Johan: Aggregatorerna var nog mest ett exempel. Mitt resonemang utgick alltså från musik och från frågan “hur vet jag vad jag vill lyssna på?” – som, menar jag, bara delvis kan besvaras med hjälp av automatiserade rekommendationstjänster, och i slutändan måste förlita sig på mellanmänskliga gemenskaper. Dessa kan vara större eller mindre, öppnare eller slutnare, och här har jag egentligen inga svar, annat än att det ofta är någonstans i mitten, och i rörelsen mellan stor/liten och öppen/sluten gemenskap som intressanta saker börjar hända. Mest av allt är detta en förhoppning om att vi börjar diskutera dessa saker mer, och då inte i så här allmänna termer, för visst går det inte hur som helst att generalisera från musikscener till samtidskonst och nyhetsförmedling.

Hannes: Visst ser jag ett problem i TPB:s centralisering, men å andra sidan uppvisar inte TPB några anspråk på att bli ett heltäckande community för exempelvis musik, utan är snarare en plattform ovanpå vilken man kan bygga andra sammanhang där man t.ex. delar länkar med varandra. Som sagt, det intressanta är ju vad som händer med filerna efter att de är “nere”.

Fast även postslem spelar kanske en viktigare roll i humanisters verksamhet. Vi samhällsvetare är dåliga på att ordna postslem. Fast det beror delvis på att våra jämställdhetsplaner föreskriver att seminarier ska hållas på tider som är mer kompatibla med dagishämtning än med öl.

Ser du samma problem med t ex TPB och Mininova som med Amazon, Knuff och Facebook?

Just bittorrentfenomenet ser jag som en sund balans mellan mindre gemenskaper och centraliserade index. Där noderna kan kommunicera med varandre direkt, men har ett centralt index att vända sig till för kvalitetssäkring av kontakterna. Eller ser du all centralisering som negativt?

Jag kan se långsiktiga fördelar med en från-botten-byggt cellstruktur i form av en större mängd bittorrent-trackers (och då menar jag tracker i sin sanna bemärkelse, inte en hemsida), med några stora centrala webbbaserade index som en minsta gemensamma nämnare, som behövs men som inte allt (trackersarna, cellerna) står och faller med.

Hade en intressant diskussion om tidningarnas kultursidor med Mats och Fredrik på postslemmet, som fortfarande tycks spela en väldigt viktig roll i deras verksamhet och verklighet. Kanske skulle man kunna säga att vad de uppfattar som en livaktig, sammanhållen offentlighet är en fragmentering för dem som står utanför dem.

Jag blev dock förvånad över att kulturfolk tydligen fortfarande läser kultursidor och tycker att de spelar en viktig roll i kulturdebatten, medan politikfolk inte alls bryr sig om ledar- och debattsidor i dag. Vad beror den skillnaden på?