Vissa överanvända ord måste man helt enkelt förbjuda sig själv att använda. Villkorslöst. Om så bara för att de alldeles för smidigt slinker in i formuleringar, så smidigt att tänkandet avstannar. Ordet i fråga är “fokus“, inklusive varianter som “fokusera” och “fokuserad“.
Fokusinflationen kan inte ha undgått någon. Säg den akademiska text, eller den samtidskonstnär eller curator, som inte säger sig “fokusera” på något! Säg den slappa rubriksättare som inte fallit till föga för “i fokus“-frestelsen, som också alltid går att dra till med i firmanamn. Från marknadsföringen har idén om “fokusgrupper” i allt högre grad spridit sig till politiken. Och så vidare.
Nyligen myntades även det gräsliga ordet “fokusparti” för vad som tidigare kallades “fåfrågeparti”.
Copyriot är inte utan skuld, men under hösten visar sig fokus-orden bara ha förekommit ett fåtal gånger, utom i citat – och då främst, visar det sig, i formuleringar som “risken med ensidigt fokus” och liknande. En fokusallergi har utvecklat sig, en allergi som säger kopimi. Fokuserandet måste få ett slut!
Från och med nu deklareras fokusförbud. Se det som en utmaning att tänka ett varv till och hitta andra ord. Poängen är att det inte kan finnas en ersättning, utan att vi genom detta självpåtagna förbud tvingar oss själva att formulera oss mer mångfaldigt, och därmed tänka över vad vi vill ha sagt.
Förbudet berör inte tidningen Fokus, även om dess namnval är symptomatiskt. Kanske kan dess start för exakt tre år sedan betraktas som den symboliska punkt där ordet var kört i botten. Det är också fortsatt tillåtet att tala om (och lyssna på) det holländska prog-bandet Focus, som 1971 gjorde sig skyldiga till joddelchocken “Hocus Pocus“. Slutligen accepteras också, inom rimliga gränser, icke-metaforisk användning av ordet i dess optiska bemärkelse.
24 kommentarer ↓
Fast när det gäller tidskriften Fokus så kan man ju inte hoppa över att det finns en tysk vid namn Focus. Symptomatiskt i kvadrat.
Bra att du konvergerar allas våra uppmärksamheter mot överanvändandet av detta ord…
Ska vi förresten se f***s-allergin som en produkt av den eviga återkomsten till ordet? Är det repetition i sig som till slut får ordets mening att svämma över och producera bastarder i form av vämjelse, abjekt?
Utvidga gärna förbudet till att gälla samtliga vanemässigt använda metaforer. De är ändå av samma »skrot och korn«. Ersätt i inlägget ovan även »slinker in«, »smidigt«, »-inflationen«, »fallit till föga«, »i allt högre grad«, »myntades«, »-allergi«, »tänka ett varv till«, »symptomatiskt«, »kört i botten«.
Stryk i denna kommentar även »utvidgar«.
Jesper: Det metaforiska är – för att tala inom “ramarna” för en klassisk lingvistik – en av språkets två dimensioner.
Visst kan man vara språkmaterialistisk poet och ägna all sin kraft på att fördriva det metaforiska. Själv nöjer jag mig med att underhålla en rimlig grad av skepsis.
Får man skriva “brännpunkt”?
Vilket roligt sammanträffande… Tittade på en inspelning av Spanarnas jubileumsprogram igår där Sissela Kyles spaning handlade om just fokus och dess överanvändning.
[...] förklarar att journalister inte lider av fildelning. Nån form av överdosering filfokusering har dock en journalist på Expressen råkat ut för. Fildelare bryter sig alltså in i människors [...]
Det finns ju en klar retorisk anledning att använda sig av begreppet fokusparti före fåfrågeparti. “Fokus” är ett positivt laddat ord som ger associationer till någon som går in helhjärtat för något och gör ett val att välja bort annat för att just fokusera ( :-) ) på det man valt ut. “Få” däremot är ett negativt laddat ord som anspelar på avsaknad av fler. Ett fåfrågeparti blir därmed ett parti som saknar ställningstaganden i en rad frågor medan ett fokusparti valt bort att ta ställning i en rad frågor.
Det må framkalla irritation hos dig, men om vi pirater ska kunna slå oss in i de politiska församlingarna så får vi göra en del uppoffringar längs vägen. Lingvistiska och andra.
Vad är problemet egentligen? Om ordet passar är det väl lika bra att använda det.
Jag ser ett problem i det torftiga språk som breder ut sig, allra värst kanske i konstkritiken.
Men framför allt ser jag en rolig möjlighet i att ålägga sig själv strikta regler så att man blir tvingad att fantisera fram nya vägar att uttrycka sig.
I slutändan är det förstås upp till var och en att välja om de vill följa mitt föreslagna fokusförbud eller inte.
