Vad är hönan och vad är ägget? Bilism eller upphovsrättsmaximalism? Det kan man fråga sig, när det åter rasslar in exempel på underliga bilmetaforer, från diverse förespråkare för ständigt hårdare reglering av nätets kopieringsmaskin. I slutändan verkar deras argumentation vara beroende av att jämföra allting med bilar, av alla tänkbara ting. Låt oss ta två exempel från de senaste dagarna.
Det första från Smålandspostens ledarsida (kristkonservativ) som predikar behovet av privatpolislagen:
Är det höjden av rättsosäkerhet att få en parkeringsbot av ett privat parkeringsföretag? De flesta inser nog att det skulle innebära ett enormt slöseri med resurser att förbehålla den uppgiften för polisen. Detsamma kan sägas gälla de upphovsrättsliga intrång som dagligen sker på internet. /…/
Men det trådlösa nätverket kan ha hackats, säger någon. Ja, en stulen bil kan också stjälas och bli lappad. En p-bot kan bestridas, precis som ett kravbrev från musik-, film- och bokbranschen. Alla har en chans att förklara sig i rätten.
Liknande argument figurerade i vintras. Alltså svarar jag med att citera ur en krönika som jag skrev då:
Vägverket har ett centralt register som kopplar varje registreringsnummer till en person, men något sådant centralt register finns inte på internet.
Lagar som ska tvinga fram utlämnande av personuppgifter hamnar i strid med en av nätets grundläggande principer: varje punkt i nätverket kan vara en öppning till ett nytt nätverk. En ip-adress kan gå till en persondator, men lika gärna till en router som delar uppkopplingen vidare till hundratals andra, med eller utan sladd. Ska antipiraternas nya lagar bli riktigt effektiva måste innehav av routers licensbeläggas, något som veterligen inte ens kinesiska staten fått för sig.
Om bilar vore som datorer, skulle varje bil kunna innehålla tusentals andra bilar, och tusentals kilometer väg.
Men detta är bara ena feltänket i Smålandspostens parkeringsmetafor. För medan det bara finns en kår av parkeringsvakter i en stad – som kan följa objektiv skyltning om var man får och inte får parkera – är upphovsrättens subjekt splittrat. Var och en av oss är upphovsmän (exempelvis i egenskap av bloggare). För att parkeringsmetaforen skulle funka, skulle det snarast vara nödvändigt att tänka sig en oändligt komplex situation, där varje kvadratmeter har ett flertal olika ägare som var och en kan sätta upp sina egna parkeringsregler (den här parkeringsplatsen är Creative Commons eller här får bara gula bilar parkera) och ingen övre gräns finns för hur stora parkeringsböter som kan krävas.
Vart jag vill komma med denna långsikta extrapolering av metaforen är till den första punkten av tre i mitt mest länkade inlägg kring IPRED/privatpolislagen: Vilka rättighetshavare ska ha rätt att få ut personuppgifter? Ska privilegiet begränsas till ett fåtal korporativa organisationer, eller ska vem som helst som kommer springande med en påstådd skärmdump få bli privatpolis?
Att börja jämföra med bilars parkering är bara ett sätt att undvika dessa frågor.
Exempel nummer två kommer från gårdagens favoritpajas Finn Zetterholm som i sin kulturekonomiska analys bemötte ett påhittat citat från Piratbyrån, syftande på våra (förvisso verkliga) påpekanden om att olika former av direkta framföranden åter blir till musikekonomins nav. På detta svarar Finn Zetterholm med ännu en bilmetafor, nu av annat slag:
Det är ungefär lika korkat som att säga att bilkonstruktörer inte ska få betalt, de kan väl leva på att vara tävlingsförare istället.
Finn Zetterholm verkar, för det första, tro att bilkonstrukturer får betalt per mil när något kör “deras” bilar, ungefär som kompositörer får pengar från Stim. Men så är det ju inte. Bilkonstruktörer är, precis som andra lönearbetare, hänvisade till att hitta någon som betalar ackord- eller timlön.
Varför måste förresten bilkonstruktörer finnas? Bilen som färdmedel är förhoppningsvis en historisk parentes som snart kommer att ge plats för bättre. Musik är däremot bland det närmaste en universell mänsklig aktivitet vi hittar. Genom att jämföra musikalisk verksamhet med biltillverkning nedvärderar Finn Zetterholm musiken!
Kanske vore det något att sammanställa en lista över alla de fall där bilen som metafor används i kopieringsdebatten. Den skulle kunna bli både underhållande och klargörande.
23 kommentarer ↓
Btw: Varför dessa ständiga bilanalogier, det kan ju knappast ske en diskussion inom området datorer/data utan att en sådan analogi kommer på tal.
att använda sig av bilmetaforer är ju mer eller mindre praxis i diskussionerna på nyhetsbloggen slashdot. där handlar också många av artiklarna om upphovsrätt eller andra former av rättigheter på nätet.
såg faktiskt just den bilkonstruktörmetaforen där senast idag.
