De tre juristprofessornas debattartikel i gårdagens GP är ett intellektuellt haveri. Ändå vill jag nu ta tillfället att försvara Jan Rosén gentemot en kritik som jag tycker träffar fel.
Rick Falkvinge menar att det var “falsk flagg” att Jan Rosén skrev under artikeln med “professor i civilrätt”, eftersom denne samtidigt är ordförande i Svenska föreningen för upphovsrätt (SFU). Denna förening har dock inte karaktären av en lobbygrupp, utan samlar sedan 1950-talet främst jurister som har ett mer akademiskt intresse av att diskutera upphovsrättens tillämpning. Om hökarna är de enda som syns till i SFU, är det blott en återspegling av Sveriges juridiska etablissemang, ett etablissemang som knappast kan beskyllas för att odla ett ifrågasättande i förhållande till lagen. (Skillnaden kunde inte vara större gentemot de akademiska juristerna i USA.)
Eftersom Piratpartiet säger sig vara för upphovsrätt, borde de kanske överväga ett medlemskap i SFU – om inte annat för att se vilka reaktioner det skulle väcka.
Vad jag vänder mig mot i Rick Falkvinges motattack är att han riktar in sig på att en professor över huvud taget tar ställning i en dagspolitisk fråga. Varför skulle han inte få göra det? Enligt vad som inom akademin kallas “den tredje uppgiften” så uppmuntras forskare i princip att, beväpnade med sina forskningsresultat, ge sig in i den allmänna debatten. Och detta är, tycker åtminstone jag, en bra sak. Uppmaningen att skriva till Jan Roséns arbetsgivare ger en lite fadd eftersmak. Professorerna klarar sig förstås, men vi doktorander kan riskera en besvärligare arbetsmiljö om våra överordnade bombarderas med mail varje gång vi yppat en åsikt offentligt (och gjort det, helt eller delvis, i egenskap av forskare).
Själv har jag ännu inte varit utsatt för det, men jag kan mycket väl tänka mig att “Ja till Ipred”-lobbyn sätter igång i slutet av denna vecka, då en längre artikel av mig kommer att publiceras på kultursidan i en av de större dagstidningarna. Artikeln kommunicerar resultaten från min samtidshistoriska forskning, men med en klar udd in i Ipred-debatten. Och jag skriver den i första hand i egenskap av doktorand i historia, inte som representant för Piratbyrån eller någon annan organisation.
Kort sagt: Forskning och engagemang bör få flyta ihop. Forskare bör ta ställning även i kontroversiella politiska frågor. Sedan ska de självklart stå till svars för sina åsikter.
Bemöt hellre vad Jan Rosén säger än att han säger det. Sikta gärna in kritiken mot artikelns makalösa kärnfras, den om att staten ska “befordra ett välordnat internet med mängder av erbjudanden till konsumenterna“. Fast frågan är hur intressant Jan Rosén är som person. Han representerar ju som sagt den svenska juridikens antiintellektuella mittfåra, med argument som: “Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller avstått från att yttra sig om det.”
Sådana figurer ska inte tvingas att sluta med politik, utan först och främst tvingas att erkänna att det faktiskt sysslar med politik. Hur ogärna de än gör det. Hur gärna de än låtsas företräda en objektiv lagtolkning. Hur benägna de än är att linda in sina åsikter – som Jan Rosén gjorde vid en riksdagsutfrågning 2006 – i fraser som:
Även om vi skulle vilja så kan vi inte … Vi sitter fast … Upphovsrätten är en spelpjäs som inte kan flyttas.
20 kommentarer ↓
Bra skrivet som vanligt Rasmus! Ser fram emot att läsa din artikel.
Bra att du hugger på sånt här. Jag tar mycket hellre emot felstegen från dig än i livesänd TV mot Pontén eller Gustafsson.
Mailade Jan igår med frågor om de två felen som jag ansåg uppenbara.
Jag kan hålla med dig om att det kan vara just sånt här som många upphovsrättskramare ser som “hatmail” och allt vad de kallar det.
—8<—
Hej Jan,
Läste inlägget i GP (http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=459657), ni skriver:
“Absolut skyldighet
EG-domstolen understryker dock Sveriges och övriga medlemsstaters absoluta skyldighet att säkerställa ett effektivt skydd för upphovsrätten och övrig immaterialrätt. Detta skall också ses i ljuset av att de allra flesta länder inom gemenskapen redan har lagregler som ger motsvarande effekt som det informationsföreläggande som tydligen bara i Sverige skulle vara problematiskt.”
