Privatkopieringsersättningen, ett slags skatt på lagringsmedier som drivs in av den privata kartellen Copyswede, drar in mer och mer pengar som fördelas enligt godtyckliga principer. Samtidigt sänks avgifterna, av skäl som inte är helt klara.
Nyligen meddelade Copyswede nya avgiftssnivåer för inspelningsbara cd- och dvd-skivor. Om vi jämför dem med de gamla avgiftsnivåerna som gällde från 2006, framkommer en sänkning. Avgiften på CD-R sänks från 1,00 kr till 0,60 kr, på DVD-R från 3,25 kr till 2,65 kr och på DVD-RW från 5,20 kr till 4,25 kr. Fortfarande gäller nog att tomma dvd beskattas högre än sprit.
Detta är dock småpotatis jämfört med MP3-spelare och liknande, som tidigare fördyrades tidigare med 0,40 kr per megabyte – en mätenhet som numera känns förlegad. En spelare på 80 GB skulle då kosta 32768 i privatkopieringsavgift, om det inte vore för att det fanns en maxavgift på 350 kronor, en summa som man kom upp i även på en musikspelare med endast 1 GB minne.
I somras sänktes avgiften per gigabyte tomt utrymme till under en procent av det tidigare priset, till 3,50 kr. Dessutom infördes ett system i fyra steg som i praktiken gör lagringsmedia billigare ju större kvantiteter som köps inom en och samma spelare. Och maxavgiften är nu endast 300 kr.
Vad som ligger bakom detta är inte helt klart. Copyswede går inte ut med budskapet att de har sänkt priset, kanske för att man upplever att uppmärksamhet kring systemets godtycklighet skulle skada kartellens strävanden att framstå som objektiv. Inte heller elektronikbranschen verkar så pigg på att låta det framgå hur stor del av konsumentpriset som går till Copyswede. Möjligen för att det skulle kunna uppmuntra till köp från utlandet – ett helt lagligt vis att smita från privatkopieringsavgiften. Och de stora dagstidningarna har fascinerande nog inte nämnt frågan sedan 2005!
Med andra ord är transparensen nästintill noll vad gäller denna allt mer lukrativa del av upphovsrättsmaskineriet. Avgiftsnivåerna sätts i förhandling mellan Copyswede och elektronikbranschens organisationer. Om de inte kommer överens hamnar väl saken i domstol, men det verkar hittills inte ha hänt. Vad de har att ställa mot varandra i förhandlingarna är högst oklart, men överens är de förstås inte. Elektronikbranschens företrädare skrev i våras, inför den senaste förhandlingsrundan:
Förhandling med Copyswede: Svårt att förhandla med monopolister. Lagstiftningen har hamnat helt snett. Hänger på deras insikt och goda vilja. Vi måste få till en reducering. Vi måste närma oss andra länders nivåer. Annars inget avtal.
Det är knappast orimligt att begära mer tillgänglig information från bägge sidor av detta säregna system. Båda om hur avgifterna sätts och hur stor del av konsumentpriset som utgörs av avgift, och om exakt hur de insamlade pengarna fördelas vidare efter att de enligt diverse procentsatser pytsas ut till diverse förkortningar.
Särskilt som det visar sig att Stim skulle vilja utöka systemet och införa avgifter även på datorer.
Uppdatering: Oj, Det råkade visst stå “tyska” i stället för “tysta” i rubriken – och står så fortfarande i inläggets adress. Tyska avgifter av motsvarande slag finns visserligen (Tyskland var först ut i världen med kassettavgifter år 1965) men nivåerna på den tyska avgiften är oklara.
14 kommentarer ↓
Kassettavgifterna kan jag ha lite förståelse för, eftersom kassettbanden i princip uteslutade användes för ljudupptagningar (åtminstone fram till hemdatorernas intåg).
När det gäller digitala lagringsmedia är detta långt ifrån sant och jag anser att hela upplägget borde ifrågasättas å det kraftigaste. Hur det kan finnas lagstöd för enskilda organisationer att lägga ytterligare avgift på lagringsmedia av detta slaget är helt enkelt inte klokt.
Att det inte finns någon offentlig debatt om frågan är anmärkningsvärt. Svenska Journalistförbundet är medlemmar i Copyswede, har det med saken att göra?
[...] Rasmus berättar att privatkopieringsersättningen sänks i det tysta. [...]
Försökte få Sony Ericsson att tala om hur mycket jag betalade i avgift för nått år sedan när jag köpte min nya telefon.
De ansåg att det var deras egensak och ville inte dela med sig av den infon.
Jag hade även mailkonversation med konsument stockholm om att det suger att det inte framgår (som andra avgifter och skatter ofta) hur mycket det är när man köper en spelare eller lagringsenhet.
De var måttligt intresserade av ta tag i det.
Sve: Jag tror definitivt inte att debattens frånvaro kan skyllas på Svenska Journalistförbundet. De har inte något inflytande över vad journalister skriver (knappt ens över sin egen tidning).
Däremot finns förstås något slags journalistkultur – dock ej styrd av någon central instans – och i ännu högre grad normer för nyhetsvärdering.
Min gissning är att ingenting skrivs om Copyswede och privatkopieringsavgifterna för att det 1) inte förekommer på den partipolitiska agendan; 2) inte anses finnas utrymme för två upphovsrättsliga frågor – så länge man kan hålla en “fildelningsdebatt” vid liv kommer man hålla tyst om resten.
Perty: Intressant och märkligt att konsumentorganisationer är så ointresserade av saken.
Vad jag funderat på vid något tillfälle är om organisationer som producerar fritt innehåll, t.ex. Wikimedia Sverige eller FSF Europe, kan söka medel direkt från Copyswede med tanke på att dessa medier ju används en hel del för att just mångfaldiga deras innehåll. Vet någon om de någonsin försökt?
Linus Walleij: Det är en väldigt bra fråga, som åtminstone borde testas! Visserligen är det väl tveksamt om dessa organisationer “producerar fritt innehåll” (usch för detta ord!), fast å andra sidan ges ju klumpsummor till exempelvis Journalistförbundet trots att det inte är förbundet som är rättsinnehavare till journalistiken utan dess medlemmar (och icke-medlemmar).
Åh, jag betalar redan?
Då kan jag ju fortsätta kopiera helt lagligt och med gott samvete!
Hmm… Bränner just nu i skrivandets stund ner Fedora 10, vilket får mig att undra om datorspelsföretagen och porrbranschen får tillgång till dessa pengar?
Är porrbranschen fressten representerad i nån av filmorganisationerna som finns?
Tjena Linus, det var länge sen :)
[...] Avgifterna på lagringsmedia sänks i det tysta [...]
[...] Samtidigt infördes kassettskatten. Bägge skatterna avskaffades i början av 90-talet, men kassettskatten kom förstås tillbaka i form av privatkopieringsersättningen (och en massa underligheter). [...]
[...] problemet, att hitta de upphovsmän som ska ha betalt. Det får i stället Copyswede göra. Där löser man problemet genom att inte lösa det, för gissningsvis så kommer det bli på samma sätt som med [...]
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ “Det svenska musikundret”: Papper till ekonomhistorikermötet Möjligtvis liknande inlägg: Avgifterna på lagringsmedia sänks i det tysta [...]
[...] som kan ge ett svar på det? Läs det här och det här. Sedan kan ni ju alltid promenera över till [...]
Kommentera