Produktivitetspyramiden

På tal om årskrönikor, så kan de även göras kvantitativt, som i följande diagram:

Vad ska man säga? Copyriot sammanfattade sina 55 inlägg från Wien (jan-feb) som extremt många, men vad är det mot den gigantiska pyramid av produktivitet som sedan peakar i oktober?

Pyramiden är nästan lite skrämmande, eftersom den inte till fullo kan förklaras rationellt. Höstens bloggproduktivitet var sannerligen inte ett resultat av fritid, tvärtom skedde det parallellt med ett intensivt avhandlingsrelaterat skrivande som inte synts till här. Inte heller handlar det om många korta inlägg. Snarare är nog inläggen som längst när de är som flest.
En bidragande faktor till peaken skulle kunna vara en resa till Zagreb och Amsterdam över månadsskiftet sep-okt (ensamresande är nästan alltid produktivt). En annan ett kraftigt intensifierat bruk av små svarta analoga anteckningsböcker, vilket i sin tur en vana som hängt kvar sedan jag under juli månads datorlösa S23M-resa drabbades av manuell grafomani, som sedan dess har yttrat sig genom en förhårdnad på höger långfinger. Något slags sensmoral av detta är att analogt och digitalt skrivande sannerligen inte står i motsats till varandra.

Men framför allt under högsommaren fanns det också tider då bloggandet låg oerhört fjärran. Grafomanin var snarast en parodi på produktivtet. Avgränsa ämnen, välja rubriker, ackumulera text, planera för framtida uppföljningstexter – sådana saker föreföll helt meningslösa, nästan skrattretande. Detta var stunder av suveränitet. Georges Bataille insåg att skrivande är ett symptom på nedgång och utmattning, en nödvändig eftereffekt av en förslösande intensitet. Oktoberpyramiden föregås av en annan, osynlig pyramid, med sin topp tidsligt i juli och rumsligt i Alperna. Höstens produktivitet är alltså i grunden mest en bieffekt av den i hög grad improduktiva sommaren.