är det ett litet internet eller är det bara min filtrering som färgar?
“You wouldn’t download a car”.
http://www.youtube.com/watch?v=HmZm8vNHBSU
Lustigt. Samtidigt som du skrev den här bloggposten skrev jag följande kommentar på smålandsposten
Godnatt analogi
OK, om det var ett rimligt maxtak på vad som krävs – säg 500, och ett säkert sätt att överklaga utan att riskera att få betala motpartens rättighetskostnader. Då skulle analogin med P-böter var av med dom problemen. Men den är fundamentalt fel endå!
Internet är inte en bil. En bil är privat och lånas bara ut till betrodda. På internet är grundfunktionen att alla hjälper alla och ömsesidigt kopierar varandras kommunikation utan att fråga eller veta vad det är. Att strypa den möjligheten för privatabonnemang är att strypa internets utveckling – en långt större skada än vad fildelning gör (där ingen än lyckats påvisa någon skada alls).
Jag är personligen lite förtjust i den gamla hederliga “eftersom så många kör för fort, så tycker du alltså att man ska ta bort hastighetsbegränsningen på vägarna!?!?”. Jag brukar personligen bemöta det med att jämföra åt andra hållet; tänk dig att hastighetskontrollen fungerade genom att man var tvungen att redovisa med en liten mätare fastsatt i bilen, som dessvärre också råkar registrera konversationer och vilka passagerare som åkt med, och vart man åkt och när. Osv.
Men det går inte att “vinna” när man använder sig av såna där jämförelser, det går att spinna hur långt som helst och åt vilket håll som helst. Det enda man gör, egentligen, är att undvika ämnet.
Återkommande Slashdot-skämt: “I don’t get it. Can you please re-frame your example using a car analogy?”
Tja varför inte jämföra med bilindustrin, volvo har stora problem, de har inte lyckats att tillverka bilar som tillräckligt många varit beredda att betala för. Som konsekvens så har tusentals människor blivit varslade om uppsägning. Som ringar på vattnet så sprider sig volvos problem till underleverantörer och bilförsäljare som i sin tur får säga upp personal när efterfrågan på deras tjänster minskar. Detta är ett högst reellt problem som kan komma att slå hårt mot ekonomin i hela västra sverige.
Vad är då staten villiga att göra för att stödja denna industri som är i verkliga problem?
Stiftar de lagar om att bilindustrins företrädare får kräva cyklister och de som nyttjar kollektivtrafiken på pengar?
Naturligtvis inte.
Går de ut och argumenterar för hur viktigt det är att svenska folket köper nya volvobilar?
Det vore ändå bra fånigt.
Försöker de stimulera marknaden för svenska bilar med importtullar och exportstöd?
Nej, dessutom så är ju bilarna inte ens svenska, de råkar bara produceras här. Även om det vore tekniskt genomförbart så skapar en sån lösning sannolikt mer problem än den löser.
Men de stödjer ju bankerna med hur många miljarder som helst, lite pengar ger de väl ändå till bilindustrin så att den kan övervintra?
Nepp, inte en spänn.
Faktum är att de inte gör ett dugg förutom att slänga lite pengar till arbetsförmedlingen så att de kan administrera den förväntade tillströmningen.
Bilindustrin får klara sig själva argumenterar Anders Borg. Det är en privat industri som satt sig själva i problem och får stå sitt kast.
Varför ska upphovsrättsindustrin särbehandlas när ingen annan bransch gör det? Inte ens när konsekvenserna kan bli mycket stora så går staten in och hjälper till. Musikindustrin växer, de tjänar mer pengar för varje år. Delar av den har problem eftersom de vägrat att hänga med i utvecklingen och producera saker som folk vill betala för. Då sticker naturligtvis fildelningen i ögonen, de har hittat något att skylla sina egna misstag på. För att få sin vilja igenom så hittar de på naiva argument som de som inte är så pålästa, kunniga eller begåvade lätt faller för. Vad jag inte förstår är varför en så stor andel av beslutsfattarna tillhör den gruppen?
Det festligaste med länken som D. postade ovan är väl en av kommentarerna till den:
“If I had a kickass car and copying it to my friend would be possible, I would share it.”
Det är inte så märkligt att det används analogier för nya företeelser med saker som är välkända. Det är ett sätt att försöka förstå och förklara nya okända fenomen och kan vara en bra modell när utvecklingen sker i små steg. Nu har vi något helt annat, internet innebär ett mycket stort tekniksprång fullt jämförbart med uppfinningen av tryckpressen och ger så radikalt förändrade förutsättningar att det inte längre är möjligt att göra relevanta jämförelser med något som är välkänt sen tidigare.
Jämförelser med fysiska objekt och företeelser relaterade till fysiska objekt blir istället direkt skadliga eftersom de begränsar tanken och begreppsvärlden kring den nya företeelsen.
