ska det vara, naturligtvis…

Kör nästan allt enligt dem själva CC, men då som påpekats 6 olika varianter :-/

http://www.jamendo.com/en/creativecommons

http://www.bopaboo.com/

För övrigt förstår jag inte varför Piratpartiet är emot DRM. Eller för att använda piratistisk jargong: Varför skall statens våldsmonopol användas för att förhindra att företag förpackar sina digitala produkter som de önskar?
Det blir väldigt mycket “gnällig konsument” över det hela.
Släpp fildelning fri, men släpp också alternativa digitala affärsmodeller fria – inklusive de som bygger på DRM.

Om STIM vs. CC: Det är mycket riktigt att man inte kan både vara STIM-ansluten och släppa låtar under CC. Man kan inte heller sluta specialavtal separat med någon “brukare” eftersom man som sagt överlåtit allt detta på STIM. Flera artister har till exempel försökt låta nån närradiostation de gillar spela deras musik gratis, men det går inte. Inga undantag.

På min radiostation spelas det mycket musik som inte är STIM-ansluten och STIM har såvitt jag förstår accepterat att vi bara betalar för det stimmade. Det handlar dels om musik där upphovsrätten gått ut, dels om musik från länder som inte har någon STIM-motsvarighet.

Om STIM:s argument för att inte acceptera detta brukar vara att de samlar in pengar till de som “inte ännu” anslutit sig, så kanske de släpper igenom oss för att just de upphovsmän vi spelar knappast kommer att ansluta sig senare.

Vi spelar i dagsläget ingen CC-musik, men jag tar gärna emot tips om sådan!

Vad gäller CC-licenser som bara gäller “icke-kommersiellt bruk” är min linje att definitionen (som inte finns) bör tänjas maximalt. Allt utom direkt exemplarförsäljning är en möjlig definition. Därför bör exempelvis en kaféägare helt enkelt spela musiken ändå. Han kommer knappast att bli stämd.

(En annan fråga är vem som verkligen spelar musik på kaféer nuförtiden. I praktiken är det ju sällan ägaren, utan personalen, från mp3-spelare sprängfyllda med fildelad musik.
Möjligtvis går det att hävda att kaféet inte alls har något ansvar, hm… Så gick det med den s.k. industrimusiken. Först drev Stim in pengar från en massa fabriker som spelade musik för sina anställda, men sen förändrades situationen så att anställda i olika hörn av fabriken själva tryckte på knapparna på radioapparater, och då ansågs det inte längre falla under upphovsrätten. Skillnaden var väl då att kaféer anses som offentligt framförande (fast kanske oklart av vem, som sagt), medan industrier räknas som “större sluten krets”.)

Jag har många gånger sökt musik att använda i mjukvara, presentationer och dylikt, och det är i praktiken omöjligt. Väldigt få verk uppger vilken licens som används och bland de som gör dominerar “icke-kommersiellt bruk” fullständigt.

Vad hände med Creative Commons ambitioner kring metadata och indexering? Som det är nu känns det som att situationen snarare har förvärrats.

Däremot är det mycket riktigt så att den som är ansluten till Stim är ansluten för allt musikaliskt hon gör – hon kan alltså inte välja Creative Commons ens för en låt. Såvitt jag vet är Stim heller inte särskilt intresserade av att diskutera frågan, kanske för att de fruktar att deras monopol ska utmanas.

AndersH: Jo, på 1930-talet förekom det nog även på andra håll aktioner mot just radion. Och vi ska heller inte glömma det amerikanska musikerförbundets inspelningsstrejk, som riktade sig mot skivbolagen men indirekt mot radion. Vad som skiljer den tidens aktioner är att de stoppade ett bruk, men i namn av ett annat bruk som de ansåg mer “autentiskt” (sälja skivor respektive ge konserter).
Marika Formgrens förslag på strejk för upphovsrätten, där allt som hon hävdar hör till “upphovsrättsbranschen” ska tystna i ett försök att sända en “signal”, framstår mer som ett utbrott av generellt ressentiment.