SF Bio skickar ut ett internt nyhetsbrev till sina anställda, enligt uppgift knappt tusen personer. En läsare skickade över senaste numret (7/08) som till största delen handlar om att leverera argument för att privatpolislagen måste klubbas. Det hela är typiskt för den pågående lobbykampanjen.
Direktör Jan Bernhardsson öppnar:
När diskussionen om den illegala fildelningen på nätet svallar som mest är det lätt att glömma bort vad det egentligen är som står på spel.
/…/
Musikindustrin i Sverige har gått från 2 miljarder kronor i omsättning år 2000 till 600 miljoner kronor år 2007. Idag finns bara en fjärdedel av branschen kvar, 3500 arbetstillfällen har försvunnit. Det svenska musikundret är ett minne blott. Sveriges filmsektor får inte gå samma öde till mötes.
Varifrån dessa siffror kommer anges inte. Ej heller vad som menas med “musikindustrin” och hur den anonyma räknenissen lyckats med vad ingen annan lyckats med, nämligen att avgränsa den och hitta dess totala omsättning. Man kan nog däremot utgå från att detta är uppgifter som politiker har bombarderats med. Kan någon hitta dem förekommande i ett offentligt sammanhang vore det intressant!
Nästa notis i nyhetsbrevet fortsätter att rabbla miljarder – och denna gång är det siffror som känns igen och dessutom har en källa angiven:
Intäkter på 6,2 miljarder har försvunnit
Den illegala nedladdningen är dyr för upphovsmän och rättighetsägare. Under år 2007 förlorade aktörerna inom film-, tv-, musik-, dataspels- och bokbranschen intäkter på 6.2 miljarder kronor!
För filmbranschens del ligger intäktsbortfallet på cirka 770 miljoner kronor. Det visar en analys av Lunds Tekniska Högskola och Value Formation.
Undersökningen i fråga finns inte tillgänglig i sin helhet, däremot som sammanfattning i pdf-format. Den presenterades för regeringen av en samlad upphovsrättslobby i november 2007, och Opassande.se har redan smulat sönder den – exempelvis med det enkla påpekandet att beloppet som påstås ha “försvunnit”, baseras på fantasin att varje kopia som överträtt en tänkt privatsfärs gränser skulle motsvara en missad försäljning. Och även bortsett från detta, är siffran 6,2 miljarder (som filmbranschens företrädare dragit till med även i sitt remissvar till Renfors-utredningen) är en ren gissning, vilket också medges i en fotnot:
Källa: branschdata , analys och estimat Value Formation/LTH. Estimat för 2007 baserad på genomsnittlig årlig tillväxttakt 2003-2006, samt uppskattningar från Data- och TV-spelsbranschen
Vansinnigast av allt är dock det slarviga snacket om en odefinierad “musikbransch”, som en del av “upplevelseindustrin”. Här är det värt att notera att den i Sverige etablerade definitionen av “upplevelseindustrin“, som är mycket bred och bland annat inkluderar turism, har fått konkurrens av en annan och smalare som egentligen inte alls handlar om “upplevelser”, utan om upphovsrättsligt skyddade slutprodukter.
Det blir lite problematiskt när andra piratpartister (till skillnad från Emma) okritiskt hänvisar till nyss nämnda rapportsammanfattnings gissningar om hur “upplevelseindustrins totala förädlingsvärde” trots allt ha ökat. Så länge den där industrin kan definieras ungefär hur smalt eller brett som helst, eller inte alls, gör man bäst i att undvika referenser till den. I det långa loppet gäller det att sprida acceptansen för att helheten av alla kulturella aktiviteter aldrig kan kvantifieras. Bättre att prata om verkligheten!
8 kommentarer ↓
Efter att ha läst SF:s nyhetsbrev kände jag mig nyfiken på att kolla in sf-anytime.com. Tydligen går sidan inte att komma in på om man surfar med Firefox. Och så påstår industrin på fullt allvar att det finns väl fungerande lagliga alternativ. Tillåt mig att småle.
Apropå pengar och siffror så undrar jag om någon vet hur mycket pengar nöjesindustrin lägger på advokater och lobbyister varje år. Hittade ingen årsredovisning hos vare sig antipiratbyrån eller ifpi. Vore intressant att veta hur mycket bortkastade pengar de har att röra sig med varje år.
Borde inte siffran 6,2 miljarder falla på sin egen orimlighet. Vart finns de pengarna? För att kunna sälja produkter måste köparna ha pengar. Har svenskar råd att lägga 6.2 miljarder kronor på underhållning? De flesta svenskar har faktiskt tomt på kontot i slutet av månaden.
Helt osökt kommer jag att tänka på andra hittepåsiffror.
(Ars Technica – 750,000 lost jobs? The dodgy digits behind the war on piracy)
Aftonbladets “digitalombudsman” Peter Pettersson, som oftast helt okritiskt kör vidare köpfluffet från kabel-tv-företagen, skrev för några år sen att “omkring 60% av alla svenska hushåll har redan skaffat en dvd-apparat”, och från det undantog han uttryckligen dvd-läsande datorer, xboxes och tv-apparater med dvd-fack. När jag mejlade honom och undrade om den siffran var trovärdig, ens om man strök ensamma pensionärer över 80, svarade han “Alla jag känner har dvd-anläggning hemma, och varför skulle siffran vara fixad? Den kommer från branschorganisationen och bygger på sund statistik, skulle de bluffa?” Tjena… ;)
@Stekspaden
Du kan sen fundera på hur mycket pengar som går till utveckling av nya “bra” format som Blue Ray som har så avancerad krypteringsteknik att det är bättre rustat än våra säkraste banktjänster.
Desstutom ska det till licenser för att använda sig av formaten, tjänsterna å det ena och det andra.
Vem får betala det?
Javisst, det stämmer att det var en köpt undersökning från upphovsrättsmaffian som jag refererade till i inlägget som du länkar.
Jag borde kanske ha nämnt det i inlägget, men jag tyckte att det var intressant att även om man använder upphovsrättsindustrins egna siffror, så ser man att mängden pengar som folk spenderar på kultur är konstant eller ökar lite grand.
Just när de gjorde den här undersökningen var de ju bara intresserade av att föra fram den påhittade siffran 6.2 miljarder, så de glömde att vanställa resten av siffermaterialet. :)
Tittar man på de diagram som jag lyfte fram tycker jag att de illustrerar din (och min) favorittes alldeles utmärkt, nämligen att när cd-försäljningen har gått ner så har folk valt att spendera pengarna på andra kulturella upplevelser, som till exempel livemusik.
Men fair enough, jag skulle hellre ha en mer seriös källa än våra motståndare att referera till. Jag har dock inte hittat någon lika snygg färdig grafik som visar just det som diagrammen i den här undersökningen visade.
Vi konsumenter får nu visa vem som verkligen har makten. Det är ju inte industrin utan vi konsumenter.
Vi får visa dem vad verkligen förlust innebär. Att det innebär att vi, konsumenter faktiskt inte handlar några produkter alls. Det är ju vi, numera f.d konsumenter som faktiskt köpte av dessa företag.
[...] således inte svårt till att förstå varför upphovsrättsmaffian, är helt inriktade på sina dessinformationskampanjer. Vilket våra ansvariga på justitiedepartementet, har köpt med hull och [...]
Kommentera