“Fildelningsdebatten har låst sig“, konstaterar Per Wirtén borta på Dagens Arena. En tautologi som heter duga, för låsningen är fildelningsdebatten (det vill säga fixeringen vid att diskutera fildelning som ett lösryckt fenomen).
Tyvärr bidrar Per Wirtén själv till låsningen genom att försöka föra denna dödsdömda debatt vidare, famlande med någon form av nyckel i vad han uppfattar som “mitten” mellan två sidor. Samtidigt kräver han att “media” ska vidga perspektiven bortom de två sidorna – som om det inte var journalistikens fixering vid två sidor som dagligen bidrog till att snäva in det hela!
Som pricken över i stämmer Per Wirtén in i en välkänd refräng: “Fildelningsvärlden består inte bara av oskyldiga idealister. Där finns samma profitörer som i alla piratbranscher. De ska jagas.” Det vore på sin plats att specificera vilka profitörer som avses.
Profitörerna sägs syssla med “kopiering för kommersiell verksamhet”. De säljer alltså inte kopior, utan de kopierar själva och använder sedan kopiorna i någon form av verksamhet. Avses måhända DJ:s som laddar ner filer som de sedan spelar offentligt? Eller kanske Per Gessle?
Så länge sådana påståenden inte förtydligas, blir dess praktiska innebörd, inom ramen för den låsta “fildelningsdebatt” som vissa tyvärr envisas med att fortsätta driva, ett rop på fällande dom gentemot The Pirate Bay – trots att de inte sysslar med kopiering av upphovsrättsskyddat material. Med andra ord bidrar Per Wirtén, trots sina goda intentioner i motsatt riktning, till att kräva att upphovsrätten ytterligare byggs ut till att även omfatta länkar.
Ibland är bästa sättet att komma förbi en låsning att helt enkelt försöka med en annan dörr. Eller undersöka om inte dörren (fildelningsdebatten) är för trång. Är den kanske blott en kattlucka i en mycket större dörr (frågan om kopiering och kulturpolitik). Eller vänta lite… Finns det förresten ens en vägg runt dörren?
Läs också Kamfertext om Per Wirténs osynliggörande av kvinnorna, med mera.

3 kommentarer ↓
Well, det finns en vägg runtom som kallas egendomsrätten, men den är som vi alla vet rent imaginär.
Om man nu får tro HaX, är exemplarframställningen död. Kan det då alls finnas “fildelning i kommersiell skala”? Är inte själva poängen att de som drabbas allra hårdast av fildelning traditionella kommersiella piratkopierare? De har ju investering i utrustning och försörjer människor i fattiga länder. Varför är det inte synd om dem? Film- och musikskaparna kan ju välja att använda sina verk på något annat sätt som bringar inkomster, medan piratkopierarna inte har några medel kvar alls, bara skulder.
[...] Nyckelhålet sitter inte mitt på dörren [...]
Kommentera