Direktivet betonar “effektivt”, vilket även många andra förespråkare gör, problemet är ju att det implementeringen av ett informationsförläggande inte är effektivt. Eller har ni några uppgifter som visar på att det verkligen är effektivt?
Ni skriver även att alla remissinstanser tillstyrkt eller inte vill uttala sig, det är inte helt sant, era kollergor på Lunds Juridiska Fakultet avråder från ett införande (http://www.jur.lu.se/Internet/Forskning/Forskning.nsf/0/d0d802ff990d91fdc1257367004176d3/), det finns fler exempel.
—8<—
Har inte fått svar ännu.
Perty: Ja, det är mycket anmärkningsvärt att de tre professorerna låtsas som att remissvaret från deras lundakollegor inte existerar!
Har nyss läst om forskningens (och forskarnas) villkor 2008 i senaste Ikaros (Ny Tid nr 47, ej på nätet i skrivande stund). Mycket intressant läsning! Under rubriken “Hur är läget, vetenskapen?” tillfrågas forskare inom vitt skilda vetenskaper om “what’s hot” och “what’s not” inom respektive vetenskapsområde. Både nedslående och positiva tongångar såklart. Dock saknas några viktiga vetenskaper i mitt tycke. För tänk om samtidshistoria — upphovsrätten och bevakningssamhället för sjutton! — fått en representant i formuläret, då hade jag kunnat skriva under på att temat “Vetenskapsåret som gått” verkligen gör skäl för sitt namn. Upphovsrätten borde definitivt diskuteras mer, av fler och framförallt ingående i den akademiska världen, men du håller åtminstone fanan högt. Så tumme på att du blir tillfrågad nästa år!
Med andra ord ser jag fram emot din kommande artikel. Vetenskap skall självklart redovisas, rakt av eller som åsikt.
“Denna förening har dock inte karaktären av en lobbygrupp, utan samlar sedan 1950-talet främst jurister som har ett mer akademiskt intresse av att diskutera upphovsrättens tillämpning.”
OK, men bland stödjande medlemmarna:
* Ifpi
* Stim
* Skap
* Klys/CopySwede
* Filmproducenternas Rättighetsförening
* AB Svensk Filmindustri
* Svenska Förläggareföreningen
* Sveriges Författarförbund
finner jag namn som jag nog tycker mig ha uppfattat som förekommande i lobbysammanhang ändå.
Reagerade dock också lite på det där med att professorer inte skulle få yttra sig politiskt. Men jag håller också med om att det i så fall ska vara tydligt vad som är politik och vad som är objektiv forskning. Det var mycket av det förra och litet av det senare i artikeln i fråga…
Kan iförsig förstå att man månar om imaterialrättens bibehållande som juridikprofessor. Speciellt om man drar in 50-60 tusen på utlåtanden som sakkunnig när sådana mål hamnar i tingsrätten…
Varför är du doktorand? (eller mer specifikt: varför har du accepterat en anställning hos en statlig myndighet)
Mats Eriksson: Låt säga, för att jag tycker att fyra års deadline, under vilken jag kan ägna mig ett projekt vars inriktning jag själv har valt, ger mig oändligt mycket mer än vad journalistik med enveckasdeadline gav.
Naturligtvis ger inte akademin, lika lite som någon annan sfär, någon “total frihet” (som om detta skulle vara eftersträvansvärt).
Jag förstår inte riktigt vad du vill insinuera med formuleringen om att jag “accepterat en anställning hos en statlig myndighet” – vill du vara vänlig och förtydliga dig?
Tack för svaret! Jag var intresserad av att veta varför du valt att ge upp en del av din “frihet” för att bli doktorand (och i Sverige därmed statligt anställd), och svaret verkar vara av ekonomiska anledningar. Ett fullt acceptabelt svar. Men likväl visar det på hur det centrala monetära systemet, inkluderat valutamonopolet, kontrollerar oss som individer.
(Kravet på full finansiering för att bli antagen till forskarutbildning i Sverige finns väl kvar? Så förutsatt att du inte är “industridoktorand är väl alla doktorander i Sverige statligt anställda.)
Jag har varit på seminarium hos SFU två gånger, mest för skojs skull.