“Fokus” är väl ganska harmlöst. Jag skulle hellre se förbud mot orden “diskurs”, “paradigm” och “struktur” samt alla andra tänkbara synonymer därtill.
Albin: Sluta använda de orden då, som jag slutat använda “fokusera”. Det är som sagt fritt fram för envar att välja vilka förbud de vill kopiera.
“Diskurs” finner jag vara ett utmärkt begrepp – inom bestämda gränser, dvs. (främst foucauldiansk) diskursanalys.
“Struktur” är inget konstigt – utom när det sammankopplas med det smått tveksamma begreppet “samhället” (vilket sker väldigt ofta, ja).
“Paradigm” missbrukas en hel del. Om det ska ha någon betydelse bör det röra två ordningar som är inkommensurabla (som hos Kuhn).
…vart lämnas vi då? ska vi gå till den torftiga centralpunkt som ‘fokus’ utser, dvs först lokalisera denna efter en fokalisering av den vokalisering som har kommit till… och så förbjuda dessa bestämningar av ‘f-ordet’.
då återstår det endast att återta denna prohibition, lösgöra den från sina ursprungliga referenser och låta f-ordet betyda vadsomhelst, endast uttrycka intensitet. (dvs återta det mest intensiva bruket, hockeyspelare har för länge sen insett detta: ”FOKUS!” utan någon referens.
kan inte då detta f-ord bli det svenska f-ordet? precis som det engelska f-ordet har lösgorts sig till sin motsats.
från Fornication Under the Consent/Control of the King, ett högst institutionaliserat maktpåbud till scenen i Boondock saints där David Della Rocco lyckas få in fuck nio gånger i samma mening, men med olika meningar, vilket Connor påpekar.
från det ensidiga inringandet av ett fokus för att fånga in mening så borde f-ordet fr o m nu dissemineras ut för att hocus pokus tappa sitt lokus…
Man kanske kan bygga om ord till att passa. “Fokusera” att hålla i centrum, blir då “centrumera”?
KLOOOCKREEEENT FOOOOOKUUUUUS
Fokus är ju så underbart lagom långt för rubriker: Man har en jättevacker artikel, och så ska man sätta rubrik.
Kanske handlar det om ett långt ämne på mer än tio-tolv bokstäver, säg jämställdhet eller klimatmedvetenhet. När man väl stoppat det i rubriken finns inte mycket plats kvar, och då är “i fokus” det kortaste möjliga sätt att ge en beskrivande rubrik med någorlunda täckning. Vad ska man annars säga? “På schemat”? För långt och skolrelaterat. “Under granskning”? För negativ-kritiskt laddat, och dessutom ännu längre. “En titt på”? Inte så långt, men väldigt talspråkligt och inte alls lika vida användbart som fokusbyggen. Med “i fokus” får man en tillräckligt oprecis rubrik för att den ska vara sann, samtidigt som man kan passa in den i till buds stående utrymme.
Efterlysning: Hitta ett lagom kort uttryck som säger ungefär samma sak i ett eller flera sammanhang utan att bli konstigt eller lögn.
Där fångade du nåt. Känner mig oerhört träffad. Det är verkligen alltför lätt att slentriananvända vissa ord, som rubriksättande redaktör men också som skribent. Har själv tänkt på just detta ord och att det ofta återkommer hos oss. Får skärpa mig. Vad använde man innan fokuschocken drabbade landet?
Använde ordet idag i en diskussion om kaffets potentiella effekter på konstskapandet.
Ska inte ske igen.
“Focus- Hocus Pocus (live ’73)” är för övrigt en youtube-klassiker.
http://www.youtube.com/watch?v=bpV5InLw52U
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Extraordinära prenumerantsiffror Möjligtvis liknande inlägg: Fokusförbud [...]
[...] Cc: Rasmus@Copyriot [...]
[...] Vi kan fortsätta utveckla befintliga protokoll och programvara med teknikens syfte i fokus :P, fildelning, utan att ta hänsyn till andra teknikförsvårande/-försämrande aspekter [...]
Jag klarar inte av det här! Jag sympatiserar med idén men grejen är att jag MÅSTE skriva att “Fokus kommer att ligga på djupfokus” (i sammanhanget kamerainställningar). Så kan man ju inte skriva. Inte okej. Fine, jag kan tänka mig att byta ut det första fokuset mot tonvikt eller något sådant, men djupfokus är onekligen det enklaste sättet att säga just djupfokus. :/
Djupskärpefoto. Problemet löst.
(Haha, vete fan varför jag avreagerar mig här.)
[...] den slaviskt följer alla fokusförbud och ”XX har förstått”-förbud vill jag hävda att polletter som trilllar ner inte med [...]
Kommentera