Jan Myrdal brukar sätta ära i att aldrig byta åsikt. Därför är hans inpass i Expressen förvånande.
I början av 1970-talet diskuterades en idé om “kulturell allemansrätt” som lanserats från socialdemokratiskt håll och som antydde att upphovsrättens monopol kunde monteras ner i takt med att den statliga kulturpolitiken med sina bidragssystem byggdes upp. Detta ledde till starka protester från bland andra Klys, för vilka begreppet “kulturell allemansrätt” för lång tid framåt blev ett rött skynke – ja, vissa av dessa grånade män kan än idag föra det på tal under diskussioner om upphovsrätt, trots att ingen annan förstår vad de avser. Bland de som protesterade fanns även Jan Myrdal, som skrev i sitt husorgan FiB/Kulturfront (jag vet inte i vilket nummer, men texten citeras av SKAP-nytt 1/75):
Upphovsrätten är ingen konstig rätt. Den är rätten att förfoga över sitt arbete. Den skall utvecklas och förverkligas – inte avskaffas. /…/
Carl Lidbom och Bertil Zachrisson kanske snart börjar förstå att upphovsmännen står eniga från vänster – ända bort till högerflygeln, för att kämpa mot kravet på en Kulturell Allemansrätt med en statlig konstnärlig bedömning och en prioritering, som har en inkomstutjämning som mål.
Nu, däremot, skriver Jan Myrdal:
Den avgörande upphovsrätten är den ideella rätten; respekträtten och paternitetsrätten. Den kulturella allemansrätten (för att använda Edenman/Palmes uttryck) är överordnad. Ty den möjliggör människoblivandet.
Naturligtvis kommer Jan Myrdal vidhålla att han alltid har stått för exakt samma åsikt, men det är ändå uppseendeväckande att begreppet “kulturell allemansrätt” för honom har övergått från Ont till Gott.
Att han sedan fortsätter att hålla den ideella rätten för helig är begripligt – om han inte ständigt påpekade den saken skulle Expressens kulturredaktör ju genast ta bort referensen till Edenman/Palme, som få läsare torde greppa.
Det är – med tanke på relationen till de egna föräldrarna – också begripligt att Jan Myrdal att han så bestämt kräver att allt han publicerat ska bli fritt efter hans död, så att inga “arvingars arvingar rättsenligt krafsar i böcker” i sjuttio års tid. Huruvida Författarförbundet vill eller kan hjälpa honom med ett sådant frisläppande är mera tveksamt men kan bli intressant.
Samtidigt drar Jan Myrdal en strikt linje mellan de publicerade som ska frisläppas och det privata som ska brännas. Eftersom han insisterar på att även detta går rakt emot alla “gängse juridiska och akademiska förhållningssätt” så frestas jag att tillägga: “precis som Foucault”.
6 kommentarer ↓
[...] att hans upphovsrättsskyddade verk tillfaller den kulturella allmänningen när han går bort. Rasmus konstaterar att det är något av ett åsiktsbyte från Jan. Inte mig emot, om man så [...]
Nu har ju iofs just Myrdal skrivit:
“Det är nödvändigt att hela tiden ändra sin uppfattning om verkligheten, eftersom verkligheten ständigt förändras. Alltså – man byter åsikt för att bevara sin ståndpunkt.”
[...] Copyriot hittade jag en mycket intressant debattartikel av Jan Myrdal i Expressen. Han skriver att den [...]
Jan Myrdal! Snacka om blast from the past. Jag trodde helt ärligt att han var död.
Hahaha, Myrdal har förstått någonting. Vill man bli odödlig, så är det nätet som gäller. Vi befinner oss iofs i en övergångsperiod, men i framtiden kommer där inte att skapas stiftelser för någon författare. Folk kommer att träffas på framtidens Myspace, och dela sin passion för sin favorit, och det kommer aldrig att kunna hända så länge upphovsrättsmaffian har möjlighet att stämma någon som citerar sitt favoritstycke.
[...] igår gick Jan Myrdal ut (via Rasmus) och sade att han stöder tanken på en kulturell allemansrätt, för det är ändå den ideella [...]
Kommentera