna uppluckring av gränsen mellan arbete och fritid (eller att frågan om motprestation blir alltmer diffus). Om det växer kommer nog mycket riktigt kraven på lagändring som på beställning. Intressant nog är det helt öppet hur dessa frågor hamnar på den gamla partipolitiska vänster/höger-skalan.
Micke VK: Ja, visst tycker man att en så enkel tjänst som transparenta bankkonton borde finnas! Jag känner dock inte till en sådan. Vet någon?
Instämmer med ZES vad gäller “svärm”. Svärm är fränt. Svärmfinansiering? I övrigt håller jag också med dig om att transparensen är ett problem, ur flera aspekter. Vore jag Rick skulle jag spara kvitton på precis allting för att kunna redovisa den dagen mediadrevet sätter igång, och jag skulle aldrig, ALDRIG, köpa en Toblerone.
Du kan inte utesluta “finansiering” så lättvindigt, då “funding” betyder just “finansiering” och det är väl “crowdfunding” vi försöker översätta, eller?
“Mindre aktivitetsbetonade men likväl catchiga är Påls -cash, -klöver, -flis, -deg.”
Jag tycker inte vi ska glömma orden som inte betyder pengar. “Funding”, från “fund” både som verb och substantiv tycker ju jag snarare har mer med generellt kapital för verksamhet (eller för livet) att göra.
Kapital skulle kanske fungera, men jag skulle tycka det vore bra om det pekade mer mot verbet “fund” (“to get crowdfunded”) än substantivet… Crowdfunding… Jag associerar mer åt -skramling, kanske -insamling, än åt t.ex. -cash.
Men fortfarande, man blir ju ‘crowdfundad’, det är alltså mottagaren, inte givaren som är fokus.
Rick was crowdfunded. We crowdfunded him. There was a crowdfunding campaign.
Det borde gå att använda på liknande sätt. Äh, jag vet inte…
Orden “skramling” och “insamling” syftar ju redan på att flera personer ger bidrag till samma mottagare och samma ändamål, så förledet behövs inte på svenska.
Man kan jämföra med välgörenhetsorganisationer, de får ju sina pengar på det sättet, ofta öronmärks pengarna till ett visst projekt eller en viss kampanj genom att ett kodord skrivs på talongen (i praktiken används sällan en riktig talong, utan ett webbformulär) i samband med inbetalningen.
Jag tror det är möjligt att införa någon slags skramlbank där donatorer och mottagare har skramlkonton och sen administreras det på något smart sätt.
Där skulle man kunna ställa in om man vill att saldot ska vara synligt för alla, lösenordsskyddat, synligt enbart för donatorerna och mottagaren eller inte synligt för någon annan än mottagaren.
Det är ju det här skattejuridiska problemet som krånglar till det.
Vilken organisationsform skulle passa bäst? Stiftelse? Ideell förening? Ekonomisk förening? Någon form av bolag?
“Jag tror det är möjligt att införa någon slags skramlbank där donatorer och mottagare har skramlkonton och sen administreras det på något smart sätt.”
Utmärkt idé, Snurre!
Du tycks t.o.m. antyda ett namn: Skramlr.
Håller tummarna för att en skattejurist ska dyka upp här (eller på sin egen blogg) och reda ut det tekniska…
Det vore roligt att på pin kiv kalla det “tiggeri”… Om inte annat för att reta min lokala blaska:
http://www.corren.se/archive/2009/1/1/k1jwbgvxsj8j3y5.xml
från NE:
fond, inom ekonomin egendom eller kapital som avsatts för ett särskilt ändamål.
fondera, avsätta medel till en fond.
att svärmfondera något.
Håller dock inte med om att svenskan är en plattysktysk dialekt. Vi har ett gemensamt ursprung och senare massiv inlåning av både ord, ordbildningar och grammatiska konstruktioner, men jag tycker att det är mer än “något överdrivet” att kalla det plattysk dialekt. Men ok, jag har inte läst vad stringberg skrev och kommer nog aldrig göra.
Spontant vill jag få in handlingen att skicka runt hatten i det svenska begreppet. Hattpengar, hattfinansiering, “att hatta ihop”, hattstålar. Det är ett väldigt traditionellt sätt att finansiera poiesis på. Och väldigt passande för handlingen att ställa fram ett kärl (bankkontonummer eller motsvarande) och be folk ge så mycket de kan/vill.
(Dessutom undviker hattmetaforen den inte helt oproblematiska modeordsaspekten av crowdfunding. Ordet i sig är lite för web 2.0 för min smak. Crowdfundr.)
Förövrigt tror jag att ett Plusgirokonto är en fungerande temporär lösning, vad avser spårbarhet och redovisning. De flesta internetbanker fixar att göra inbetalningar dit och vill man donera anonymt går det bra på närmsta bankkontor med sedlar i handen (men tyvärr mot en avgift). Möjligheten till regelbundna överföringar och så vidare är också ganska bra.
Men som sagt, en temporär lösning.
[...] Planen är att få hem bussen lagom till rättegången mot The Pirate Bay – då bussen kommer användas som presscenter och bas för diverse aktiviteter. Problemet är att det saknas pengar. Bussen har tidigare drivits av privata pengar och donationer från konstinstitutioner, men nu finns inte den möjligheten längre. Alltså krävs klungpyntning (eller vanlig hederlig samskramling). [...]
Kommentera