För att fatta rimliga beslut så måste man begripa hur teknologin fungerar och från grundläggande principer bygga upp ett nytt sätt att beskriva världen. Problemet är att för att förstå att detta är nödvändigt så måste man förstå att förändringen är fundamental och därmed så krävs att man förstår hur tekniken fungerar. Cirkeln är sluten och utgör en ordentlig mur som separerar de som förstår med de som inte förstår, den största delen av befolkningen befinner sig fortfarande på utsidan och bland dem ingår de flesta beslutsfattarna.
Vi har en stor folkbildningskampanj framför oss och våra studenter är inte bara högst ovilliga att ta till sig den nya kunskapen utan finner trygghet och viss stolthet i att befinna sig i gemenskapen bland andra som inte heller förstår. Många är dessutom övertygade om att de har förstått när de i själva verket bara har blivit ordentligt vilseledda.
Den inte helt avundsvärda uppgiften består alltså i att transformera illiterati till illuminati.
Jag håller inte med om att fenomenet musik_skapare_ skulle vara något evigt mänskligt.
Med den teknologiska utvecklingen kommer förmodligen all musik kunna byggas av datorer utifrån färdiga databaser inom femtio år eller så (siffran dragen helt ur tomma luften).
Redan idag behöver du inte ha någon utbildning eller kunskap i ackordanalys etc., eller ens ett instrument, för att kunna ladda ner ett program och knåpa ihop några slingor.
Musik är ju faktiskt, i slutändan, endast matematik, inte magi.
Simon Rosenqvist: Nu skrev jag visserligen inte att “musikskapare är något evigt mänskligt”, utan att musik är “bland det närmaste en universell mänsklig aktivitet vi hittar”. En aktivitet alltså – så tror jag musik måste definieras. Därför avvisar jag din tanke på att “all musik” i framtiden kommer att “byggas av datorer”. Hur mycket som än byggs av datorer (vilket är mycket, redan inom dagens musikliv) så är det alltid i form av en praktisk aktivitet som musiken får en mening. Musik är inte en produkt utan en process.
“Vad blir nästa grej? Att det ska vara integritetskränkande att ha reg-nummer på bilen?”
(från ).
… från http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2027645.svd skulle det vara.
Hehe, du lyckades bemöta bilmetaforerna ganska väl med…flera bilmetaforer.
De är ett otyg, men jag kan förstå hur vi har hamnat där – personbilen är ju en konstruerad företeelse som faktiskt sett mycket begränsad utveckling under sin 100-åriga existens. Därmed inte sagt att den är så rik på koncept att användas för jämförelser i tid och otid!
Apropå bilmetaforers relevans så drar jag mig till minnes en het diskussion om en/flera knappar på musen på 99.se:
- “En Mac med en musknapp är som en enhjulig bil: det går att åka, fast inte like snabbt och smidigt.”
- “Nej nej, det är som en bil med bara en ratt.”
http://www.99.se/206664-post43.html
Min personliga favorit:
“The internet is not something that you just dump something on. It’s not a big truck. It’s.. It’s a series of tubes.”
Och länken förstås:
http://www.youtube.com/watch?v=s84CwjsSHhs
Min poäng är att det mänskliga musikskapandet (i likhet med bilskapandet) som sådant inte kommer klara av tidens tand.
Visst kommer vi transportera oss och lyssna på musik även i framtiden, men det kommer inte behövas bilkonstruktörer eller musiker till det.
Varför skulle förresten musik vara en process? Wikipedia definierar process, bland annat, så här:
“I sin vidaste betydelse betecknar process ett i tiden utdraget förlopp där något förändras.”
Men musik är inte ett förlopp mer än en bok eller en film. Likheterna är mycket mer slående med konsumtion av en produkt, om än att den är enkel att återskapa så länge du har en digital musikspelare.
Simon, jag ger dig rätt i att musik i likhet med allting annat i slutändan kan beskrivas med matematik, men på vilket sätt skulle det särskilja musiken från någonting annat? – http://xkcd.com/435/
Noter på ett papper låter olika beroende på vem som framför stycket. En inspelning låter olika beroende på vilken ljudanläggning man använder.
För mig handlar musik mycket om upplevelsen. Jag tycker det är kul att se artister live. Även om jag förväntar mig att en välmixad studioversion rent ljudmässigt låter bättre så förmedlas inte samma känsla om de kör playback.
[...] Rasmus Fleischer om bilmetaforer i fildelningsdebatten [...]
[...] jag var bra — även om det nu råkade vara en trafikanalogi, vilket av någon anledning är så vanligt när man pratar [...]
“Noter på ett papper låter olika beroende på vem som framför stycket. En inspelning låter olika beroende på vilken ljudanläggning man använder.”
Och en bilresa i passagerarsätet kan kännas helt annorlunda med förare A på väg B jämfört med förare C på väg D… so what’s your point?
“Det vore som att jag, efter att ha sålt dig en bil till ett skäligt pris, ständigt skulle återvända för att ta mer betalt av dig. Eller kräva att få en del av vinsten varje gång den begagnade bilen säljs vidare.”
http://www.yelah.net/articles/analys20090224
Kommentera