Nationalstater förutsätter kartografi. Kartografi förutsätter att tre dimensioner reduceras till två, att alla vertikala veck slätas ut, reduceras till en horisontell yta, över vilken man kan dra gränslinjer. Nationalstater har överlag fungerat bättre i platta landskap, ofta katastrofalt dåligt i bergstrakter.
Här i Sydtyrolen visar sig detta på ett lite speciellt sätt. Regionen har två officiella språk – tyska och italienska – som används parallellt (därtill syns i enstaka fall ett tredje, ladinska). Inne i Bolzano dominerar italienskan totalt. Kommer man ut mot stadens utkanter börjar i många fall de tysktalande att ta över. Så visst finns en geografisk uppdelning. Frågan är bara om den bäst beskrivs som horisontell.
En karta ritad ur det tänkta uppifrånperspektivet skulle se väldigt fragmentarisk ut, “balkaniserad” som det heter. Men så komplicerat behöver det inte vara. Språkgränsen här i Sydtyrolen beskrivs kanske bäst som vertikal. Staden ligger längst ner i dalen, kringområdena klättrar upp för sluttningarna – och passerar höjdgränsen mellan tyska och italienska. Något förenklat förstås, men i stort sett riktigt. Uppe i alpstugorna är det bara tyska som gäller (och i vissa trakter möjligtvis ladinska).
Nationalstaten får idag ofta stå som sinnebild för det räfflade rummet, i polär motsats till en globaliseringen som slätar ut alla skillnader. Men nationalstaten bygger i sig på att tre dimensioner slätas ut till två, förnekar systematiskt skillnaderna mellan berg och dal.
Vertikal språkgräns
November 2nd, 2008 | historia 
Skriv ut
14 kommentarer ↓
I så fall befinner du dig inte ens en halv dagsresa från en by som heter Gais. Värd ett besök.
Det är därför föga konstigt att havet, som ju har höjden noll över hela världen, är det rum som kunde räfflas totalt bara inom loppet av några decennier på fjortonhundratalet genom innovationerna kompass, karta och bäring. Och som kunde förvandlas till ett slätt rum igen under andra världskriget genom u-båten.
Underskatta aldrig maskiniska fylum!
Ursäkta min felaktiga pluralform. Flera “fyla” heter det ju givetvis, på samma sätt som det heter “ett datum, flera dator”.
Det låter ju som sveriges två nordligaste kommuner, Kiruna och Gällivare, med svenska, finska/meänkieli och samiska. I mitten svenska och ju närmare fjällen desto mer samiska, och ju mer ner i skogslandet mot tornedalen desto mer finska.
Kan rekommendera en bok i sammanhanget av antropologen james c scott
http://yalepress.yale.edu/book.asp?isbn=9780300078152
“n this wide-ranging and original book, James C. Scott analyzes failed cases of large-scale authoritarian plans in a variety of fields. Centrally managed social plans misfire, Scott argues, when they impose schematic visions that do violence to complex interdependencies that are not—and cannot—be fully understood. Further, the success of designs for social organization depends upon the recognition that local, practical knowledge is as important as formal, epistemic knowledge. The author builds a persuasive case against “development theory” and imperialistic state planning that disregards the values, desires, and objections of its subjects. He identifies and discusses four conditions common to all planning disasters: administrative ordering of nature and society by the state; a “high-modernist ideology” that places confidence in the ability of science to improve every aspect of human life; a willingness to use authoritarian state power to effect large- scale interventions; and a prostrate civil society that cannot effectively resist such plans.”
Det här var skojigt! Tack!
Vad är egentligen kriterierna för en nationalstat? Hur stor andel av befolkningen får tillhöra en annan nationell tillhörighet än den dominerande?
Kaukasien är ju det mest etniskt mångfaldiga området på jorden, och knappt något land där borde kunna kallas nationalstat (möjligen Georgien utan Sydossetien och Abchasien).
Sovjetunionen var som regel väldigt platt och är ganska tvådimensionellt, men hade tusentals olika nationaliteter, som var de jure erkända som sådana. Så den regimen var heller aldrig någon nationalstat. Men med allt detta svammel, undrar jag helt enkelt vad som är rekvisiten?
Analogt med ett visst annat land skulle man kunna kalla invånarna för “skogstyroler” respektive “bergstyroler”. :-)
Ifråga om nationalstat vet jag inte, men om jag inte missminner mig var Max Webers (vad jag tror ganska inflytelserika) beskrivning av en stat någonting i stil med: Ett avgränsat territoriellt område inom vilken våldsmonopol innehavs av en organiserad (stats)apparat.
Stämmer det, sociologer?
Hmm, spännande. Jag har hört av en kompis att landskapsmålningen – av bergiga landskap – blev asstort i Europa, i tiden efter amerikanska revolutionen. Men trodde då att bergiga landskap hängde samman med formerandet av moderna demokratier. Kanske för att det var i sådana inramade “territorier” som man kunde försvara en stat/ordning/räffling, inte minst mot nomader av olika slag. Låter detta bekant?
Sedan finns det ju något med hela den där democratic vistas-grejen som amrisarna är inne på… och eventuellt kopplar till samma tema.
Chris K: Hur var det nu? “Ett datum, flera data”, eller “en data, flera dator”? Eller både och?
Någon som har koll på hur långt en nationalstats gränser sträcker sig vertikalt? Vet att detta utreddes i det fenomenala radioprogrammet “Så funkar det”. Vill minnas att det bara var runt hundra meter ner i marken som Sverige gör anspråk på, undantaget gruvor. Då kan man verkligen tala om att ett underjordiskt samhälle autonomt staten är möjligt rent bokstavligt. Vilka ställer upp med spadar?
Kalle: Romantikens målningar har även att göra med skriftmediet enligt Kittler, men jag tycker att krig är en bättre analys.
Terminologin kring data/datum/dator är ej ännu etablerad. Som tur är så jobbar man ju pragmatics och inte signification.
I väntan på att kopimi.se skall resolva (verkar ta evigheter :( ), så tänkte jag först bidra till språkpolisinsatserna här: “motsats till en globaliseringen” i sista paragrafen.
Sedan är det intressant det där med den vertikala utbredningen av gränser. När en viss stjärna eller annan himlakropp passerar rakt över min tomt, äger då jag den? Är det min egendom den korta sekunden av Jordens rotation?
Och på en mer filosofisk nivå, hur kan någon människa påstå sig äga en viss minimal del av vår planet? Vore det inte rimligare att vi åtminstone överlåter ägandet av marken till det gemensamma (AKA staten) och att vi alla arrenderar våra markplättar. Eller är det ett alldeles för marxistiskt tankesätt för att kunna accepteras?
Björn Felten: Jag tycker inte alls att det låter marxistiskt, tänker snarare på liberala idéer om jordränta.
Kommentera