Första gången var 2002, när Mikael Pawlo (som då drev sajten Gnuheter tillsammans med Patrik Wallström) höll en föreläsning om öppen källkod och licenserna kring den. Han beskrev hur han mottogs i en krönika med titeln Linux finns inte.
Det var nämligen ungefär så “De Prominenta” inom SFU reagerade när han berättade om att fri programmvara uppstod och spreds på det sätt den gör. De Prominenta trodde i princip inte på honom. Den mest framträdande av dem som Mikael Pawlo diskret kallar för De Prominenta var Jan Rosén.
“Den enda programmeraren på plats” som omnämns i texten var jag. Jag skrev själv en krönika åt IDG med titeln Ångrar sig Linus Torvalds? där jag utvecklade det jag hade försökt förklara för upphovsrättsjuristerna.
Själv tycker jag idag att den känns lite daterad och långrandig för att den förklarar självklarheter. Men jag tror inte att det är några självklarheter för Jan Rosén än idag.
Andra gången jag var hos SFU var 2006, när vi hade startat Piratpartiet. Jag gjorde ingen hemlighet av vem jag under minglet före seminariet, så när jag sedan försökte få ordet när det var frågor efteråt var moderatorn mycket noga med att aldrig ge mig det.
Det mest bestående minnet från det seminariet var en fullständigt rabiat jurist från något insamlingssällskap som representerade fotografer. Hon var alldeles påtagligt upprörd och rantade en lång harang om hur hemskt det var med den där målade tavlan med Christer Pettersson och en get. Hon var ganska ung vilket var tur, för annars tror jag hon hade fått blodstörtning medan hon pratade.
Så det finns nog ganska många fundamentalistiska upphovsrättskramare inom SFU. Men alla är inte så.
Daniel Westman är föreningens nuvarande primus motor, som jag uppfattar det. Han chattade om Ipred hos TV4 förra veckan. Han har en mycket mer nyanserad bild av hela frågan, även om han alltid är väldigt noga med att uttrycka sig korrekt neutralt.
[...] Fleischer på Copyriot höll i och för sig med Rick om att professorernas artikel var ett intellektuellt haveri, men [...]
Jag instämmer i att man som akademiker skall kunna delta i debatten. Det kan aldrig vara en nackdel att personer med lång erfarenhet får möjlighet att dela med sig, oavsett inställning i sakfrågan.
Jan Rosén har f.ö. visat sin inställning i frågan för länge sedan:
“Man kan också notera de pubertalt måttlösa utopierna i den nyss presenterade antologin Copy Me, utgiven av Piratbyrån, Stockholm 2005, vilken fått ansenlig massmedial uppmärksamhet.”
Från artikeln “Immaterialrätten i informationssamhället. North–South, Open Source och Creative Commons – en vägande kritik mot ensamrätten?” i tidskriften Nordiskt Immateriellt Rättsskydd.
Och är det bara jag som tänker på Kierkegaard när jag läser frasen “en spelpjäs som inte kan flyttas”? Det finns ett fragment någonstans där han just skildrar ångest på detta, utmärkta sätt: “Jag känner mig som en schackpjäs om vilken motståndaren säger: den där pjäsen kan du inte flytta”.
Ibland undrar jag hur upphovsrätten känner sig i denna diskussion – en gång så tryggt distanserad från allt populärt (och populistiskt) intresse , men ångest är kanske ett bra ingångsvärde. Min arvedel…
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Frankrike är mönstereleven i årets strategirapport från Ifpi Möjligtvis liknande inlägg: Till Jan Roséns försvar [...]
[...] SFU är även den förening som Jan “professor i civilrätt” Rosén är ordförande i. [...]
[...] helt utan upphovsrättsmaximationskrav i klubben. Kanske borde Piratpartiet som Copyriot stillsamt föreslår gå med i SFU? Kanske är det så. Men allvarligt talat! Om man är medlem i SFU, som har ett [...]
[...] Samt att föreningens ordförande, Jan Rosén, inte riktigt gjort sig känd som en kramare av upphovsrättsreformation: Även om vi skulle vilja så kan vi inte … Vi sitter fast … Upphovsrätten är en spelpjäs [...]
[...] egenskap av auktoritet och kunskap men utan att redovisa liknande lojaliteter. Andra har belyst hur Jan Rosén är ordförande i SFU men allt som oftast fått uttala sig om fildelning och upphovsrätt i media [...]
[...] SFU är även den förening som Jan “professor i civilrätt” Rosén är ordförande i. [...]
Kommentera