Carnegiedöden

Den 10 november kraschade ju slutligen investmentbanken Carnegie. Ett par veckor dessförinnan presenterade Copyriot tre goda biverkningar av en krasch. Nu är det dags för uppföljning.

1. Fair Play, lobbygruppen som under några år nådde vissa framgångar i att etablera begrepp som “datormissbruk“, har kapsejsat. “Inte för att jobbet är gjort, utan för att det är tid för någon annan att ta vid”, skriver de, utan att ens i efterhand erkänna att det var Carnegies pengar man levde på och Carnegies plötsliga krasch som ledde till det plötsliga slutet för Fair Play.
   Däremot blev man med tiden öppen med att organisationen ägdes av Alba Langenskiölds stiftelse, som har/hade adress “c/o D.Carnegie AB” och som även äger ett bokförlag.
   It’s a family affair. Carnegie-banken hette tidigare Langenskiöld.

2. Carnegie-Institutet, en “finansiell paraplyorganisation för anhängarna av pseudoreligionen ‘det narkotikafria samhället’”, visar ännu inga yttre tecken på kollaps. Men varför skulle dessa organisationer, som är så måna om sin folkrörelseprägel, vilja skylta med sina kopplingar till en kraschad bank? Exempelvis finns inga nämnandet av ordet “Carnegie” hos Drugnews.nu efter att bankens finanser började svaja – bara innan. Här finns något för pigga journalister att sätta tänderna i. Vilka av narkotikadebattens auktoriteter kommer att stå utan finansiering framöver?

3. Vad som sker med Carnegie Art Award, “världens brackigaste konstpris” som Natalia Kazmierska skriver i en välförtjänt sågning, är inte helt klart, annat än att det numera får betraktas som förstatligas. Det vore bra för konsten om det lades ned.

Carnegie Porter svävar dock inte i fara, då bryggeriverksamheten för länge sedan avyttrades från den nu kollapsande banksfären.