Kan ägande loopas? Kan alltså ett företag, via andra företag, äga sig själv? Tanken har då och då fladdrat förbi. Utan ingående kunskaper i finansvärldens regelverk har det dock varit svårt att greppa tag i den.
Svenska Dagbladets näringslivsbilaga skrev igår om att det går dåligt för investmentbolaget Industrivärden som äger lite av varje i Sverige. (Ännu en fråga i förbifarten: Syftar deras namn på värdskap eller på plural av värde?) Industrivärden och Handelsbanken är tätt sammanflätade, som en väloljad abstrakt maskin. Bankens chefer slutar regelmässigt som ordförande i Industrivärden, och så vidare. Och…
Via Industrivärden och vinstandelsstiftelsen Oktogonen äger Handelsbanken sig själv och det är ett tillstånd som bankledningen absolut inte vill rucka på.
En bank som äger sig själv! Upplägget är kittlande. Loopen är förvisso inte helt sluten, men ställer frågan om en sluten ägandeloop är teoretiskt möjlig. Hjälp en okunnig att svara på dessa frågor:
- Är fullständigt slutna ägarloopar, eller åtminstone slutna maktloopar (via aktiemajoriteter), möjliga?
- Finns det några konkreta exempel på när det har förekommit?
- Finns det några institutionella hinder mot att ägande loopas?
I all nyfikenhet.
Tidigare delar i serien:
- Realkapitalism, I: Rädslan för rädsla, modulerandet av hastigheter
- Realkapitalism, II: Politisk förträngning av sedelpressarna
- Realkapitalism, III: Fernand Braudel, marknader och antimarknader
- Realkapitalism, IV: En något oklar religion
- Realkapitalism, V: Drömmar om ädel metall och mätbar tid
- Realkapitalism, VI: Brottsregister
- Realkapitalism, VII: Formativa moment (1929, 2008) och tre B:n
12 kommentarer ↓
(Plural av värde.)
Loopen kan ju vara av längd 1 (eller 0, beroende på hur man räknar) – tex ett aktiebolag som självt äger alla sina aktier. *Det* är iallafall vanligt. Men indirekt självägande vet jag inget om.
Rasmus, jag vet inte om jag missar något här – men är inte det här du kallar loopat ägande, en självförvaltande förmögenhet, precis vad en stiftelse är?
Det behövs inte ens flera led i loopen. En organisation som äger sig själv är en stiftelse, till exempel Nobelstiftelsen.
Det skulle helt klart vara intressant att försöka hitta loppat ägande. Annars så är aktieägande ett ganska bra sätt att gömma oligopol. Jag vet att för några år sedan så ägde Nestle och Unilever 90% av alla glassföretag, vet inte om det är så längre.
När vi pratar ägande så bör man även ta upp styrelser. Det är nämligen väldigt få som styr våra företag i sverige. Det finns flera som sitter i 10-15 olika styrelser, något som helt klart kan leda till en jävsituation.
I datasammanhang finns ju begrepper recursivitet, eller recursiva loopar vilket kan generera “Stack overflow error..” eller kanske “Out of memory error…” om man inte håller tungan rätt i mun.
Dvs rutiner eller funktioner som anropar sig själv. Om det inte finns klara regler för hur lopen skall avslutas eller en säkerhetslina går det galet.
Hmm… Undrar om man kan dra några likhetstecken till de isländska bankerna här..
Alla juridiska personer kan köpa aktier, de flesta företag äger och kontrollerar aktier i sitt eget namn. Oktogonen som SHB instiftade har väl haft ägande i SHB för att koppla de anställdas “performance” i relation till stiftelsens framtida avkastning?
När ett företag emitterar aktier görs det oftast för att få in likviditet i företaget. Den uteblir ju dock ifall det är företaget som köper aktierna. Däremot är det inte ovanligt att företag återköper aktier, t ex som svar på en börsnedgång. Eller har jag missförstått din fråga?
IKEA är ett exempel på ett helt slutet företag, de är inte börsnoterade, och alla aktier ägs av Kamprad genom den stiftelse de inrättat i Holland (om jag inte misstar mig).
Wallenberg kontrollerar A-aktier i flera företag vilket gör att de har en upp till 1000-faldig större kontroll per aktie, jämfört med de B-aktier som säljs på börsen. Det är sedan 1920-talet inte möjligt att ha olika vikter på aktier dock, men man har inte ändrat det i de föreag som haft det sedan tidigare.
Sedan en sista anmärkning, aktiemajoritet innebär inte makt över företaget, eftersom en majoritetsägare aldrig kan köra över en minoritetsägare.
Dennis: Tack för snabbt svar om värden.
Martin: Tack för utförligt svar!
Alla andra: Stiftelser – förstås!
Så, vem svarar en sådan loop inför? Om den äger sig själv och har som enda syfte att tjäna pengar, så är den ju lite som en egen organism. Kul också att den är sin egen/egna juridiska person(er).
Litegranna som ett artificiellt liv, fast tillverkad av pengar :S
Kan inte se nåt formellt hinder för att AB X äger aktierna i AB Y som äger aktierna i AB X.
Då tillsätter styrelsen i det en bolaget styrelsen i det andra och tvärt om.
“Cementkapitalet” använde korsägande under 70-talet för att skydda sig mot fientliga övertaganden och hade en konstruktion där Skanska-Euroc-Protorp-Opus och senare även Volvo ingick, där man genom att de olika företagen ägde stora poster i varandra kunde förhindra uppköpsförsök.
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ Metareflektioner kring föredrag på Valand Fokusförbud › Möjligtvis liknande inlägg: Realkapitalism, VIII: Loopat ägande [...]
[...] Post a Comment Your email is never published nor shared. Required fields are marked * Name * Email * Website Comment ‹ S23K: Drygt halvvägs Möjligtvis liknande inlägg: Realkapitalism, VIII: Loopat ägande [...]
Kommentera