Det är klart att utrymmet för stora översiktsverk typ Sohlmans musiklexikon eller Erik Hjalmar Linder har krympt, de förutsatte en slags folkbildningsanda och en självklar gränsdragning mellan hög- och lågkultur, som i sig verkar vara suspekt idag. Paradoxalt nog har också utrymmet för gränsutmanande projekt som Folkoperan och Moderna Museet mattats av, de kräver också ett slags medvetande om var de där gränserna finns plus en stolt framtidstro – som inte finns idag. Men visst, om historiskt medvetande förutsätter en form av kulturkonservatism så är det ju inget val egentligen. Inte om man vill att det man gör ska ha mer livslängd än en generation.

Såg till exemepel en moderat riksdagsman på Skolfront i TV agrumentera för införande av skoluniformer med budskapet att det skulle minska stressen och stilhetsen. En “konservatism” med ytligt flumvänster-aktiga argument, men med samma politiska riktning som konservativa ur tidigare generationer. Som skulle pratat om sammanhållning, disciplin, fromhet inför gud, whatever. Jag tror att många som ytligt sätt är vänster, även i din lista, egentligen är ganska traditionellt konservativa ändå…

De har åsikter och de argumenterar, de ber inte om ursäkt för sig själva, lyder inte blint shoppingguiderna och tittar inte på alla andra. Det är motsatsen till det som ofta gör svensk offentlighet kvävande introvert och syrefattig – och omöjlig att penetrera.