Kravallsmittan

Trodde att en grundprincip för The Economist var skribenternas anonymitet, men icke, de avslöjar sig på bloggar. Hur som helst är det värt att notera hur deras rapportering kring upproret i Grekland snabbspolade förbi politiken för att landa i smittontologisk organisationsteori. Kravaller framstår som ett virus vars spridning sker oberoende av all verbal politik.

Whatever is spreading from Athens, it is not a clear programme for a better world. /…/ A messy scene, with no obvious message.
But the psychological impulse behind the Greek protests – a sense of rage against all authority, /…/ – can now be transmitted almost instantaneously, in ways that would make the Bolsheviks very jealous.
/…/
The spread of sympathy protests over what began as a local Greek issue has big implications for the more formal anti-globalisation movement. That movement has ignored the idea of spontaneous but networked protest, and instead focused on taking large crowds to set-piece events like summits. Such methods look outdated now. Governments are not the only things that networked “anarchy” threatens.

Insurrektionism är det nyaste svartaste, med andra ord. Via en engelskspråkig blogg om/från det grekiska upproret hittas för övrigt ett “manifest för världsrevolution” som nu cirkulerar i Grekland. Även om texten naturligtvis inte representerar händelserna, är den ganska intressant som symptom på hur djupt detta “rage against all authority” kan gå. Utfallen mot “civilisationen” går i en mängd riktningar, bland annat denna:

We call all who have lived under the burden of Clinical Depression to come together, to reject the chemicals of the pharmaceutical corporations and to co-shape ideas for the destruction of the civilisation that slashed our brains.

Sozialistisches Patientenkollektiv, all over again! Fast dagens kvarvarande SPK-spillra, vars förkortning “SPK/PF(H)” vittnar om en imponerande splittringshistoria, verkar mindre intresserad av att slåss på gatorna och mer av att gagga om Sartre, skriva pamfletter mot dödshjälp samt lovprisa sin egen unikt obegripliga kamp mot “den binär-digitala datordiktaturen”. Ren kuriosa, förstås, men någorlunda fängslande sådan.